onsdag 3 augusti 2011

Hjälp, nu skrämmer jag mig själv!

Jo, tackar som frågar, det är bättre i dag.
Det kunde väl i och för sig inte bli sämre än det var igår, du vet, Oscar Wilde sa ju någon gång "We're all in the gutter, but some of us are looking at the stars." och igår så befann jag mig definitivt i rännstenen men icke att jag gluttade upp mot en endaste stjärna, nej då, jag glodde envist ner i rännstenen.
Man får ha sådana dagar.
Är man en riktig jävla optimist som alltid sjunger "hopphejdihejda" och hoppsaskuttar fram i tillvaron så blir man odräglig till slut.

Du vet, när jag gick i skolan (när jag lyckliggjorde mina lärare med besök, menar jag.) så läste vi om Pollyanna.
Jag tyckte inte om henne, ingenting kunde få hennes humör att sjunka, allt var små fluffiga moln och ulliga får och grönt gräs och vitmålade staket och nytvättade kläder som hängde på lina och doftade gott.

Lärarinnan sa att hon var ett föredöme för oss alla och jag minns att jag tänkte att om det var så ett föredöme var så skulle jag baske mig aldrig bli ett.

Det löftet har jag nog hållit, tänker jag, för mycket kan man beskylla mig för, men ett föredöme för någon tror jag inte att jag är.

Var var vi?
Jo. Gråsvarta molnblixtdagar. Jag tror att de behövs.

Och jag tror att det behövs att man kan gräla med de som betyder något i ens liv.
Nu menar jag inte att man ska vara som en terrier som attackerar allt och alla hela tiden, för det blir så tröttsamt att bitas jämt och ingen tar upp en i knät och har man riktig otur så blir man kvarglömd i regnet i löplina.
Och det vill man ju inte.

Men en lagom mopsig terrier. Som skäller ifrån ibland. Och får skäll också för den delen.
Det rensar luften och det känns skönt att ha sagt sin mening och det känns bra att veta att man kan starta från en ny punkt, för det som behövdes sägas har blivit sagt och är därmed inget man går och grubblar på.

Det är min fulla övertygelse att bra relationer håller för ett riktigt gräl, gör det inte det, så är de inte värda att ha ändå.
Annars blir det ju som att man står och trampar vatten, visst, man flyter, men man kommer ju ingenvart.
Bägge står bredvid varandra, trampar febrilt på stället, tittar på varandra och låtsas att de är på väg någonstans.

Och ja, det gäller i både kärlek och vänskap, jag hade en gång en amerikansk väninna som sa "Shit or get off the pot!" när folk velade och inte sa rakt ut vad de ville eller tyckte eller tänkte. Jag log varje gång hon sa det, för det är ett så träffande uttryck.

För övrigt så kom jag till insikt om att jag är en snobb igår. Upplyste vännen om min insikt och av någon anledning såg vännen inte speciellt chockad ut. Kanske har han redan märkt det?
Vi skulle bada, nämligen, och vägen ner till badet ackompanjerades av en mustig doft av hönsskit...
"Du vänjer dig." sa vännen kallt när vi klev ur bilen.
Antagligen hade jag skrynklat ihop ansiktet så att jag såg ut som ett ledset dragspel, men visst, jag skrynklade upp ansiktet och hej och hå, raska tår och allt det där, vi marscherade ner mot badet.

Där det luktade dy!
Och nu menar jag, verkligen luktade dy! Så mycket dy att vilken ordinär gris som helst skulle ha gjort glädjesprång av lycka när doften nått dess tryne.
Jag försökte stoppa in näsan bakom öronen och muttrade ilsket "Jag röker inte tillräckligt, jag har alldeles för mycket luktsinne!"

Vännen skuttade ner och av med kläder och studsade på stället och sa "Kom då, ska du inte bada?"
"Nej. Det luktar skit här. Men bada du."

Vilket vännen gjorde.
Och kom upp och deklarerade att längre ut i sjön luktade det inte alls.
"Så bra då." sa jag torrt, där jag stod torr på marken.

Det var efter, när vi satt i bilen som jag kom frågade "Tycker du att jag är en snobb?"
"Naeh, det är du väl inte.." sa vännen diplomatiskt.
Jag begrundade det en sekund och sedan sa jag, med den självklara insikten som slår till när man minst anar det.
"Jo. Men det är jag. Jag är en snobb när det kommer till viss mat. Och jag är definitivt en snobb när det kommer till lukter. Jag är en SNOBB!"
"Mhm.."
"Jag är en snobb, herregud..." mumlade jag bistert en gång till och undrade om det här var vägen utför.
Kanske jag kommer att vakna upp en dag och vill ha kläder med krokodiler på och börjar med etikett och vett och stil och jag vet inte allt.
Tänk om det blir så?
Tänk om jag vaknar upp en morgon och piper i falsett "Inga vita skor efter Labor-day!" eller hur det nu var.
Nej, nu blir jag rädd!
Varför vet jag sådant överhuvudtaget?
Hjälp!
Kan någon komma och hjälpa mig med en snygg mohikanfrisyr och punka till mig lite?

19 kommentarer:

Lippe sa...

