lördag 19 maj 2012

"Bregott kommer inte in i det här huset så länge jag lever!"

Det höll på att gå överstyr här.
Kände en sådan entusiasm att jag nästan tog fram dammsugaren.
Tyglade dock mina lustar och tänkte på vad jag planerat för dagen:
Ingenting!

Lite läsande i en bok, jag är färdig med en biografi där författaren inte har mycket till övers för en av medlemmarna i G n' R och det var inte utan att jag har känslan att både han och jag drog en lättnadens suck när boken var klar.

Jag har småfnissat en hel del när jag läst den, jag kan tänka mig författarens frustration när han visste att "Åh, nu måste jag skriva om den där idioten igen, det är ju märkligt så han beter sig, sanslös karl!"
Antagligen fick han gå och ta en whiskey för att lugna ner sig mellan varven för att inte skriva rakt ut "Karln är inte klok!"

Sedan har jag tänkt mig att ägna mig åt lite matlagning. Det tycker jag om nu för tiden, annat var det förr, jag hade blomkrukor på spisen och det enda du fann i min kyl var kattmat, öl och yoghurt.

Efter det flyttade jag ihop med en kock. Jag blev förvisad ur köket på livslång förhållandetid efter att jag hjälpte honom att smaksätta en gryta med piri piri.
Tänk att de små rackarna är så starka? De ser ju inte så imponerande ut.
Jag fick däremot nöjet att diska efter honom. Jag vet inte om det är vanligt bland kockar att de river ner alla köksinventarier som finns när de lagar något så avancerat som spaghetti bolognese, och jag vet inte heller om de flesta är lika känsliga som min kock var.

En gång föreslog jag att vi skulle steka i Bregott. Han formligen studsade, ögonen blev stora och han sade upprört att "Bregott kommer inte in i det här huset så länge jag lever!"

Där hade han fel.
Han lever i väl önsklig välmåga och jag köpte Bregott tämligen ofta efter att vi brutit upp bara för att känna mig lite odygdig.
Fast...
Jag har gått över till smör igen. Han hade rätt. Det är godare.

Vidare så fick man *inte* salta och peppra maten innan man smakat på den.
En styggelse. Som jag faktiskt håller med om.
Det är rent oförskämt att bara blaska på med kryddor innan man vet hur det smakar.

Han var också vansinnigt förtjust i att färga håret. Jag kunde lämna lägenheten och en sambo som var blond för att sedan på kvällen komma hem till en mörkhårig sambo.
En gång fick han till det så pass så att hans hår lyste gult som ett ilsket rapsfält.
Vi kallade det "Nalle Puh-mösse-perioden."

Hm..
Jag vet. Jag skulle ju berätta om mina storstilade "ingenting-planer" och i stället så blev det en berättelse om den glade kocken.
Du...
Vi försöker igen senare.
Och ja.
Ingenting har förändrats som du ser, när det kommer till min oförmåga att hålla mig till ett ämne.
Skönt, eller hur?

4 kommentarer:

AprilSus sa...

Underbart och spännande/roligt med lite förändring och omväxling. Man måste ju låta tankarna få flöda fritt ibland... :)

Själv har jag också lite svårt att hålla mig till ämnet alla gånger. Inte helt ovanligt att jag upptäcker att det rubriken utlovar inte ens kom med i texten och då får jag gå in och lägga till det eller så ändra rubriken.

Kul att du är tillbaka på den här bloggen, för jag "tappade bort" din andra. Sorry!

Kramis!

Helena sa...

Jamen herreguuu, ta fram dammsugaren sådär bara.....kan inte vara hälsosamt.

Det är inte storleken som räknas....vet du väl!? ;P

Det är väldans skönt att du verkar lika virrig som mig....kanske t o m värre?

Shirouz sa...

Hej AprilSus,
ja, visst är det vansinnigt svårt att hålla sig till ett ämne? Jag vet inte hur man gör...
Och tack, det är roligt att vara tillbaka, kram!

Shirouz sa...

Hej Helena,
jag vet, helgalen idé, det där med dammsugaren.. Jag får passa mig, idag så gick det ju som bekant helt åt helvete när jag hamnade på balkongen och städade den...
Hm, är det inte? Jag trodde det :D
Antagligen är jag virrigare, jag har bara en känsla av det. :D