lördag 16 mars 2013

Vad världen behöver är folk med otränade armar.

Efter att hårt ha gått ut med att försöka att lösa den enorma ansträngningen att få på sig en klädtrasa så har jag även lyckats med att uppdatera Ulvstrumpas facebooksida.
Inte en gång, utan 4,5 gånger. Med samma inlägg så klart.
Det är då man slår ut med handen och säger 'Men vad fan håller jag på med?' och sedan svarar sig själv 'Jag har ingen aning.'

Ibland undrar jag hur det är att vara en människa som har kontroll på allt. Som vet vad de gör, varför och hur.
Sedan tänker jag att sådana människor finns nog inte.

Men tänk, bara för en dag att veta precis vad man håller på med. Jag undrar hur det skulle vara.
Eller att 'ha en plan.'
Det finns faktiskt sådana människor som har en 'plan'.
Den enda planen jag har haft i mitt liv är att växa upp, komma ur skolan och äntligen få bestämma själv och ha vilka kläder jag vill.

Jag kan med glädje säga att jag tror att jag har jag lyckats med allt. Eller kanske bara den att sluta skolan.
Den första, att växa upp är inte så enkel som man kan tro, om man ser till människoår så är jag nu en stolt 49taggare och man kan luras att tro att jag är en Vuxen Ansvarsfull Människa när man ser mig strosa fram i tillvaron.

Saken är dock den att ibland är min mentala nivå på en 12-årings nivå. Ja, även lägre än det. Ibland   (ja, ok då, ni som känner mig, 'alltid' )fnissar jag förtjust åt ytterst dåliga skämt och jag ser 'tanter' på stan och tänker 'men gud så gamla de ser ut' för att sedan inse att 'de är precis lika gamla som jag!' Sedan går jag hem och ser mig i spegeln och har man sett på fan, nog odlar jag ålderstecken också. 

Smilgropar på knäna, rynkig och tänk så gråhårig man kan bli med åren utan att lägga märke till det nämnvärt. Att gå så långt som att färga håret gör jag dock inte. Jag är för lat. 12-åringen i mig säger att det är totalt onödigt.Halsen börjar också se onödigt intressant ut, som Bamses Skalman, ni vet? Ränder och saker. Fixas lätt med en schal som dras runt halsen som en boaorm. 

Ibland är jag som en 125-åring när det kommer till visdom. Jag har sett allt, vet allt, är mer eller mindre trött på allt och inget är nytt under solen. Knäna värker och folk som hoppar omkring och är entusiastiska möts av ett I-or-leende från mig. 

Hm, jag vet inte, jag. Det enda jag kan säga med tvärsäkerhet är att man blir inte klokare med åren.

Bestämma själv får jag göra dock. Såvida inte Styre och Asta har andra åsikter. Då bestämmer katterna. Eller om någon intressant myndighet har åsikter. Då bestämmer de. Men nästan för det mesta bestämmer jag. 

Att välja mina egna kläder har jag fullständigt lyckats med. Jag är dock lite förvånad över min egen klädsmak ibland. Jag faller handlöst för glittriga kläder och vräker du på med lite ärmar som du kan fastna i vilket dörrhandtag som helst med, då är lyckan på topp. Någonstans inom mig bor en Liberace som vill ut. Den saken är säker.

Lagom till att kroppen håller på att rasera ihop så har jag också blivit hjälplöst förtjust i linnen. Det ser så bra ut med gäddhäng till, tycker jag.

Jag hade någon storstilad idé om att börja träna armarna i början av året.
Sagt och gjort. Jag gjorde det, jag slet som en grävling med vikter, jag morrade så ilsket när jag lyfte dem att katterna flydde ut i vardagsrummet, hela kroppen darrade av mjölksyra och jag hörde i andanom om Rocky-spåret ni vet, 'eye of the tiger'.

Sedan tillbringade jag några veckor med ont i ryggen. Samt beslutade att vad världen verkligen behöver är folk med otränade armar.

12 kommentarer:

Lippe sa...

Hahah!! Tänker ibland på hur man trodde det skulle vara att bli vuxen. Såååå fel jag hade! Det är som att vara ung men med en saggig, svikande kropp :)

Shirouz sa...

Jaa, tänk om man hade vetat då vad man vet nu :D

Lippe sa...

Jag är glad och stolt nästan över det som man gjorde i ungdomen. Det som har hänt är väl att man fått ett konsekvenstänkande? Typ att man blivit feg? Om jag gör det där så får jag fan efteråt och då backar man. Saknar den där känslan att bara kasta sig ut i saker utan att tänka varken före eller efter. Tror att jag ska försöka ta upp det igen ;)

Kalle Byx sa...

Härligt att vältra sig i din mentala strumplåda igen,

Shirouz sa...

Jag med faktiskt, jag ångrar ingenting, vad jag vet. Absolut, konsekvenstänkandet, det fanns inte då. Det var bara att göra och sedan fick det gå precis som det ville och för det mesta så gick det ju bra. Eller mindre bra. Men man vågade.
Jag tror att jag saknar det med, nu talar ibland förnuftet till mig och jag lyssnar och ibland är inte förnuftet så förnuftigt som man tror. Tror bestämt jag ska ta upp det med :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx
och tack, roligt att se dig igen :)

Märta sa...

Nu fick du mig att skratta mig harmynt! Härligt att du är tillbaka!

Och du har helt rätt i det där att världen behöver fler folk med otränade armar. Och dig. Världen behöver banne mig dig!

AprilSus sa...

Härligt att få sitta här med ett stort leende på läpparna och ibland med en igen kännande nickning till det jag läser. Vet inte någon som kan ge en så målande bild av ord som du.

Glad att du är tillbaka med din strumpsamling...
Kram!

Baronessan sa...

Ibland är jag så förnuftig och praktisk så jag blir förbannad på mig själv. Men ofta är jag också 12. Och då tänker jag att folk säkert tycker att man är patetisk. Men så kommer jag på att jag behöver inte bry mig. Folk tycker så mycket så om man skulle bry sig om allt så skulle man inte orka leva.
Jag kör på otränat! Vi kan ju inte låta gäddhänget dö ut.

Shirouz sa...

Hej Märta och tack!
Härligt att höra att jag får folk att garva, det gillar jag :)
Och absolut, mer otränade armar överallt, det borde bli en trend! :D

Shirouz sa...

Hej AprilSus,
tack för snälla ord, det är faktiskt förbaskat roligt att vara tillbaka, jag ska försöka att vara tillbaka mer stadigt nu (jag vet, jag har sagt det förut, men jag försöker :)
Kram!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jag vet, ibland så faller jag i den fällan med och funderar på vad folk ska tycka och det är ju tur när man rycker upp sig och inser att det spelar faktiskt ingen som helst roll.
Jajemen, en ny vår (och sommar) för gäddhängets bevarande, det kör vi på!