måndag 1 augusti 2011

Berätta för mig!

När jag tänker tillbaka på förra månaden så slår det mig att jag har fått tre bra historier av 3 människor.
En av min syster om min bror som får mig att fortfarande le stort.

En när vi var i Skagen och jag till min förvåning insåg att jag inte alls tyckte om Skagen ett endaste litet dugg.
Dessutom hade jag storartad kaffeabstinens och matabstinens och en sak, mina vänner, ni absolut inte skall göra, om ni vill umgås med mig, är att på något sätt hindra mig i från att få inta mitt kaffe och min mat närhelst jag vill.
När vi äntligen hittade ett fik, och jag satt med min kopp och en stor bit chokladtårta så sa vännen "Nu börjar du få färg på kinderna igen..." varvid jag svarade torrt att jag nog är lite som en vampyr, jag blir blek och ilsken när jag inte får kaffe, mat och nikotin.

Nåväl, ett under sker varje gång jag blivit utfordrad och jag blir den trevliga och vänskapliga sälle som jag vanligtvis alltid är. (hm...)
Sedan fick jag en historia berättad för mig som fick mig att skratta så att jag fick ont i magen och eftersom jag är av den åsikten att en god historia gärna kan berättas flera gånger så förflyttade vi oss till en bänk där historien utbroderades ytterligare och jag garvade så där gott ni vet så att varje skratt avslutas med ett glädjepip.

Sedan, i helgen, fick jag en historia av en eldsjäl, också det en historia som får mig att småskratta för mig själv fortfarande.

Därtill har jag fått många småhistorier av vänner, som hur man spelar trumsolo i  "När trollmor lagt sina 11 (?) små trollbarn och berättelser om hur man åker till Eksjö med brutna revben (äldsta vännen förnekar sig aldrig) och många mer eller mindre galna historier om vad mina vänner haft för sig och tänkt.
Själv har jag bidragit med några och fler lär komma.

Och det som slår mig är hur enkelt det är, med rätt personer, bara genom att fråga "Men du, hur kommer det sig?" eller "Berätta varför" och sedan är det bara att luta sig tillbaka och njuta av allehanda berättelser där orden skapar bilder och där man får förmånen att höra och nästan se andras minnen.
Egentligen borde jag utmana er, berätta en god historia för mig, jag är en mycket god lyssnare...

4 kommentarer:

Cicki sa...

Det här påminner mig om min RBU-tid. Då var det många nätter man satt uppe och berättade historier och vad man varit med om.

Jag kommer speciellt ihåg en konferens. Jag var den som stod för det hela och borde varit den kloka. Den här natten satt vi ett gäng på mitt rum och en av tjejerna berättade både det ena och det andra. Om hur man kör vilse i ett parkeringsgarage och hur man gör när man blir bjuden på date och ska skala räkor med lösnaglar. Ja, du förstår.

Vi skrattade så vi skrek. Halva natten. På morgonen efter så frågade jag naturligtvis konferensdeltagarna, som den goda värdinna jag var, om de sovit gott. Två kvinnor klagade att de haft så svårt att sova för rumsgrannen hade fört ett sånt himla liv. När jag frågade vilket rumsnummer de hade så insåg jag att det var bara att tiga stilla och inte låtsas om någonting.....:-)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
oh ja! Jag börjar att fnissa bara jag läser om att köra vilse i ett parkeringsgarage och om att skala räkor med lösnaglar, och då kan jag ju bara ändå tänka mig hur historierna var :D
För att inte tala om hur gott jag garvar här när jag kommer till slutklämmen om vilket rum som fört liv :D

Det är så härligt med historier, för de lever ju kvar och man minns dem länge efteråt :)

Baronessan sa...

Jag är också en god lyssnare. Däremot är jag ingen berättare. Jag inbillar mig hela tiden att det jag har att berätta är så förbålt tråkigt så jag måste skynda mig på och snabbt prata förbi.
Men andras historier sugar jag i mig med glädje :D

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jag har en förmåga att trassla in mig totalt i historier och komma ut på ett helt annat ställe än jag tänkt. :)
Och ja, jag med, en god berättare kan jag lyssna på hur länge som helst.