onsdag 28 september 2011

Nå, vad har du lärt dig?

Igår, när jag var ute och gick i skogen hörde jag plötsligt ett konstigt ljud.
"Skumt..." tänkte jag för mig själv, och innan jag visste ordet av så var jag på väg in i skogen, i de oländigare delarna av den.
Jag smög som Vargtass mellan granar och tallar, ålade över stenar och under grangrenar allt medan jag nogsamt såg till att inte trampa på några kvistar under min tysta färd framåt.

Närmare och närmare kom jag ljudet och när jag väl krupit fram underifrån en gran och kikade fram över en stor sten kunde jag se att det var en man som stod och högg i en tall.
Inga yrkeskläder har han, tänkte jag för mig själv och kliade mig i huvudet, hmm, skumt minsann...


Jag var kanske tio meter ifrån honom där jag stod och spejade, och precis när mannen lyfte yxan en gång till så pep min mobil högt och ljudligt att nu, nu hade jag sms!
Mannen stod som huggen i sten, med yxan över huvudet och jag stod som huggen i sten över stenen allt medan jag tänkte att sådana här problem hade ta mig fan inte indianerna, med mobiler som låter vid de mest olämpliga tillfällen.

Sakta vände han på huvudet och sakta reste jag mig fullt upp från mitt bakhåll bakom stenen och försökte se ut som att "jag går alltid i den eländigaste terrängen, det är inte alls som så att jag vill se vad du gör."

Han å sin sida försökte se ut som "jovisst, jag får faktiskt hugga ner vilket träd jag vill när jag vill." och lyckades precis lika bra med det som jag lyckades med mitt minspel.


Till slut harklade jag mig, kavade mig över stenen och gick förbi honom med raska steg.
Bakom mig var total tystnad och jag hann en bra bit bort innan jag hörde yxan vina igen.


Det var först på återvägen som två saker slog mig.
1. Varför högg han där?
2. Är jag möjligen världshistoriens dummaste människa egentligen? Någonstans inom mig sade en röst "Smart det där, du. När du hör ett konstigt ljud i skogen så älgar du genast iväg mot det. Kanske det vore bättre nästa gång att gå åt motsatt håll i stället?


Samma tanke hade en vän "Tänk om det varit en yxgalning där ute i skogen i stället, och där kommer du som en troskyldig kanin och skuttar rakt i famnen på honom, tänker du inte alls ibland?"
"Hmm, kanske jag inte tänkte just så mycket just då.." sade jag. 
"Nå, vad har du lärt dig?"
"Att sätta mobilen på ljudlöst." sade jag.

(Och jo. Tyvärr, det är sant. Det var vad jag sa...Till mitt försvar vill jag dock hävda att konstiga och mystiska saker får mig att känna mig som om jag vore tolv igen och på hemligt uppdrag. Tyvärr...)

9 kommentarer:

livet på landet sa...

Haha..det kallas äventyrslusta kanske..roligt var det iaf =)

Märta sa...

Nyfikenhet är en mycket trevlig egenskap. Men du har rätt - ska man smyga på yxbeväpnade trädmördare bör man nog sätta mobilen på ljudlöst. :)

Lippe sa...

Jag kommer aldrig att sluta smyga på karlar i skogen!! Däremot kanske man ska ha mobilen på ljudlöst och själv bära omkring på en egen yxa!
Och sluta aldrig att vara nyfiken! Hur intressant och spännande blir livet då??
Kramen!

Cicki sa...

Synd man inte var där och fick se minspelet på er när ni upptäckte varandra......:-)))

Shirouz sa...

Hej Livet på landet,
ja, jag tror att det var en släng av det :)

Shirouz sa...

Hej Märta,
jaa, lita på det, hädanefter blir det mockasiner och ljudlösa mobiler i skogen :D

Shirouz sa...

Hej Lippe,
nej, det gör nog inte jag heller, hm, sant en egen yxa borde jag ha med mig nästa gång, absolut.
Jaa, när man slutar vara nyfiken då är det kört, absolut, kram!

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, det var ganska obetalbart kan jag säga, nu såg jag i och för sig bara hans min men den lever jag länge på :D

Ursula sa...

Hej Ulvstrumpa!
Long time no seen, och det är jag som varit usel på att besöka mina bloggvänner. Men nu har det hänt mig något väldigt trevligt, som ruskat liv i mig!

Man ska aldrig sluta vara tolv år! På sätt och vis är man som underbarast då - ja, och så i mogen ålder när man blir mer och mer jag och struntar mer och mer i vad andra tycker!
Tycker jag, som också uppnått aktningsvärt mogen ålder. Nu inser man alltmer vad som är viktigt i Livet - mysiga vinbergssnäckor och vackra pantersniglar, t ex. Tycker jag, trots mina brutna revben som är en snigelskada (som jag sa till sköterskan på VC).

Sköt om dig och bli så mycket Jag du kan - ju mer Ulvstrumpa desto bättre!

P.S. Hur får man in sina favoritbloggar sådär som du har till vänster? Vad är det för script? Tacksam för hjälp! D.S.