måndag 30 juli 2012

"Det var det dummaste jag sett på länge..."

Få saker kan få mig på så bra dåligt humör som en riktigt urjävla dålig film.
Tänk, det hade jag glömt, för ser du, jag ser inte mycket på tv längre.
Men igår...
Jag satt så stillsamt och bläppte (jo, det ordet finns.) runt bland alla kanaler och hamnade på 3ans långfilm, "It's complicated" med Meryl Streep. Fick se att en av mina favoritkomiker, den vithåriga mannen, vars namn just nu är totalt som bortblåst skulle vara med...
Så. 
Jag sätter mig ännu stillsammare (tänk "vilande potatis i sittande läge) och
tittade på detta förbannade spektakel.


Först och främst, en Meryl som hoppar runt och piper och antagligen ska vara flickaktigt (typ medelålders flickaktig) yr på ett charmerande sätt som får mig att vilja daska till henne med en av de schalar som hon traskar omkring med.


Sedan; en charmig tjejträff, där alla hennes vänner sitter runt ett bord och diskuterar och skämtar. Man hör i andanom manusförfattaren där han eller hon tänkt till "Umm, jag måste kasta in en tjejträff (minst) där de sitter runt ett bord och skämtar och drallar vin och är så där förbannat charmiga och frispråkiga som vi alla vet att medelålders damer kan vara...")


Så, det görs.
Och där sitter alltså ett kvinnotyg och säger, på ett förtjusande drillande sätt att hon läst någonstans att har man inte sex så växer den igen! Och oh!
Alla kvinnorna gapskrattar förtjust och det blir ett kackel som skulle få hönan Agda att lämna  hönsgården och ge fan i tuppen.

Ingen säger dock, "Men vad fan, har håret börjat växa inåt på huvudet på dig, eller?" utan alla fnittrar glatt och jag tror att Meryl säger att hon inte tror på det.
Jag vet faktiskt inte riktigt, för vid det laget har jag mentala skämskuddar framför ögonen och funderar på varför jag fortsätter att titta.


Antagligen vill någon del av mig straffa mig själv, för jag hänger kvar.
Nåväl.
Det åks till New York, där Meryl, på ett charmigt sätt sätter sig i baren och träffar på sin exmake.
Där vidtar ett spirituellt och humoristiskt samtal (antar jag att det ska föreställa) och det drallas mer vin och givetvis hamnar de i säng.
För att sedan Meryl ska kunna kräkas lite behagfullt i en byrålåda och sedan
dramatiskt springa in i badrummet medan hon säger till exmaken att inte titta på henne, för att sedan sjunka ner vid toaletten och få en ohygglig ångest.


Ja, herregud så dant.


Sedan gick jag ut och rökte. För att återvända till en ytterst charmerande scen där hjältinnan var hos en plastikkirurg som talade om att de skulle häfta fast pannan, eller hur det nu var.
Rättrådigt stormar Meryl ut, för att slå ihop med exmake med ny fru och barn.
Jättejobbigt för Meryl. Jättejobbigt för exmaken med som har varit till någon slags rådgivning för att få barn.
Usch så jobbigt och pinsamt för alla.


Sedan kommer arkitekten in i handlingen och Meryl ignorerar honom totalt
(nej, han kommer in innan hon går till plastdoktorn) tills hon fått klart för sig
att det är han som gjort det mesta av ritningarna till hennes hus.
Hade någon ignorerat mig så mycket så hade jag tagit mina ritningar och slängt till henne en låda färgkritor och sagt att hon kunde rita sitt förbannade hus själv. Men jag antar att det skulle vara charmigt.


Nåväl.
Arkitekten och Meryl står utomhus och tittar på ritningarna och allt är så bra och så kommer exmaken givetvis.
Och Meryl vill inte ha med honom att göra. Oh nej.
Så givetvis hamnar de i säng igen.
Och samma visa igen, efteråt.
"Oooh, titta inte på mig när jag går upp, jag har åldrats och saker ser annorlunda ut när man ligger ner!" piper hon flickaktigt.


Sedan så glöder Meryl av livslust, folk frågar vad hon har gjort, för hon ser så levande ut! Ja, alla vet ju att ett nyp kan få en att se piggare ut, men så pigg som Meryl har jag ta mig fan aldrig blivit. Å andra sidan är det säkert mig det är fel på, för vi vet ju alla att Hollywoodfilmer har alltid rätt.


Nåväl, vidare, det blir tjejträff igen och Meryl har bakat tre (!) pajer och kvinnorna piper glatt och slår ihop händerna och säger att det är fest!
Och Meryl säger behagfullt att hon är nog så livlig och kreativ eller vad det nu var hon sade, för då var jag i full galopp fram till tvn för att stänga av eländet.


Jag tyade inte längre. Jag har ingen aning om hur det gick för Meryl, men jag antar att hon skimrade och glödde sig fram och fnittrade och yrslade sig fram på ett synnerligen charmerande sätt.

Själv gick jag, på ett ytterst feminint och charmigt sätt fram till mitt whiskeyskåp och hällde upp en liten whiskey åt mig och försökte skaka av mig filmen, ungefär som en våt hund skakar av sig regnet.

4 kommentarer:

Kia sa...

Usch ja, och inte blir det bättre sen.. En sån här "trevlig" komedi som bygger på att huvudpersonerna kan bete sig helt omänskligt grymt mot sin omgivning, bara det blir en rolig twist och en happy ending för just dom två.
Steve Martin är det väl? Han har en speciell talang för att hitta såna här filmer att medverka i :p

Baronessan sa...

Ja, och med det kvalificerar du dig till att bli vår nya filmrecensent.
Man kan med lite färre ord säga: Skitfilm! Jag såg den också så där som dig ungefär men ända till slutet. Ändå vet jag ta mig fan inte hur det gick. Och inte är jag ledsen för det!

Shirouz sa...

Hej Kia,
ja, förbannat otrevlig film, hm, jag vet inte, jag gillade Steve Martin förr, nu har jag ingen bra koll på honom, men den där rollen var ju förbannat tråkig.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, skitfilm var ordet! :D