måndag 25 juli 2011

Nästa år åker jag till ett land där det köas överallt!

...däremot så väjer och värjer jag mig fullständigt mot köerna.
Jag kan för min själ inte begripa varför vi så gärna står i köer.
Gärna sådana som inte rör sig en sekund.
Vi köar och vi köar och vi köar.
"Det rör sig inte..." säger någon och någon annan säger "Nej, inte ett dugg."

När vi ska av båten i Göteborg börjar folk att köa långt innan det är dags. De står så stilla i trappan och väntar.
En del försöker kila om och förbi för att kunna stå lite trängre till i kön om jag förstår det hela rätt.

Sedan börjar kön att röra lite på sig. Hela kön studsar glatt och tar ett myrsteg fram.
Själv sitter jag på en stol och ser på dem.
Jag förstår inte varför de har så bråttom ner till bildäck. Är det bättre att komma ner först till bilen och sätta sig i kvalmig luft och vänta i bilkön?
Är det inte skönare att kunna andas havsluft så länge som möjligt?

Vad är det som är så bra med att komma först?
Kan man säga i efterhand att "Jag stod nästan först i kön till bildäck och kunde kasta mig in i bilen och njuta i 20 minuters bilvärme innan vi fick åka av?"

Nej, jag begriper det inte, tänker jag för mig själv och tittar på kön igen.

Det var likadant med kön till karamellkokeriet, den ringlade lång som en orm över torget, på morgonen när de öppnade och jag såg med förundran på dem och tänkte "Men, om ni väntar några timmar så kan ni ju bara gå in, utan att stå och köa?"
Sedan tänker jag att de nog har ett fullspäckat schema, karamellkokeri, shopping, ätning, badning och jag vet inte allt.
Och jag undrar om det är semester att ha ett fullspäckat schema?

Jag känner mig lite som Nalle Puh, allt jag vill ha ut är god mat, god öl och fin utsikt på min semester. Jag vill inte ha köer, scheman, saker som måste göras och saker som måste ses på min semester.


Jag vill titta på folk och det slår mig, när jag tänker på det, att just köer är helt oslagbart för mig, för där står de ju, människorna jag tycker om att titta på. Och ingenstans kommer de, eller jo, men det går ju inte fort.
Så jag kan sitta och se och begrunda dem.
Nästa gång ska jag nog åka till ett land där det köas hela tiden och överallt!

Så, nästa gång, du står i en kö och ser en kvinna en bit bort, i en campingstol, med en öl och något gott som hon tuggar på, då vet du, det är jag, som firar semester.

16 kommentarer:

livet på landet sa...

Sitter nog gärna på en stol brevid dig, för jag håller med dig om vad semestern skall gå ut på =)
Ha en bra dag!!

Baronessan sa...

Det kan även vara jag :D

AprilSus sa...

Igår var det jag som stod i en kö som sniglade sig fram, för att få komma in på en loppis! Helt galet, jag vet och det var inte värt det kan jag säga, för jag kom ut tomhänt.

Men någon kvinna i en campingstol med något ät-och-drickbart såg jag inte, så det var då inte mig du beskåda. Finns det något land där man köar mer än vi gör här i Svedala?

Jag försöker undvika dessa ständiga köer så mycket det bara går, men ibland så måste man ju...

Önskar dig en bra start på den nya veckan. Kramis!

Shirouz sa...

Hej Livet på landet,
och välkommen ska jag säga :)
Och ja, precis, då är vi två på stolarna, ha en bra dag du med!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
se där, då blir vi tre, härligt :D

Shirouz sa...

Hej April Sus,
ja, jag vet hur du menar, ibland befinner jag mig också i köer som jag undrar varför jag överhuvudtaget ställde mig i, jag undrar om det är specifikt för Sverige, att vi är speciella kömänniskor, eller så?
Jag är likadan, kan jag så undviker jag köer allt jag kan, men som du säger, ibland slipper man ju helt enkelt inte undan.
Ha en bra start på veckan du med, kram!

Fröken Hulda sa...

Svar: Ta med dig tvättmaskinen till soptippen så kanske ni får en ny och hel lite snabbare...

Det där med köer och jag har aldrig funkat. Tror inte det finns nåt så viktigt att det skulle få mig att köa...

Mångmamma sa...

Grymt bra plan! Jag hänger på!

Cicki sa...

Det där beteendet att tro att man måste köa är också påtagligt i våra flygplan. I mitt förra liv när jag reste mycket i jobbet så tillbringades en hel del tid i flygplan. Då var det så knepigt att så fort planet landat och "fasten seatbelt"-skylten släckts så börjar folk köa. Då börjar de rota i koffertarna efter sina grejer och sedan står alla och väntar på att bli avsläppta. Knäppast är de som har sätena vid fönstret för de får köpa dubbelvikta.

Behöver jag säga att jag brukade sitta kvar tills det var min tur att kliva upp och av. Om jag nu inte tvingades upp av någon stressad köberoende fåtöljgranne.

Kalle Byx sa...

Så bra. Då vet jag det. Kanske sätter jag mig bredvid dig.

Shirouz sa...

Hej Fröken Hulda,
det var ingen dum idé :)
Nej, köer är ett otyg, om du frågar mig.

Shirouz sa...

Hej Mångmamma,
det tycker jag :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, man undrar ju varför det är så bråttom... Det finns ingen rim och reson, än har väl ingen blivit lämnad kvar på ett plan.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, gör det!

Laila sa...

Så underbart! Du vet verkligen hur man kopplar av!
Nästa gång du vet med dig att du ska någonstans där det garanterat ärr långa köer, så tycker jag du ska ta med dig en jättetermos med kaffe, en säck nybakta bullar och en resväska med snacks och godis till den där solstolen och så brer du ut det på en filt vid dina fötter. Sedan får du se hur många som börjar köa till dig istället! :-)

Shirouz sa...

Hej Laila,
det var en bra idé, vete tusan om jag inte ska göra så! :)