lördag 6 augusti 2011

Världen måste väl bli lite grå, då?

Det här kan mycket väl vara en av de mest jävla märkliga somrar jag varit med om. Det är svårt att gradera, för vid det här laget har jag varit med om en del.

Jag har, i huvudet, försökt att på något sätt sortera minnesbilderna, men än har de inte riktigt gjort om sig till minnen utan svävar omkring lite som de vill.
Givetvis så tänker jag på min syster, ett av de märkligaste möten jag någonsin varit med om. Det går att gradera eftersom man inte möter sin syster varje dag på det sättet som jag har gjort.

Lika märkligt är det, med den känsla av ett lugn som infunnit sig. Inte så att jag blivit mer balanserad, mogen, icke-irrationell, men någonstans så finns en vrå av ett lugn som jag inte ens har saknat, eller märkt frånvaron av förrän det kom dit.

Nej, det går inte att förklara.  Lika märkligt är känslan av sorg och förlust över min bror, som jag med vilje inte har skrivit om, mer än när jag nämnt att jag fått historier om honom.
Två år för sent kom jag, för att hinna möta honom, och så är det.
En del saker blir det för sent för utan att man vet om det.
Det är livet, och det går inte att ändra eller ångra eller tänka lönlösa tankar som "tänk om..."

Någon sa, när de hörde att jag skulle träffa min syster "Finns sån't fortfarande?"
Det är inte utan att jag tycker synd om den personen.
Bara för att jag tänker som så, att lever man i en värld där man inte tror att precis vad som helst kan hända, så måste ens värld vara allt bra grå, eller hur?

6 kommentarer:

Lippe sa...

Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet och det gör att man kan fortsätta vara nyfiken!!

Monica sa...

Oj vad vackert skrivet! Förstår nog inte hela innebörden, men tillräckligt för att inse att jag inte är ensam om att ha underliga familjrelationer.
Ibland kan förvirringen över sakernas tillstånd vara bra - för man tvingas stanna upp och tänka till.

/Monica

Kalle Byx sa...

Vad som helst kan hända. Utom att kostymnissarna tar av sig sina grå.

Shirouz sa...

Hej Lippe,
precis!

Shirouz sa...

Hej Monica,
tack, jo, det kan lugnt kallas för underliga familjerelationer, för att inte tala om brist på sådana, som jag har. Det är många gånger det här året som jag blivit tvungen att stanna upp och tänka till, och jag tror precis som du, att det är bra.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
sant, den dagen torde vi nog aldrig få uppleva.