måndag 14 november 2011

Det är lika bra att du kommer hit direkt.

Jag har löst det nu.
På mitt sätt. (som vanligt, ja...)
Du skickar en kommentar till mig och jag skickar en url till dig.
Den nya bloggen är up and running.
Och det känns bra. :) 

P.s: Och skicka med din email-adress annars blir det svårt.... ;)

onsdag 2 november 2011

Hör du, jag har tänkt! Ska vi låsa till här?

Jag har tänkt.
(varvid du då säger strängt "Ska det behöva ta sådan förbannad tid?")
och jag suckar, himlar med ögonen och säger "Ja, om du bara visste..."
Och då säger du "Ok, vad har du tänkt?"
Och jag harklar mig och säger, "Om du bara visste..."
Och så håller vi på så där hela dagen tills du blir trött på mig och läser en annan blogg.

Nävars. Så kan vi ju inte ha det.
Men så här har jag tänkt:
Jag har varit så arg så att det varit sagolikt (tänk eldsprutande drake) så förbannad (tänk en extra stor eldsprutande drake) och lite gråtmild (tänk Dyster, den totalt okända dvärgen i Snövits följe (varvid du säger "Va? Honom har jag inte hört talas om, varvid jag säger "Nej, precis, du har aldrig hört talas om den åttonde dvärgen, Dyster, eller hur?" "Nää!" säger du och jag säger, "Precis! Ingen vet om honom, inte att undra på att han är så dyster!")

Och jag har garvat. Till slut så biter alltid dumheten sig själv i svansen, rycker till och drar för kung och fosterland och får rejält ont i ändalykten.

Och jag har pratat. Mitt i allt så har jag fått en ny vän. Man kan önska att det skett under andra omständigheter, men det är som de säger, mister du en fähund så står det en vän runt hörnet.
Det ska du komma ihåg. När och om du hamnar i fähundslabyrinter.


Men jag har alltså också tänkt.
Och jag har tänkt, att när vi blir 40 följare som läser den här bloggen, då låser vi den och  jag ger er ett snajdigt lösenord, för du vet, jag har alltid sagt att det här är mitt vardagsrum, (okay, jag har ett riktigt också, men det här är mitt nät-vardagsrum) och jag är lite rädd att jag skulle bli hämmad (sluta skratta, jag kan visst bli hämmad och ordkarg. Det är jag säker på.) och inte komma på vad jag ska skriva för att jag sitter och viftar med tårna och undrar vem som läser och inte läser.
Så, jag tänker, ett slutet vardagsrum, med inte alltför många människor kanske kunde vara en idé. Jag är ju en sådan ömtålig liten planta. (jo, det är jag visst. Ja, jag är också medveten om att ibland är jag som en kaktus, modell en sådan där som ser len och snäll ut ända tills man klappar på den och upptäcker att den har miljoner små otäcka taggar som sätter sig fast och inte syns förrän man hämtat förstoringsglas och så vet man vad man gör den eftermiddagen.)


Och eftersom jag har tänkt, så har jag tänkt att jag skulle höra vad du tycker?
Det vore kanske en bra idé, eller vad säger du?



P.s. Tack för era kommentarer, jag har läst dem nu, allihop, jag har helt enkelt inte haft tid (och det är på riktigt, jag har inte ens behövt skjuta upp det som Piraten. Mitt liv har varit som en blandning av Lustiga huset / Berg-och-dal-banan på Tivoli i Köbenhavn och ibland som Spökhuset. Men du vet, vad jag brukar säga. Det är aldrig tråkigt. Aldrig.
D.s. 

Äsch. Och ja, de kommer givetvis att bli publicerade. Tack för många garv och tankar :)