söndag 7 augusti 2011

Tjuvnyp av genomtrevliga människor. Ulvstrumpa håller sig i skinnet. Världen håller andan...

Jag ber om ursäkt för mitt språk redan nu, så vi är klara med den delen på en gång.
Eller nävars, det gör jag inte, har ni problem med kraftuttryck så har ni hamnat på fel ställe och bör surfa in på något mer användarvänligt för just er.

Raskt till saken:
Har du varit med om, att du sitter i en vanlig konversation, med en vanlig människa, som du vet i vanliga fall, är vanligen snäll och trevlig.

Och helt plötsligt så får du ett litet tjuvnyp av denna vanligen så vanligt trevliga människa.
Och det kommer så oväntat så att du, som i vanliga fall har talets gåva blir helt tyst, medan du tänker "Men vad fan säger människan?"
"Var jag dum nu?" säger den vanligen vanligt-trevliga.
"Ja. Det var du."
"Men jag menade inget med det."

Vilket får dig att undra om det inte då hade varit lika bra att kanske hålla tyst med det.
Så du säger bara "Eh..Jaha... Jaha?"

Så lägger ni på luren och så sätter du dig och tänker "Men vad i helsike sa människan? Varför då? Varifrån kom en sån där "trycka-ner-dig-i-skorna-och-vrida-om-med-skohornet-replik" i från?"

Men, eftersom du är en god människa så tänker du att kanske har den vanligen trevliga kanske en dålig dag. Så du tänker skaka av dig det.
Och lyckas ganska bra tills telefonen ringer igen.

"Hej, det är bara jag igen, jag tänkte bara säga att jag inte menade något illa med det jag sa."
"Ehh...Nähä..."
"Jag sa det bara för att pusha dig. Förstår du."
Vid det här laget är förvirringen total hos dig, för du kan för ditt liv inte begripa hur en "ner-i-skon-och-på-med-plösen-knyt-om-och-dra-något-gammalt-över-dig-replik" ska få dig att känna dig motiverad till något annat än att gå in i din garderob, dra en gammal filt över dig, helst grå och maläten.

Så du svarar: "Aaaha...Jamen, nej, det är okay, visst, okay..." för du vill helst inte fortsätta konversationen och få mer uppiggande peppande kommentarer som kan få dig på ännu sämre humör.
Så ni lägger på och så sätter du dig, precis som jag och tänker, varför sviker orden en ibland, när man bäst behöver dem?
Nu, flera timmar efter så skulle jag lätt kunna hålla räfst och rättarting, hyvla till den här personen med flera väl valda uppeppande meningar vars meningar troligen skulle hagla som ilskna snöbollar.
Jag skulle kunna göra det.
Men jag bidar min tid och väntar lite. Alla har rätt till en dålig dag. Dessvärre anser en del att den dagen har de också rätt till att göra andras sämre.
Det är inte rätt.

Förhoppningsvis håller sig den genomtrevliga människan i skinnet och hör inte av sig mer i dag, för får jag höra mer pushande, uppiggande kommentarer så vete fan om jag är människa att inte själv peppa tillbaka.
Och det är ju dålig karma, som vi vet.
Så jag håller mig i skinnet och jag är ganska stolt över mig själv.
Bara nu inte telefonen ringer igen....

10 kommentarer:

Lippe sa...

Varför lixom???
Pusha kan man väl göra genom att stärka - inte trycka til?!

Kalle Byx sa...

Du är en underbar berättare om du inte visste men det fick jag kanske inte skriva för det kan tolkas som en pushande kommentar.

AprilSus sa...

Även om jag inte tillhör dem med den rappaste käften, så känner jag igen det där att komma på alla bra saker man borde sagt, men som man inte kom på just när man som bäst behövt det.

Jag har alltid avundas de som har förmågan att kunna sätta andra människors dumheter på plats bara genom att säga de rätta orden utan att så mycket som höja rösten eller röra en min. Det skulle jag gärna vilja lära mig.

