lördag 24 september 2011

...vari jag vecklar in mig ytterligare i resonemang och inte är helt nöjd...

Jag var inte alls färdig där...
Jag kom på en annan sak, precis i början när jag träffade honom så tog Ross, en vän som vi kallar så av outgrundliga anledningar mig åt sidan och sade "Känner du inte att du har blivit hel nu?"
"Eh..?"
"Ja, nu när du träffat honom, känner du dig inte att han gör dig hel?"
Jag funderade en god stund och svarade "Nej. Han har inget att göra med min eventuella hel- eller ickehelhet. Han är en bonus i mitt liv."

Jag vet att en del anser att deras partner ger dem modet att göra saker de inte vågat. Jag tror inte riktigt på det. De ger en modet att våga försöka, som man kanske saknat själv. Men de ger inte kraften att göra det man gör.
Till syvende och sist handlar det om spegling, kanske?
Någon tror på en och eftersom man inte vågat tro på sig själv så speglar man sig i det och ser att "Jo, tamme tusan, det vågar jag nog..."
Och så gör man det.

Men inser inte att det man gör kunde man kanske ha gjort alldeles av sig själv, den dagen man kommit framåt långt nog.
Det är inte att förakta en skjuts på vägen framåt. Absolut inte.

Sedan tänker jag, för det finns ju också olyckliga relationer, där folk spelar mindgames och får en att tappa kontrollen totalt.
Är det spegling där med? Man ser sig själv som en förlorare i deras ögon och tror på den bilden? Och man ger sig?
Jag tror faktiskt det. Med facit i hand, om jag ser många år bakåt så tror jag att det kanske är så.


Och jag tror, att vi som hamnat i den situationen inte gärna ger bort vår kontroll igen. Vi vet var vi har varit och vi vet vart vi inte vill. 
Och vi inser vårt eget värde. Som vi är.

Hmm, det känns som att det här absolut kan utvecklas ytterligare, jag är inte riktigt nöjd med hur jag fått till det... Å andra sidan, skulle jag utveckla och inveckla mig ännu mer så skulle vi stå med världshistoriens längsta blogg någonsin. Det kunde i och för sig vara kul...

Å tredje sidan, går jag inte nu så missar jag solen i träningsslingan och Styre blänger ganska ilsket på mig eftersom jag ännu inte tömt lådan på morgonen, något han anser ska ske direkt vid uppgång varje morgon.

Jag får väl foga mig och tömma lådan och sedan gå ut i solen och njuta. Man kan ha det värre.

4 kommentarer:

Lippe sa...

Tror på spegling!! Sedan finns det kanske de spegelbilder som man inte köper. Om någon talar om för en att man är stark och kapabel flera gånger så tror man på det till sist och känner sig så men man ska komma ihåg att det var man själv som gjorde det! Att veta vart man INTE vill är lika viktigt, om inte viktigare, som att veta vart man vill!
Och Ross.......?...... ja du ser! Vet inte ens vad jag ska skriva, hahahahahahahahahahahahaaa!!
Ha det bra i solen!
Kram

Cicki sa...

Jäklar i min lilla låda vad jag skulle vilja sitta mitt emot dig och föra den här diskussionen.

Just det här med spegling är oerhört viktig. Det är ju så vi blir sedda. Att vi ser någon annans missnöje eller godkännande över vem vi själva är. Vi kanske, som sagt var, kommit dit ändå men att spegla det hos någon annan tror jag är det vanligaste.

Mitt ex talade ofta om för mig att jag inte dög någonting till. Att han var tvungen att göra saker och ting själv för att det skulle bli riktigt gjort. Jag trodde på honom. Jag trodde jag var så värdelös som han talade om för mig att jag var.

Men så småningom började jag spegla mig i andra människor. Människor som tvärtom tyckte att jag gjorde bra saker. Att jag faktiskt var duktig. Då började jag se och förstå varför exet försökte göra ner mig. Han var själv så osäker att han måste ha någon att trycka ner för att känna sig själv större. Så enkelt är det. Någon som trycker ner en annan människa gör det för att få känna sig själv duktig. Helt knäppt.

Numera har jag ju fattat allt det där och ingen ska någonsin mer få trycka ner mig. Att sedan sambon tycker att jag är bäst i hela världen gör ju inte saken sämre. Då tror jag det också. Men det kan jag tro utan att behöva trycka ner någon annan.

Däremot ska man låta andra få veta hur bra de är. Man ska visa att man ser dem. Så kan man få människor att växa.

Numera har jag en självbild som är hur stor som helst. Nästan i alla fall. Ibland kryper det fram en liten djävel som säger att jag ska inte tro att jag är något. Men då trycker jag ner den lilla djävulen. Såna får man trycka ner i alla fall. De ska tryckas ner, helt klart....:-)

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja, absolut, och jag tror att du precis fick fram det jag inte lyckades få fram i min post, precis så tror jag också!
He he, ja, Ross är det svårt att säga någonting om, men huvudskakningar funkar bra ;) Kram!

Shirouz sa...

Hej Cicki,
och du får också precis fram det jag inte fick till, jag ser inte att det finns mycket mer för mig att tillägga. Precis så var det för mig också, för många år sedan.
För övrigt, nog sjutton ska vi sitta ner och prata någon gång, det vore så kul!