torsdag 23 januari 2014

Häng upp och glöm bort.

...jag kom att tänka på Thoreau, du vet, han drog iväg till Walden för att vara ensam, senare fick han kritik för "men du var ju inte ensam där, du pep ju iväg till polaren Ralph och åt och så där!" precis som om det skulle betyda att det han tänkt var värt mindre.
Folk är lustiga så där, de hittar en kritikbit och den snaskar de på som om det vore ett evighetstuggummi och vägrar att spotta ut det även om det slutat att smaka för länge sedan...

Sedan kan man tycka att om man har ett kapitel som kallas "Visitors" så borde det stå klart för var och en som kan läsa (fast många har ju den abiliteten att läsa utan att förstå...) att det fanns ett visst socialt liv...

....Eller så finns det folk som säger om författare att de var så otrevliga i "verkliga livet" (vad fan det nu är) så de kan inte tänka sig att läsa något av vad den författaren har fått ur sig.
Då kan man fundera på om det betyder att vad som är skrivet av någon inte är verkligt utan att någon har haft lite hitte-på-tid och skrivit något som inte stämmer fast man tycker att det är bra fast det blir dåligt för man vet att så var ju inte han/hon alls, "i verkliga livet".

....Eller något hjärtenypande av någon artist som "i verkliga livet" är en riktig kall isbit inte alls kan njutas av för det är ju inte så det är...

Om vi skulle gå på det så skulle man inte kunna läsa mycket eller höra mycket, ta en sådan juvel som mig själv till exempel. Jag är inte speciellt trevlig "i verkliga livet", jag tycker inte om sociala situationer där man ska "uppföra sig och prata om väder och vind", de får mig att vilja dyka under bordduken som man kunde göra när man var liten och försvinna.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur man fejkar ett intresse i väder och vind och mode och söta gardiner och annat som inte intresserar mig.
Det är inte simpel oartighet som får mig att titta fjärrskådande ut i luften utan helt enkelt en reaktion som jag har med mig från koltåldern.
När jag var liten fick jag ofta höra att jag var blyg, det håller jag inte med om, utan det var mer (och är) en fråga om att när det är något tråkigt som avhandlas så är jag tyst.

Jag menar, vad ska jag svara när någon pratar om en gardin? Det är en gardin som är en gardin. Mina känslor för gardiner är ungefär som så här "Häng  upp och glöm bort."


Nu är vi ju alla olika, en del finner sådant intressant medan jag finner något annat intressant som inte de kan begripa. Det är nog tur det, för finge jag regera skulle folk bara ha ett par gardiner och vara förbjudna att fråga mig om vad jag tycker om dem.

4 kommentarer:

Kalle Byx sa...

En gardin är en gardin är en gardin.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, precis :)

Baronessan sa...

Tänkte precis skicka över en bild på mina gardiner... men... jag gör väl inte det då ;)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
nej, snälla, gör inte det :D