Dessvärre är det också många med rapp tunga som slänger iväg sina ord utan att ens ta sig en sekund att fundera över om det kan uppfattas som kränkande/sårande innan de häver ur sig.

Redan din rubrik fick mig att hålla andan, men bara för en kort sekund innan leendet tog över. Hoppas verkligen att denna person håller sig ifrån ännu ett samtal till en numera taggad Ulvstrupa.

Kramar om och stryker dig lite lugnande över ryggen... ;) Och du, nu när du uppfört dig så exemplariskt, så kan du väl unna dig själv en lite orkidé.... :)

Cicki sa...

Jag har nog sagt det förr, att jag har en sådan person i min närhet. Grodorna hoppar ur mun på henne och när man bemöter det så kontrar hon det alltid med att hon sagt det för mitt bästa!?

Varje gång vi ska ses så laddar jag upp mentalt för att kunna bemöta hennes grodor. Tyvärr blir jag oftast stum i ren häpnad. Förr tyckte jag att hon var jättetrevlig. Det tycker jag inte längre. Hon har fått mig att må dåligt alltför många gånger. Att hon finns kvar i min närhet är helt enkelt för att hon ingår i en vänkrets som jag inte vill förstöra. Numera är det fler som börjat reagera på hennes grodor så vi får väl se hur höstens upptakt av tantträffar blir.

Det är i alla fall stort utav dig att inte ge igen. Jag ruvar hela tiden på hämnd, men är för feg för att genomföra det....:-)

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja, man tycker att det borde vara den rätta vägen att gå...

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
tack så mycket, jag blir glad för det, men nu hamnar jag ju i ett dilemma själv, eftersom jag tycker att du är det och då är det kanske jag som är pushande ;)

Shirouz sa...

Hej AprilSus,
ja, precis, långt efter kommer man på allt man borde sagt och så sitter man och har en monolog för sig själv i huvudet och trycker till personen i fråga i tankarna.
Inga fler samtal kom, förresten och det var nog lika bra det, som du säger ;)
Kram och ha det gott, och jaa, jag borde nog tusan unna mig en orkidé, det har du baske mig rätt i! :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, precis, de säger det "för ens eget bästa", det är det som också retar upp mig. Precis som om de visste bättre än en själv. Förbannat retligt är det.
Det låter som om det kan bli ganska intresserande tantträffar i höst, tycker jag...
Nja, jag vet inte om det kan kallas stort, men jag ser inte någon idé att sänka mig ner till samma nivå som den här personen, vi pratar inte samma språk känns det som. Och sen fick jag ju ur mig lite ilska här på bloggen så nu känns det bättre igen, jag tror att jag helt enkelt kommer att vara mer på min vakt till nästa gång jag möter den genomtrevliga. Hur det går då, vete tusan. ;)

Laila sa...

Nämen jag tycker ju inte heller att man blir särskilt puschad av att nån drämmer till en i magen sådär. Bara nedtryckt! När jag är ute och rider och den trevliga lilla arabhingsten får för sig något som är väldigt dumt eller blir vansinnigt rädd för något och vägrar gå - då brukar jag dels bli väldigt bestämd, (låtsas...) och dessutom upprepa på olika sätt att han är världens modigaste lilla häst och det är inte klokt vad jag beundrar en som är sådär modig och klok och som vågar allting... Så småningom brukar han bli "puschad" till att trotsa den inbillade faran, på studsande lätta ben, och efteråt är han så glad så! Men inte fan skulle han bli modigare av att jag gapade och skrek och hade mig??

Ok, väldigt konstig liknelse, jag vet. Men det bara kom över mig. :-) Men jag vet precis hur den där otrevliga känslan i magen känns, när man fått ett sånt där tjuvnyp som kommit helt ur det blå!!

Shirouz sa...

Hej Laila,
jag tycker att det var en bra liknelse, jag :) Precis som jag gör med katterna när de är rädda för nåt, faktiskt...
Ja, det är en himla otrevlig känsla, för man förväntar det sig inte och helt plötsligt så infinner sig den där otrevliga känslan i magen. Inte kul, alls.