onsdag 26 mars 2014

Det är fint att dela med sig.

... och nu kan jag nästan höra dig mumla "Har du pms?" eller "Har du ingen humor?" efter den ilskna drapan.
Men det är bara det att jag gärna skulle vilja bli uppfattad som vuxen och inte som en plånbok som öppnas bara reklamen är tillräckligt stereotyp och tillrättalagd.

Men! För att faktiskt bevisa att jag är lite glad över andra saker, så kan jag meddela att en sak, som tydligen kan reta upp andra människor, inte retar upp mig, utan gör mig glad.

Det är det här med att folk gärna lägger ut sina bilder på sig själva, sina barn, sina alster och sina glädjeämnen, jag tycker det är roligt. Förr i världen så kunde man inte räkna med att mertalet av ens vänner skulle veta om att man var synnerligen glad över vad man gjort, eller att man kände sig lite vacker eller att man ätit något kanongott eller att ens barn gjort något enastående. Såvida man inte satte sig och ringde runt till hela bekantskapskretsen eller gav sig av på spontanbesök. 


Nu kan man dela det med hela bekantskapskretsen och fler kan se att man är glad. Eller arg. Eller gråtmild. Eller full. Eller sällsynt tårmild. Och är man lite ledsen kan man få lite tröst, är man lite glad så blir ens vänner glada och är man lite arg på någon så får man höra sympatiröster. Man får dela sina känslor och en sak jag är övertygad om är att det är bra det.

Man kan gå hem och vara riktigt ilsken över människan som trampade en på hälarna hela tiden på den där marknaden där det inte fanns ett dugg att köpa men man hade ju ändå velat gå för man vet ju inte, kanske det skulle finnas ett stånd med just de där sakerna som man samlar på, inte för att man vet varför man just samlar på indonesiska trädgrodor i porslin(nej, jag vet inte om det finns) men som sagt, kanske skulle det finnas någon sådan, men nu gjorde det inte det och ens hälar är röda efter den där förbaskade människan som tydligen inte hade fötter nog att stå på utan behövde dina hälar också och varm och svettig är man också för när man ställde sig i kön till läskeblask så stod det en karl framför en som luktade så mycket vitlök att man inte kunde stå kvar utan fick gå därifrån, törstig och ännu argare.

Så man sätter sig ner och får ur sig alla aggressioner och får lite påhejningar samt postar i sin indonesiskaporslinsgrodegrupp och vem vet, kanske någon där har bestämt sig för att sälja sina grodor för att få rum med sin ack så nya men snabbt växande samling av tandpetare i aliminium.
Och då är inte dagen så dum ändå.

4 kommentarer:

Baronessan sa...

Ha, ha... om det är pms du har så hoppas jag att det fortsätter :D
Jag tror inte att det spelar någon roll vad man skriver för vi tycker ju olika. Tackålov!
Naturligtvis ska vi glädjas och/eller gråta åt/med andras upplägg. Det är väl det som är meningen. Heter det inte att man har nätvänner?
Det har vi ju fått lära oss genom hela TV-åldern att passar det inte så kan du stänga av. Det är likadant på nätet. Men man måste få tycka. Hur tråkigt vore det inte annars. Och VAD skulle vi lägga upp som inte stör?

Kalle Byx sa...

Ja du milde vad vi håller på.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jag tror det gör det, har kommit in i ett stadie där jag undrar om det är andra saker och ting som är dummare än vanligt eller om det är jag. Jag har givetvis bestämt mig för att det inte är jag... ;)
Tycker också det, orkar man inte med så är det ju bara att göra något annat och det är synnerligen ogint att inte kunna glädjas med andra. Ja, jösses, skulle vi bara lägga upp saker vi var säkra på inte skulle störa någon skulle vi ha riktig mellanmjölksfacebook och det vill vi ju inte. :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, det är inte klokt :)