onsdag 25 april 2012

"Atall ångenfall illtall assendall!"

Ok. Jag hade tänkt att skriva en summering om vad jag har haft för mig,
men jag skyller på en fb-vän, dessutom bloggar hon här och hon fick mig
att tänka på min barndoms somrar. Getöga mot Helena  


Jag kom att tänka på somrarna i De laglösas by, vi var ett stort gäng
barn som träffades under somrarna och vi kom från alla hörn av
Sverige. Det fanns bara två bofasta barn, bröderna jag berättat om,

vars far var militär och trodde på att aga in lydnad i sina barn.
Den mest avskydde mannen i hela byn av oss barn.

Jag vet att jag beskrivit det som ett paradis med några
ormar i, precis som i alla paradis.
När min far och jag bodde på bygatan, så bodde vi på över-
våningen i ett hus, det var en lång trappa upp som knirrade
för vartenda steg man tog och det luktade trä.
När det regnade blev doften starkare och vi brukade samlas
på min vind för att spela pingis.
Någon tidigare hyresgäst hade dragit upp ett uppför trapporna
och lämnat det kvar, till glädje för oss ungar.
Om jag blundar kan jag nästan se oss, vi springer runt
bordet och kör vattenpingis och utanför lever åskan och
regnet rövare. Min vilde far brukade öppna dörren ibland
och säga "Varför är ni inne ungar? Ni kan ju inte bli blötare
utomhus än vad ni är här inne?"
Vi brukade ignorera honom. Några gånger fick vi med honom
på vattenpingis och han blev lika sjöblöt som oss.

Sommarkvällar när det inte regnade körde vi Röda/Vita Rosen.
Uppe vid utedassen, det var en ganska konstig blandning om
man tänker efter, en doft därifrån som kämpade med syrenerna
i början av sommaren och sedan totalt övertog doftutrymmet.
Nu uppehöll vi oss inte enbart vid dassen, men det var dit vi
tog våra motsträviga fångar.
Mycket viktigt var också att allt som uttalades inför fångarna
skedde på "prallall-språket". Vilket är att man tar första bokstaven
i ett ord, sätter det längst bak och lägger till ett "all" i slutet.

Givetvis kunde vi alla detta språk och givetvis ställde det till
mycket konfunderade blickar när vi försökte förstå varandra.
Vid ytterst svåra ord brukade vi försvinna bakom dassen medan
vi nogsamt skrev upp vad vi hade att säga, för att sedan komma
fram, yttra våra ord och se våra kumpaner se ut som frågetecken.

Allt skulle också yttras i rasande fart för att försvåra för fångarna
att förstå. Vilket det gjorde. Och som sagt, för oss också.

En fras kommer jag dock ihåg och tror att mina vänner också
minns... "Atall ångenfall illtall assendall!"

Och hela den här bloggen kan ni som sagt skylla på min
vän, som frågade hur många språk jag skulle använda mig
av på facebook. Hon är en sann inspiration. 
 

10 kommentarer:

Helena sa...

Hahaha! Agjall räall mickradsall. ;)

Och getter är som sagt mycket söta. :)

Shirouz sa...

Etdall kasall udall aravall! ;)
Oh ja, gette-gette-söta är de :)

Baronessan sa...

Härligt med barndomsminnen. Jag hoppas mina kommer tillbaka för jag minns inte mycket. Kul att du fick ett återfall förresten :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, en del minnen står ut mer än andra, det är märkligt det där. Tack, och hör du, krya på dig!

Cicki sa...

Eftersom jag växte upp i ett kvarter med nästan bara pojkar så var det de som fick bestämma vad som lektes. Vi var tre flickor, varav den ena var alldeles för ordentlig för att leka med oss andra. Hon kunde ju smutsa ner sig.....:-)

Vi lekte mycket indianer och cowboys. Cyklarna var hästar och för att alla skulle fatta det så hade vi tömmar knutna på cykelstyret. Det blev lite mer spännande att styra på det viset.

Det blev rätt mycket fotbollsspelande och höjdhoppande också. Och vid lugna tillfällen spelade vi faktiskt schack mellan varven.

Annars läste jag mycket och tyckte om att vara för mig själv. Tro det eller inte men jag var fruktansvärt blyg som barn.

Laila sa...

Ja barndomsminnen kan uppehålla en hur länge som helst ibland! Bara man väl börjat och tänka på dem, så riktigt väller minnena fram!
Kul att läsa!
Vårat rövarspråk löd så här: Nonnu sosskokka alollolla bobbarorrnonnenonn lollekokka! ;-)

Kalle Byx sa...

Ulkall udall räall illbakatall.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
samma här, jag lekte mest med grabbar, i De Laglösas by så var det jag och en tjej till, resten var killar. Cowboys och indianer, jaa! Jag höll på att säga; Varför leker man inte det nu för tiden? Men man skulle bli slut bara av att göra en sådan tjurrusning som man gjord då :D
Det är onekligen lite svårt att tänka sig dig som blyg, det har du rätt i.
Samma här för övrigt, jag läste också mycket och tyckte om att gå på egna strövtåg för mig själv.

Shirouz sa...

Hej Laila,
ja, det finns mycket i barndomsminnesbyråerna som tittar fram när man minst anar det :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx
Choall acktall åsall ycketmall!