onsdag 20 mars 2013

Länge leve pessimisten.

Jag har precis hört att pessimister lever längre än optimister. Trevligt, tycker jag.
I småskolan fick jag en bok om Pollyanna i handen, det var nog första gången i mitt liv som jag har läst en bok och gnisslat tänder konstant.
Enligt lärarinnan var Pollyanna 'ett föredöme', enligt mig så var hon ett kräkmedel.


Optimister har också egenskapen att de alltid ska rycka upp en. Du vet hur det är, ibland vill man bara gnälla, man vill tala om hur jävligt överjävligt allting är; pratar man med en optimist så får man 'lösningar'.
De plirar så klarögt och säger 'Tänk så här!' och du kan höra utropstecknet...

Och man tittar på dem och säger 'Jag ville faktiskt bara gnälla lite..' och de säger 'Men då kan jag inte göra någonting...' och man gnisslar lite tänder och säger 'Jo, du kunde bara ha lyssnat, hållt med om att det är orättvist samt givit mig choklad.'
Att säga så till en konstruktiv optimist är samma sak som att jaga en vampyr runt kvarteret iklädd vitlökskostym.
De hittar vägar ut ur höstackar samt kommer med alla nålar som någonsin tappats i just den höstacken.
De dansar fram genom tillvaron och ler mot folk. Speciellt på måndagsmornar när alla sunda människor har blicken fastnitad i asfalten och känner att världen är så grå, så grå.


Optimister har inte heller någon humor. 
Säga vad man vill om oss pessimister som ser livet i alla dess färger (grå färgskala, givetvis) men det är pessimisterna man minns. I-or, den okrönta pessimisten får oss alla att le igenkännande.
Men vem kan nämna en optimist som får oss att le? Ingen. Absolut ingen.

De har också en överdriven tro på att allt 'ska ordna sig'. Ingen är så förvirrad som en optimist där saker och ting 'inte har ordnat sig'.
Den världsvana pessimisten däremot är inte förvånad. Det var förväntat, vi har Murphy och alla hans småglyttar i ständigt följeslag och de gånger när Murphy råkar vara upptagen med någon annan och något faktiskt 'ordnar sig', då blir vi förvånade.

Dock inte så förvånade och godtrogna att vi säger 'Nu har jag flyt!'
Nej då. Vi lyfter ett ögonbryn och säger, 'Hmm, märkligt... Jag undrar vad som ska gå åt skogen i stället?'

Så där härliga är vi pessimister. Vi vet allt och kan allt, medan optimisterna tanklöst flyter fram genom tillvaron och ler. 
Om inte vi, som tänkte på allt som kommer att gå fel fanns, skulle optimisterna lyfta från jorden och sväva omkring i små ballonger av optimism. Nu gör de inte det, tack vara att vi pessimister ibland sticker hål på deras ballonger med en pessimistisk nål. 
(Vi har dock inte hittat våra i någon höstack utan inköpt dem dyrt av ett internetföretag som tog dubbelt betalt i frakt, slog in nålarna i icke-öppningsbart material som fördärvade tre skruvmejslar, en sax plus några tänder när vi förlorade tålamodet och försökte bita upp paketet.)
Eller hur?

6 kommentarer:

AprilSus sa...

Jag kommer just från en sådan där optimist blogg som jag måste erkänna att jag faktiskt tycker om (annars skulle jag inte följa den så klart). Men efter att läst ditt inlägg så vet jag bestämt vilken kategori jag tillhör, för det är här jag nickar igen kännande och njuter av din förmåga att pricka helt rätt. Det gjorde jag inte hos min positiva bloggvän. Där önskade jag bara att jag hade 10% av hennes energi. Jag skulle också önska att jag kunde hitta på trevliga saker så som vinterutflykter med korvgrillning, trots att jag håller på att kräkas över allt som har med vinter och snö att göra, ända sen den första snön föll. Jag vet ju att jag bara skulle klaga, frysa och vilja hem, dessutom äter jag ju inte korv...;)

Jag har nog alltid avundas dessa gladlynta och bekymmersfria optimister och önskat att jag kunnat få vara en av dem. Men frågan är vad som finns under den där positiva ytan? Kan man verkligen vara sådär genuint lycklig som man ofta uppfattar att de är? Eftersom jag är övervägande pessimistiskt lagd, så har jag svårt att tro det.

Men min positiva sida vill ändå önska dig en fortsatt bra onsdag och tacka för ett härligt negativt inlägg i min grå vardag. Kram, kram...

Kalle Byx sa...

Verkar som man ett långt roligt liv framför sig.

Cicki sa...

Jag hade nog fel när jag skrev på FB att jag är en optimist. Man är väl inte sämre människa än man kan ändra sig. Jag är nog en optimist med en pessimistisk läggning. Alternativt tvärtom. För jag gillar att gnälla och att skylla saker och ting på Murphy, samtidigt som jag skönjer en lösning på problemet. Det kanske kallas för att vara en scitzofren optimist. Eller om det var pessimist det skulle vara.

Ler gör jag ibland, men absolut inte på måndagar. Du vet väl att min bok heter Lycklig varannan onsdag. Och det är alldeles sant för det kan du t o m googla på.....:-)

Shirouz sa...

Hej AprilSus, ja, precis!
Jag kan också önska att jag tänkte att 'allt är så underbart och jag är så positiv och vara uppfinningsrik samt aldrig klaga utan alltid se silverranden på molnet.
Men jag är inte sådan och folk som alltid är positiva har jag svårt för, jag tänker som så att visst det går jävligt långt ner ibland men om man aldrig upplever det, hur vet man då när det är uppåt?
Och jag gillar folk som är lite upp och ner och som klagar emellanåt bara för att...
Den här snön, ja.. Det räcker nu, jag blev inte glad heller när den första snön föll och jag är definitivt inte gladare nu. Det känns som om våren är så långt borta....

Och tack, hoppas att din onsdag var bra och idag med, kram! :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
jajemen, det är precis så det är! :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, eller pessioptimaxist kanske?
Jag avhåller mig leenden på måndagar med och jag tycker inte om folk som tjoar 'God Morgon!' eftersom det aldrig funnits en god morgon någonsin.
Den där boken ska jag försöka att låna, har ju haft det som mål länge, men jag är ju en sådan uppskjutare av rang.