torsdag 14 juli 2011

Två systrar möts och bäva månde gudarna, det finns nog fan 2 ulvstrumpor i landet..

Jag har en aning om att folk som har pratat med mig de senaste dagarna har en känsla av att jag inte är riktigt med i matchen.
"Goddag yxskaft-svar" har varit min melodi och jag har hummat och instämt till i stort sett allt vad folk har sagt och tyckt och nog verkat ovanligt medgörlig för att vara jag.

Förutom den lilla stunden när det var inbördeskrig på min fb efter en ganska oharmlig post där jag meddelade något om att Freddie Mercury var ett geni och sedan nästa morgon öppnade fb och såg att två vänner råkat totalt i luven på varandra.
Givetvis återställde jag ordningen med att meddela vad alla ska tycka, eftersom vi alla vet att det blir lugnast när jag bestämmer.
Vad sa du?
Diktator?
Jag?
He he. Inte då. ;)


Men för övrigt har jag inte brytt mig direkt om vad som hänt eller skett.
Jag hade nämligen viktigare saker för mig:
Som vad då? säger du.

Som att träffa min syster, säger jag.
HUR var det? skriker du.

Och jag harklar mig och säger kanske så här: Jo, det är nog en av de märkligaste saker jag någonsin gjort. Och det sagt med vetskapen om att jag har gjort en hel del märkliga saker i mitt liv.

Och det är ett av de jävla häftigaste möten jag varit med om...
Hur var hon? säger du och jag småler och är så där charmig som bara jag kan vara när jag svarar att hon var cool, precis lika cool som jag, någonting annat är ju otänkbart eller hur?
Och du ser lite små-irriterad ut och säger, vet du om att din självkära Nalle Puh-attityd ibland är lite smått retsam.
Varvid jag ler och nickar.

Och blir allvarlig och säger att, hon är faktiskt väldigt lik mig. Eller om jag är lik henne, jag vet inte... Gudarna må bäva, för jag har en allvarlig känsla av att det finns faktiskt två Ulvstrumpor som knallar omkring på den här jorden.

Och jag säger att jag har aldrig varit med om att två personer som aldrig mötts sätter sig ner, pratar om precis allt, och då menar jag allt.. Och att vi har samma sjuka humor och följer varandras tankegångar väldigt följsamt.

Eller känslan av att få pusselbitar här och där som saknats.
Vi har likadant skratt, fick vi höra. Trevligt, det finns alldeles för få människor som låter som astmatiska hundar när de garvar, eller hur?

Vänner som sett oss på kort säger att vi har likadana leenden och när jag själv tittar på korten så måste jag hålla med.
Vad sa du?
Om det kommer kort?
Kanske. Jag ska prata med min syster först. Hon är lika förtjust som jag att vara med på bild, så jag lovar inget.

Och det märkligaste av allt: Det kändes aldrig pinsamt eller svårt eller jobbigt, det var som vi sa; visst det känns konstigt, men inte dåligt konstigt utan bra konstigt.
Om du förstår.
Vi förstod.

En sak lovade vi varandra när vi skiljdes, det ska inte ta 47 år igen tills vi möts, eftersom risken då är stor att vi ändå inte känner igen varandra där vi sitter på ålderdomshemmet.
Bra, va?

12 kommentarer:

Fröken Hulda sa...

Måste ha varit en fantastisk känsla (trots att jag inte vet bakgrunden till att ni inte träffats innan)

Kalle Byx sa...

Två ulvstrumpor låter kul tycker jag. Önskar er lycka till.

Cicki sa...

Å vad glad jag blir för din skull. Och för din systers skull. Det värmer i mitt gamla tanthjärta.

Lippe sa...

Härligt, härligt!!! Skulle vara kul att höra en eller två skrattande astmatiska hundar någon gång ;)

AprilSus sa...

Vad härligt att mötet med din syster blev över dina förväntningar. Jätte glad för din skull och även lite avis. Inte bara på dig, utan på alla som har en syrra och helst då en syrra som man går ihop med.

Hoppas ni Ulvstrumpor får många härliga tillfällen att ses igen och helst då med mycket tätare intervaller. ;)

Kram och grattis till lyckat systeryster Ulvstrumpsmöte.

Chorizo sa...

Vilken solskenshistoria. Kul att ni är på samma våglängd. Själv träffade jag igår en person som jag inte sett på 17 år men det är ju inget jämfört med detta.

HelenS sa...

Är det en syster av kött och blod eller en själslig? Kanske både ock :)

winnerhorse sa...

men alltså hur kan ni inte ha setts på fyrtiosju år!!!? Så fantasieggande och spännande att det kan bli en hel bok i mitt huvud.

Så härligt beskrivet. Lagom på nåt sätt. alltså ditt sätt att beskriva!

Fru Gårman sa...

Underbart ju!
Förresten, Freddie Mercury var faktiskt ett geni. På Riktigt.
En sak till. Snälla, ta bort ordverifiering! :D
http://frugarman.blogspot.com/search/label/ordverifieringskampanj

Lippe sa...

Sv: jag har ett kort på dej från igår..suddigt, men iaf!!
Du är den enda som överhuvudtaget är fotad i något så när ljus, allt annat är grottmörkt! Något blev vajsing med min kamera i moben.
Och tack själv för igår!!!! Skiiitkul och visst blev det underligt att bandet bara blev större och större!!
Tror att 50-åringen var helt nöjd!

Fru Gårman sa...

Min kommentar har visst försvunnit. Ok.

Fru Gårman sa...

Nej förresten, det är bara jag som är konstig. :)