Skrattar så att magen hoppar! Du kommer aldrig att bli ett föredöme som lärarinnor pekar mot (andra grupper i samhället däremot kan misstänkas göra det) Du kommer aldrig att bli en fullblods-snobb och att du vet vissa vett och etikett-grejer är nog bara för att du ska kunna undvika dom!
Och klart att du ska bita ifrån ;)
Kram

AprilSus sa...

Du är ju helt underbar! Snobb eller inte... Din förmåga att skapa bilder med hjälp av dina ord är helt underbar och du få mig att le och skratta högt om vart annat. Jo, en och annan glädjetår blir det också.

Ditt blogginlägg får bli det sista jag läser på några timmar nu. Man ska ju sluta när det är som bäst sägs det och avslutar jag nu, så får jag gå ut med ett stort leende på mina läppar. :)

Känner att jag skulle vilja ge dig en stor bamse kram. Hoppas den når fram genom det trådlösa nätvärket?!

KRAAAAM!!! (skriker lite försäkerhets skull)

Fröken Hulda sa...

Kan info om att du e i gott sällskap. Har aldrig varit den fnittriga, gulliga typen som alltid går omkring med ett leende på läpparna och slösar med komplimanger. Däremot är jag inte sen att ge en komplimang när den verkligen är befoad. Och vem f*n orkar gå omkring och le hela tiden. Känns liksom inte äkta alls. Utan ups and downs skulle det va skittråkigt att leva. Jag var i rännstenen häromdagen. Idag är jag på en annan nivå. Ingen kan säga att mitt liv är enformigt i alla fall. Kram

KOBB sa...

Men fy vad hemsk, lider med dig :D bara tanken på att komma till den insikten att man är snobbig.

Måtte jag själv aldrig uppleva den dagen :D

Monica sa...

Underbart! Vad jag skrattade! Tror inte du behöver punkas till ett endaste dugg med den självinsikten.

God kväll!

/Monica

Cicki sa...

Men nu får du ta och ge dig! Inte är man väl en snobb bara för att man rynkar på näsan åt dålig lukt. I så fall är jag också en snobb. Jag har nämligen också ett jäkla bra luktsinne, trots rökeriet. Och grisar och dy luktar definitivt inte parfym och rosor.

Men vill du ha punkfrisyr så varsego från mig. Själv funderar jag allvarligt på att raka av mig allt. Jag är så trött på svettdroppande hårtestar trots nästan daglig hårtvätt. Ska bara övertala sambon först.

Shirouz sa...

Hej Lippe,
det är gott att höra, mer skratt åt folket, tycker jag. :D
Jaa, absolut, jag vet en del obskyra saker om vett och etikett för att kunna strunta i dem, eller också så är de ett utslag för min avdelning av värdelöst vetande, saker som jag verkar minnas i evighet men aldrig har användning för ;)
Kram!

Shirouz sa...

Hej AprilSus,
underbar, vete fan om jag skulle säga, men jag blir riktigt glad av att läsa det du säger :)
Och, jajemen, bamsekramen gick fram, och kommer i retur, ha det gott och kram!

Shirouz sa...

Hej Fröken Hulda,
ja, precis, det är livet, att det går upp och ner och även ibland upp-och-ner (känns det som), jag har aldrig heller varit bra på att le hela tiden och vara konstant-trevlig, jag håller med dig, jag brukar säga att vad än mitt liv är, så är det absolut inte tråkigt.

Shirouz sa...

Hej Kobb,
ja, det var en chock som hette duga ;)

Shirouz sa...

Hej Monica,
gott att höra, jag är riktigt glad själv när jag hör att jag roat andra :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
men det vet du ju, att jag aldrig ger mig ;)
Jag ser med spänning fram emot din nya frisyr (och min egen :D

Fröken Hulda sa...

Svar på kommentar hos mig: Gör inget att du tittade in sent. Det värsta är att det inte är en dag då och då utan ganska konstant. Tant doktorn kallar det utmattningssyndrom så jag får väl vara glad för det lilla så det inte är utmattn.depression. Kram

Kalle Byx sa...

Härligt skrivet. Och Polyanna kan ta sig någonstans.

Shirouz sa...

Hej Fröken Hulda,
då vill det till att man tar hand om sig, jag vet hur det är, precis, och som du säger, ja, man får vara glad för det lilla, kram.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
tack, och ja, det kan hon absolut!

Fröken Hulda sa...

Svar: Trodde inte jag skulle fatta nåt men när jag en dag såg en gubbe 75+ sitta och fibbla med en så tänkte jag... "Nä nu är det min tur". Imponerad att jag lärde mig snabbare än jag gjorde med min vanliga mobil!! Så ge inte upp... Kan jag kan vem som helst

Qallafjottir sa...

Omhulda du stanken av hönsskit och dy. Om allt luktade hallonpudding skulle sinnesförnimmelser i meningslös. Det är kontrasterna som gör det, som gör att vi vill glo på stjärnor där guppandes på våra ryggar i rännstenen... :-)

Shirouz sa...

Hej Qallafjottir,
jo, det är nog så, visste man inte skillnaden skulle det allt te sig bra meningslöst :)