måndag 25 juli 2011

...kapitel ett från semestern där jag säger "Du verkar vara en riktig kärring" till en främling. Och njuter av det.

För övrigt så kom jag inte alls till stugan.
Jag hamnade i Lökken och insåg där att jag troligen genomlider (nej, lider är inte riktigt rätt ord, för jag njuter så smått av det) en ny punk-era i mitt liv.

Det var så här:
Vi satt på en krog och det var fullständigt genomtrevligt, runt oss satt danskar och hävde sina öl (klockan elva på morgonen) och ja, så gjorde också vi.

Det pratades, skrattades och skroderades och livet flödade så sakteliga förbi, ingen stress, ingen  hets, bara lugn och ro.

Men:
Skåda där, i fjärran närmar sig en liten flock av svenskar målmedvetet vår oas.
De rusar in, med något hetsigt i blicken, kastar sig över ett bord, hinner knappt placera sina bakar på stolsitsen förrän de börjar fara med huvudena som om de alla vore huvudpersoner i Exorcisten allt medan de frågar varandra "Var är kyparen?" "Var är servicen?" "Har de tagit ledigt?" och när en av kvinnorna upptäcker att två gemytliga danskar röker "Va? De röker! Så äckligt, äckligt!"

De två gemytliga danskarna bryr sig inte. De och vi tittar intresserat för att se nästa akt i pjäsen om "Effektiva svenskar på semester i ett land där saker får ta tid."

Kyparen kommer, menyerna nästan rycks ur händerna på honom och han överfalls av en kaskad av frågor "Är det fisk i rödspättan?" (okay, det sa de inte, nu var jag lite elak men frågorna är många, många, många)

Kyparen som är trygg och dansk, står stadigt på fötterna och duckar inte för en enda fråga, "Ja, de tar kort. Ja, de har barnstolar. Ja, det går bra att få barnportioner. Ja, de har mineralvatten med bubblor i. Ja, utan också. Ja, det finns toaletter inomhus osv..."

Sedan viftas kyparen bort medan gruppen läser menyerna. Allt de har att säga skriks fram som om de inte alls satt vid samma bord utan befann sig ute till havs i full storm.

Till hela krogens förnöjelse hittar de mat som kan tillfredsställa deras kräsna smaklökar men, se, kyparen står inte cementerad vid deras bord vilket utlöser nya griniga anmärkningar om "danskar och service."

Speciellt en av dem är riktigt utmärkande, jag döper honom till Pappabjörn, och han håller hov där han pratar om hur han minsann varit utomlands i Benidorm eller vad det nu var och där, där minsann fanns det service och effektivitet!
Sedan smäller Pappabjörn ramarna i bordet och kungör för hela auditoriet att han tänker minsann inte betala extra till krogen för att använda kort, han ska minsann använda en bankomat, jajemen, det ska han!
Någon vid bordet säger "Så du betalar hellre lite extra till banken än till krogen, menar du?" men får sig en sådan glödgande blick att han nästan försvinner och blir en våt fläck på stolen.

Pappabjörn marscherar iväg till bankomaten och återkommer efter sin exkursion och meddelar att det varit "KÖ!"
Alla vid bordet skriker ut sin sympati till Pappabjörn och se, där kommer kyparen och får äran att ta deras beställning.
Pappabjörn tittar noga på drinklistan en extra gång och vrålar att han ska minsann ha en Bloody Mary och jag hör mig själv muttra att "Jag kan förstå det, för du verkar vara en riktig kärring!"
Kanske muttrar jag inte så tyst eftersom jag får mig en åthutande blick från honom...

Kyparen försvinner och Pappabjörn och Mammabjörn lägger pannan i tankfulla veck när de kommer på att de inte fått reda på hur länge de ska behöva vänta på maten.
"Sa han hur länge det skulle dröja? Det kommer säkert att ta minst 45 minuter, det kommer att dröja, oj, vi som är så hungriga, undrar hur lång tid det kommer att ta?"
"Men..." säger någon, "de brukar väl inte säga hur lång tid det ska ta?"
Pappabjörn säger att på guldkrogarna i Stockholm får man minsann veta precis hur lång tid det ska ta.
Någon annan vågar invända att "Nej, så tror jag inte att det är, va? De säger väl bara till när det kommer att ta lång tid?"
Pappabjörn stampar med foten i backen och säger att på riktiga krogar är det visst så!

Sedan infinner sig inte alls något som helst lugn medan de väntar på maten, de passar på att ta sig en titt på oss övriga som sitter och nog antagligen ser lite klentrogna ut, där vi läppjar på våra öl och nyss njöt av lugnet och friden.

Samt konstaterar att de minsann varit ute i världen förr, jodå, det har de allt.
Vi övriga tar en klunk till och tycker synd om världen de varit ute i.
Sedan går vi.
Och skänker en varm tanke till kyparen och de övriga gästerna som blir kvar.

9 kommentarer:

Lippe sa...

Så skönt för dom att vara iväg på semester och koppla av och ta det lugnt ;)

Shirouz sa...

Hej Lippe, ja, jag vill mena det :D

Chorizo sa...

Jag måste faktiskt skratta rakt ut åt ett par av dina formuleringar; det där med exorcisten och den med röstläget som om de befann sig ute till havs i full storm. Bra!

Baronessan sa...

Det där måste ha varit kul att se. Det där måste ha varit otäckt att höra.
Man blir ju bara så trött på dessa människor som tror att dom äger världen. Sen känner man sig innerligt glad att man inte äger en krog.

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
tack, och glad blir jag av att höra det :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, precis så var det, som att de ägde världen! Hade jag ägt krogen hade jag nog blivit som John Cleese i Fawlty towers, hoppas jag i alla fall :D

Chorizo sa...

Jag undrar förresten vad de sagt om de hamnat på denna krog som det skrevs om på Svenska Dagbladet idag? :-)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/matta-kroggaster-fick-ingen-efterratt_6341672.svd

Mångmamma sa...

Hade Lippes formulering i huvudet när jag klickade fram kommentarsfältet! :)

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
fullständigt obetalbart :D