onsdag 8 juni 2011

Såg ni Oskar och Sixten igår?

Vilket jävla oväder det var igår hörni!
Blixtarna och åskan kom från tre olika håll och när det var som värst så blixtrade det som om det stod fullkomligt galna paparazzifotografer utanför varje fönster.
Himlen var svart och inte så där åskmolnsgrå som den kan vara, utan dystert och mäktigt svart. Men som sagt, mörkt var det ju ändå inte hela tiden, eftersom blixten lyste med ojämna mellanrum.

Själv befann jag mig hos äldsta vännen, vi drack kaffe och åtminstone hon försökte väl föra en normal konversation medan jag satt och tittade ut, fast jag inte hade någon som helst lust att egentligen titta ut...
Två gånger slog den ner i järnvägen och en gång såg vi hur blixten kom på tvären. Det är mäktigt, det kan man inte säga annat.

Jag kom att tänka på mina kusiner, när de var små så fick man inte säga åskan och blixten för då blev de hysteriska av rädsla. Så vi kallade det för Oskar och Sixten.
Och ja. Det tog inte lång tid innan de kom på det och sedan fick vi helt enkelt sluta prata om vare sig åska eller Oskar när de var i närheten.


Sedan åkte jag hem och såg på Zlatan och Co. Zlatan är en gudabenådad spelare och som jag sa på facebook, om vi hade honom och Rooney skulle vi kunna vilken sport som helst, till och med konstsim.
Det är jag bergsäker på.

Och ja. Jag vet att det är ett bra tag sedan jag hörde av mig.. Jag har roat och oroat mig med både det ena och det andra, jag tänkte att en sammanställning skulle komma senare, och inte nu, när jag om tio minuter ska ut och äta lunch och fick infallet att "jo, men nu vill jag höra av mig lite..."

Annars är det som vanligt.
Djupa berg och höga dalar, som jag brukar säga. Och visst sade nu igen.
Vi hörs av snart igen, och hur är det med dig?

6 kommentarer:

Baronessan sa...

Tänk att vi har haft en katt som hette Oskar och en som hette Sixten. Men dom fanns inte här samtidigt och det kanske var tur det :)

AprilSus sa...

Nu vet jag att min dotter inte överdrev åskvädret i dina trakter. Hon kan vara lite av en drama queen ibland. ;)

Känns i hela luften att även vi skulle behöva en rejäl urladdning. Själv har jag blandade känslor inför åskoväder. Det kan vara både vackert och farcinerande, rent utav mysigt, men också skrämmande, framför allt om det är rätt över en.

Hoppas du får en trevlig lunch och slipper stöta på Oskar och Sixten. ;)

Kramis!

Laila sa...

Jodå tack, här är det bara bra. Eller åtminstone inte sämre än vanligt! :-) Jag har tyvärr heltorka på min blogg vad det verkar och det gillar jag inte alls. Mest för att jag MINNS att jag vid ett FLERTAL tillfällen befunnit mig i bilen/på jobbet/nånannanstans, och tänkt: ÅH, det måste jag skriva om när jag kommer hem!
Men när jag kommer hem minns jag bara ekot. Dvs jag minns ATT det var något jag ville skriva om, men inte VAD.
Det är nästan så att det hade varit bättre om jag glömt bort det också, så hade jag sluppit reta mig så mycket.
Ibland skyller jag torkan på Facebook. Att jag lägger så mkt tid där. Och det är väl delvis sant. Men jag tycker FB är roligt. Mkt för att man ofta får supersnabb respons där. Och att man samtidigt kan läsa vad andra gör, även de som inte har någon blogg...
Men jag har också en känsla av att det inte är hela orsaken. Det är något som ligger och gror i skallen. Och så länge det gror där, så händer det inte så mycket annat så att säga. Får väl vänta och se om det som gror är ogräs, blommor eller kanske en stor jävla mörk granskog.

Det slog mig plötsligt att allt detta kunde jag skrivit på min blogg istället!! Hahahaaaa!!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, det kanske var tur det :)

Shirouz sa...

Hej April Sus,
ja, det var ett riktigt rackarns oväder, det blev riktigt skönt efter, men nu är det tillbaks till den här klibbiga hettan igen...
Jag är riktigt harig, och som igår när det brakade precis överallt och blixtrade, då längtar jag många mil bort.
Tack, det var en god lunch och jaa, Oskar och Sixten får gärna hålla sig borta ett tag nu :)

Shirouz sa...

Hej Laila,
ja, jag vet! Här har det varit bloggtorka med, och jag tror att lite är FB's fel. Jag sitter gärna där och bladdrar och sedan har det gått längre tid än jag tänkt...
Känner igen det där med att man tänker "Det här ska jag skriva om" och så kommer man hem och det är tvärtomt...
Jag väntar och ser vad det är som gror och kommer att spira på din blogg, och visst är det typiskt? Man kommer loss när man skriver kommentarer :)