tisdag 2 augusti 2011

Vilken jävla morgon.

Vilken jävla morgon!
Bland det första jag gör på morgonen är att råka i luven på min vilde far så att det slår gnistor om det.
På ett sätt borde jag nog vara lite stolt över honom, för att han vågade vara arg, eftersom han alltid har haft ett problem med att vara för snäll och inte våga säga i från.
"Men för fan, farsan, säg ifrån! Bli arg!" brukar jag säga till honom när han muttrar över oförrätter och han säger att "Det blir så jobbigt då..."
"Visst, men det är lika jobbigt för dig att gå och tänka på vad du skulle vilja säga medan du biter ihop om det..." säger jag.

Tydligen är jag en mycket duktig lärare eftersom min vilde far och jag nu rök ihop så att två vilda tjurar med känsligt färgsinne skulle ha varit stolta över oss.
Till saken hör också att vi envisa bägge två, fast jag är lite mer envis.

Nåväl, så vi duellerade med ord, duckade för en del, retirerade och återkom sedan med samma energi som ett galet skenande ånglok ett bra tag tills vi bestämde oss för att avsluta konversationen.

Nej, vi är inte sams riktigt än, men som jag ser det, så är det ingen fara.
Det är tvärtom bra att vi kan ryka ihop riktigt ordentligt och det blir bra sedan.

Vad som inte är bra är när folk går och håller inne med sin ilska, i en bok jag läser just nu skriver författaren om passiv aggressivitet.
Den är svårare att komma åt, säger han, och jag nickar instämmande, för jag tror att vi alla känner någon eller vet någon som ständigt verkar ha ett leende på läpparna, men tittar man noga så ser man att läpparna är så hårt spända att det lika gärna kunde vara en grimas.
Och deras ögon är inte i närheten av att le.

Jo, jag är nog stolt över min vilde far för att han vågade ta fighten i dag...
Och var lugn för att jag tänker tala om det för honom, kanske inte i dag, men definitivt i morgon.

4 kommentarer:

AprilSus sa...

Ojdå! Hettan gick rakt igenom dataskärmen. :)

Min morgon började med ett irritationsmoment som jag led mig igenom. Hyresvärden började klippa gräset redan vid 8 i morse och valde att börja på baksidan av huset, den sida som alla sovrum ligger emot. *suck*

När jag väl hade gett upp sängläget, ja då var han på framsidan och förde oväsen istället. Men man ska väl inte klaga när de är så duktiga att hålla efter...

Din far är (nästan) förlåten och det samma gäller min i övrigt toppen bra hyresvärd, så allt är väl frid och fröjd nu då, eller?

Kram på dig!

Cicki sa...

Jag var också arg på min farsa idag. Men den striden tänker jag inte ta. Det är lönlöst. Han moraliserade över våra ekonomiska problem. Jag var med och minns hur det var när vi växte upp. Det har han tydligen behagat glömma. Men han är inte den rätte att moralisera över dålig ekonomi. Vi har inte vållat våra ekonomiska problem själva, men det gjorde han med hela familjens ekonomi!!!

Shirouz sa...

Hej AprilSus,
jo, jag var redigt förbannad där, men som du säger, allt är nu frid och fröjd, jag tror att man behöver en riktig urladdning ibland, och det är ju egentligen ingen fara, för jag vet ju att min far och jag blir sams igen. Så nu är allt nästan okay igen :)
På tal om gräsklippning, så är det här med, de brukar börja halv åtta på morgonen, då brukar jag morra lite, å andra sidan, så är det skönt att höra att någon annan klipper gräs och att det inte är jag ;)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jo, det är ju så, man får välja sina strider och en del är lönlösa och ingen idé att ge sig in i. Jag förstår att du blir förbannad, det skulle jag med bli, det är ibland märkligt hur lätt en del människor glömmer hur det varit och moraliserar om hur det ska vara. Man blir förvånad och förbannad.