onsdag 22 januari 2014

...mer upptagen med snömos än att producera genialt tänkande.

...det där med att blogga en gång om dagen låter ju bra, eller hur?
Nu är det som så, att jag bor i en annan tidszon, där dagarna alternativt går mycket fortare än någon annans, alternativt går mycket långsammare än någon annans.


Som den skärpta läsare du är så har du upptäckt att det senaste inlägget var i lördags och enligt din tideräkning är det nu onsdag, emedan i min värld det bara är söndag morgon.


Skulle man vilja ha en mindre fantasifull förklaring så kan vi väl säga; ryggont.
I vanliga fall skulle jag säga att spendera dagarna med att läsa och läsa inte är något dumt alternativ.
När det är det enda man kan göra så är det inte lika roligt.
Fast ganska roligt ändå.
Jag har läst ut "Run with the hunted", av Bukowski, min vana trogen så upptäcker jag saker och personer år efter att alla andra har gjort det.
Beatles upptäckte jag långt efter att de slutat, Stones för några år sedan och Bukowski förra året.

Det är något med honom som jag tycker mycket om och skulle man fråga mig, vilket man gör om man är jag och har en egen blogg så skulle jag säga att det är ärligheten i det han skriver.
Det kan vara rått som fan, det kan vara ömsint som fan och det kan vara brutalt som fan och ibland kan det vara så vackert att man måste läsa om det igen. Och igen.

Det är, precis som titeln i en av MSPs sånger "No surface, all feelings."

Sedan har jag funderat på det här med yta också.... Egentligen är det inte klokt vad vi människor lägger på yta. Ett fernissat yttre, ett fernissat hem och en fernissad bil, båt eller vad som helst.
Nu tror du säkert att jag ska säga att inte många lägger lika mycket tid på sitt själsliv.
Ibland tror jag inte det och ibland tror jag det.
Det beror lite på vem jag tittar på.
Tittar jag på mig själv så tycker jag ibland att jag inte gör annat än djupdykningar i mig själv, å andra sidan så händer det ganska ofta att jag undrar om jag har huvudet till mer än prydnad.
Det är kanske det som är utveckling, att inse att man var dummare igår än man är idag. Eller att man tänker på ett nytt sätt jämfört med igår. Eller att inse att man inte tänkte alls igår utan mer var upptagen med snömos än att producera geniala tankar.

Vad jag däremot vet just nu är att ryggen inte vill vara med om stolsittande längre. Där är både kropp och hjärna ense.

8 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Bor i samma tror jag. Samma tidszon som du.

PJ sa...

Jo,jo, Bukowski har jag läst, fast det är rätt många år sedan sist. Postverket var den första och sedan någon till.

På tal om fernissat hem så föredrar jag en spricka i tapeten framför ett ständigt städande, filande och renoverande. En spricka i tapeten kommer det lätt när man bor i ett gammalt stockhus.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
det är en ganska bra tidszon som låter en avgöra själv hur fort tiden skall gå ;)

Shirouz sa...

Hej PJ,
jag väntar på Postverket just nu, den boken jag har är en antologi med lite allt möjligt han har skrivit, han hade (eller har) ett väldigt levande språk, så jag ser fram mot mer läsning. :)
Åh, jag med! Jag kan för mitt liv inte uppbåda tillräckligt mycket intresse för ett ständigt städande och en spricka här och där ger ett hus karaktär :)

Baronessan sa...

Jag har fastnat i deckarnas värld och kommer inte loss. Jag vet allt om hur man tar livet av folk!
Jag skulle nog behöva en personal bookshopper. Eller pallra mig iväg till biblioteket kanske. Det var nog en 25 år sen sist jag var där.

Baronessan sa...

Jag glömde... krya på dig! Ryggvärk är ingen lek.

Shirouz sa...

Ha!
Det vet jag med vid det här laget, både fysiskt och om det gäller verbala sarkasmer, säga vad man vill, men att läsa är allmänbildande ;)
Jag brukar ju gå till biblioteket ganska ofta, men efter att Asta tuggade i sig ett hörn av en bok har jag inte gått dit så ofta, det blev helt plötsligt billigare att köpa böckerna själva och jag har inte orkat att vara bok-kattvakt :D

Shirouz sa...

Och tack!
Det börjar bli bättre och bättre :)