lördag 1 februari 2014

....jag ska bara....


Skriva en blogg om dagen, var det, ja.
En liten tanke slår mig, om vi hade varit tillbaka på stenåldern och jag var med  så hade vi nog aldrig tagit oss ut ur grottan ens.
Alla förslag om att "gå ut och klubba något djur" eller "det är så kallt, vi kanske borde komma på en lösning?" eller "jag hittade något som ser ut som frön, ska vi påta ner dem i jorden och se vad som händer?" hade av mig besvarats med ett lättfullt "Imorgon. Kanske."

När det kommer till prokrastinering så är jag drottning. Folk kan yra omkring runt mig och försöka skynda på mig och jag åser dem med välvilja allt medan jag säger "Snart..." och "Jag ska bara...." samt "Stressa inte, jag tycker om att se fram mot saker..."
Lägg därtill att jag har en häpnadsväckande förmåga att bli distraherad. Under de timmarna som den här bloggen har varit uppe på min skärm har jag läst om hemisfärer, kollat tvprogram, twittrat,läst på facebook samt uppmanat mina medmänniskor till att inte vara så slöa utan att ge sig ut och skotta.

Däremellan har jag också spenderat lite tid på att fundera på lunchalternativ, på att sängen borde bäddas samt att grannen tydligen tycker om musik som låter som en trasig tvättmaskin som går på högvarv, snokat reda på en sång jag haft i huvudet och betittat några grannar som flyttar samt sett en styck människa som bröt av det generella mönstret att bära svart eller mörkblått.
Grön skoteroverall hade han och det var som att se ett fyrverkeri komma gående.
Därefter funderade jag på varför folk har så mörka kläder på vintern när vi alla borde ha färgexplosioner för att muntra upp både varandra och oss själva, sedan tittade jag på min egen teletubbymörkblåa jacka och skakade lite på huvudet åt mig själv, tills jag mindes att min jacka har en huva med två "öron" på som faktiskt verkar muntra upp andra människor.
Så jag drar allt mitt strå till stacken.


Och nu tittar jag lite hastigt på klockan och ser att den är tolv, vilket innebär hög tid för lunch. Jag har lyckats att köpa ett ris som inte kokar som ris ska koka utan verkar skjuta upp färdighetstiden till "någon gång i eftermiddag eller kanske i övermorgon" vilket inte irriterar mig ett dugg, utan mer är som en stämpel på att rätt ris har hittat till rätt hus.
Så jag går och börjar koka riset nu så får vi se om det är klart till imorgon. 

6 kommentarer:

Lippe sa...

Vaknade i morse av att en jägare slog i en tolvtumsspik i stugväggen vid mitt sovrumsfönster. När jag efter att ha snott en morgonrocken runt kroppen tittade ut hängde det en hare på spiken!
Du förstår att jag inte får något gjort idag va?!

Kalle Byx sa...

Igenkänning. Har du fått nån lunch än?

Shirouz sa...

Hej Lippe,
självklart! :D

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
låt oss bara säga som så; att den var försenad. :D

Baronessan sa...

Det är som här då. Fast det är Gubbes avdelning. "Måste vi göra det nu" gnäller han. Därefter använder han ordet "sen". Jag säger då varje gång att när "sen" kommer, då jävlar får vi att göra.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
det här "sen" är ett underbart uttryck och är alltid långt bort, jag har förstått att det kan ibland driva även mina medmänniskor till viss frustration. :D