lördag 13 oktober 2012

Så förbannat härligt obekväm.

Jag har precis sett reprisen på Skavlan, det blev visst ett liv om att Lundell ville intervjuas ensam.
Varför då?
Varför ska folk tvingas in i en falsk gemenskap och sitta och nicka och le när de känner sig obekväma av det? Det enda som hade kommit av det är en värdelös intervju. Är det det ni vill ha? Lite fredagsmys och oförarglig tv?

Jag tycker att det är så förbannat härligt med folk som är obekväma och säger ifrån. Vi har nog av mysiga velournallar som hänger omkring och ler och är kameleonter i sällskapslivet.


Jag gillar inte flockar heller, parmiddagar ska vi inte tala om, eller, jo, det ska vi, jag tror att du kanske minns när jag berättat om min senaste parmiddag som fick mig att önska att jag var ett av barnen och kunde få gå ifrån och leka medan de vuxna ägnade sig åt vuxenprat om "vem som gjort vad" och "vem som kanske skulle göra vad" och "min chef förstår mig inte" och "men gud, vilka härliga gardiner du  har, var har du köpt dem?!"
För att toppa eländet så händer de där parmiddagarna oftast på helger också... 

Jag är fullt medveten om att en del folk trivs med sån't. Jag gör inte det.
Fimpen, som är en klok kvinna sa det bäst härom dagen "Jag lever för fan i verkligheten måndag till och med fredag, när det är helg, då vill jag för helvete ha roligt och släppa loss, inte sitta och diskutera något ointressant!"

Eller hänga med folk som inte intresserar oss. Vi väljer våra sällskap själv. Det får Lundell göra också. Och jag önskar att fler vågade göra det.