måndag 30 juli 2012

Gälar vore kanske inte en dum idé...

Vad folk inte vet om mig är att jag är en riktig optimist.
Se, det är nämligen som så, att jag håller på att byta stil.
Fick nämligen för mig att min garderob borde fyllas på med andra kläder.
Ett tag tänkte jag mig att jag skulle gå över helt till lila.
I en av mina hemstäder gick en lila dam, hela hon var lila, även hennes hår.
Det sades att hela hennes hem var lila också. Ett av dem, vill säga.
I en annan lägenhet bodde bara en massa kartonger.
Jag var givetvis fullständigt fascinerad av henne när jag var barn.
Och nu tänkte jag, att det är dags att folk blir fascinerade av mig.


Nejvars. Men jag gillar lila.
Hursomhelst, det gick som vanligt åt helvete med planen på en enhetlig garderob.
I dag fick jag nämligen hem en sjögräsblågrön top. (tänk en klorbassäng som är så där snyggt blågrön, men inte riktigt jätteblå och inte riktigt grön, du begriper precis, eller hur? Bra.)

Med spetsar och knappar hela vägen. I storlek 40.

För det har jag nämligen. 
Tyvärr var inte den här blusen i storlek 40 underrättad om att jag är en storlek 40.


Jag drog den käckt över huvudet och sedan höll jag andan.
Såg mig i spegeln och tänkte "Ja, det här kan funka om jag utvecklar gälar."
Drog ett andetag och knapparna rörde sig lite oroväckande och jag tänkte för mig själv "Japp. Gälar är ett måste, för går jag ut i den här och tar ett djupt andetag så blir jag lika historisk som Karl XII's kulknapp.
"Vad hände?" kommer polisen att fråga, då en man ligger utslagen med en av mina knappar i bröstet, och jag blir tvungen att säga att "Han skämtade med mig och jag skrattade hjärtligt och då gick knappen av...."


Det går ju inte för sig. Så jag krånglade mig ur toppen, knäppte upp alla 144 knapparna (inte riktigt, men det kändes så) och lade toppen i tvättkorgen.


Sedan efter lunch, när jag inmundigade en synnerligen god dammsugare så kom jag precis på vad jag ska göra.
Jag ska gå ner något kilo i vikt. "Jaha, det ska jag verkligen göra!" log jag för mig själv medan jag åt upp hela dammsugaren med välbehag.

Tanken slog mig nu, när jag stod på balkongen att det kanske hade varit bättre om jag inte ätit dammsugaren. Å andra sidan, det är synd att inte äta dammsugare till kaffet och varenda människa vet att efter en välkomponerad måltid ska man avsluta med något sött.


Jag är fortfarande väldigt optimistisk beträffande min plan att förlora vikt, optimistisk som jag är så ser jag i andanom hur jag kommer att kunna kränga mig in i toppen utan risk för att skjuta ihjäl någon med en knapp.

Så optimistisk att jag anser att det där halva paketet glass (Nogger!) bara kan göra gott.

9 kommentarer:

Anne med e sa...

Hahaha... orkade jag skulle jag säga mer men jag orkar inte! Förutom tack för häromdagen!

Fröken Hulda sa...

Optimist ut i fingerspetsarna. Själv hade jag nog gått tillbaka till affären och bytt till en större storlek ;)

Slösade själv pengar idag å himmel så skönt det var. Lite tröstshopping minsann (varför orkar jag inte gå in på). Inte lila den här gången även om jag är väldigt lila.... och vit och svart och grön. Nån slags puderrosa historia i linne. Dyr som snor men halva priset (fortfarande dyr) och jag är glad. I kylskåpet står en budapestbakelse och kaffet är precis klart.

Tjing och kram :)

Shirouz sa...

Tack själv Anne, det var kanonkul! :)

Shirouz sa...

Hej Hulda,
ja, snacka om att jag är det, eller också lever jag i total förnekelse ;)
Visst är det skönt att skämma bort sig ibland, det ska man baske mig göra! Kram!

Cicki sa...

Jag nästan skäms för att erkänna det att jag idag kastade mig skrikande som den värsta tonåring när jag inte fick på mig det tredje par jeansen. Jag fattar inte hur man kan fortsätta att svälla och svälla som en jävla ballong. Jag försöker faktiskt hålla igen och vi promenerar nästan varje dag. Vad har jag gjort för ont som måste se ut så här. Jag gillar inte ens dammsugare.

Färgmässigt har jag dessutom helt lackat ur. Jag har gått från svart till rött och någon konstig rosa färg. Helt tvärtemot vad vi rödtottar passar i. Men som sambon sa: "En helt omöjlig färg egentligen, fast du passar bra i den." Nu ska jag köpa nya jeans i ballongstorlek också. Rosa, kanske?

Shirouz sa...

Hej Cicki,
åh, jeans ska vi bara inte prata om! Jag har jeans så att jag skulle kunna gödsla med dem men jag vete fan hur det kommer sig, jag kommer inte i dem, jag tror att de ta mig fan krymper i garderoben!
Och det där med att svälla, det måste vara nåt med åldern eller? Jag begriper inte heller, jag har hållt igen också men det verkar bara uppmuntra själva svällningen? :D

Är det åldern (också?) tror du som gör att man helt plötsligt börjar längta efter helt annorlunda färger? Jag har aldrig längtat efter lila eller sjögräsgröntblått tidigare i mitt liv...
Ja, för fan, ta rosa, så tar jag ett par lila, det tycker jag :D

Helena sa...

Men det vet du väl att kläder krymper i garderoben, det bor nåt slags små djur där inne som syr in kläderna på nätterna. Sådeså!

Baronessan sa...

Ja, fy fan vad jobbigt sådant är! Och jag kan säga att jag får alltid mina bästa nu-ska-jag-banta-snilleblixtar när jag just tryckt i mig en fet middag med efterrätt. Det känns så lätt när man är mätt :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan.
Ha!!! Ja, precis, så är det här med, och jag tycker fortfarande att det är en helt strålande idé, men inte så pass att jag tagit itu med den riktigt ordentligt ;D