tisdag 21 juni 2011

Opp och ner, ner och opp...

Du vet, Emil?
"Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp" och så vidare?

En sådan vecka har det varit här och jag hade inte varit ett dugg förvånad om det hade suttit en gris i en grantopp i skogen här.


Först ramlar äldsta vännen nerför källartrappan. 11 frakturer på revbenen och två centimeter från döden.
Vad säger man och vad gör man?
Man tänker att de bästa dagarna är definitivt de dagarna när absolut ingenting händer. Man tänker att livet kan ändra sig så förbannat fort och man tänker att herregud vilken tur att hon klarade sig och man tänker att hädanefter ska man själv också gå lite försiktigare i trappor.

Äldsta vännen är seg som fan, skulle jag jämföra henne med någonting så är det en en, hon är seg och stark och hon tar sig i genom det här, det vet vi allihop, men vi vet också att det här är bara början på smärta som kommer att vara olidlig.

Och mitt i allt så fortsätter livet sin gilla gång, du vet, det är sådana gånger som jag tittar ännu mer noggrant på människor jag möter och undrar vilka historier och drama som utspelas i deras liv. Man ser inte det utanpå folk och tur är kanske det.


Och mitt i allt så tänker jag också på sommaren, den här sommaren lovar att bli en av de märkligaste i mitt liv,jag vet att jag har inte nämnt min syster sedan jag berättade om hur jag hittade henne, men igår fick jag ett sms där hon föreslog att vi skulle ses i juli.
När jag satt med mobilen i handen och skrev "det kommer att bli" så hejdade jag mig och tänkte "Ja, vad kommer det att bli?"
Kul, skräckslaget, fantastiskt, roligt, hemskt nervöst?

Det finns inga ord som täcker "Nu ska vi träffas, vi är systrar och har aldrig sett varandra och nu ska vi ses, för första gången i våra liv och kanske har vi saker gemensamt, förutom vår mor, kanske har vi inte, kanske kommer jag att se att du är lik mig och du kanske tänker likadant och vi kommer att fundera på hur det varit om vi träffats tidigare och om hur det ska bli nu."

Ja, du fattar, va? Det finns inga ord, så jag skrev "Jag vet inte vad jag ska vänta mig..."
För så är det, ju. Vansinnigt spännande är det och vansinnigt svårt att sätta ord på.

Jag tror att jag någon gång skrev till henne lite skämtsamt; att vi kanske upptäcker att vi inte tål varandra och då har vi ju i alla fall det gemensamt..

Fast jag tror att vi har lite gemensamt, hon har samma drastiska sätt att uttrycka sig i skrift och verkar ha samma humor som jag.
Det lovar ju gott för framtiden, eller hur?
Nåväl, vi får se, eller hur, hur det kommer att bli.
Vansinnigt spännande, det är en sak som är säker.

11 kommentarer:

Mångmamma sa...

Ja..spännande är rätta ordet!
Och om din blåslagna vän, uj uj så illa det kunde ha gått.
Hoppas det läker fint och inte tar alltför lång tid innan h*n är på benen igen!

Baronessan sa...

Å fy tusan. Så där spännande hoppas jag aldrig att mitt liv blir. Lycka till! :D

Laila sa...

Spännande! Ja det måste vara otroligt spännande! Jag, som många gånger undrat hur det skulle vara... att ha en pappa (eller åtminstone minnen av honom. Ha syskon. Hur ÄR det egentligen?! Min pappa har jag längtat efter många gånger o tom drömt i vuxen ålder någon gång (han dog när jag var 1½) men syskon? Det är något jag inte ens kan föreställa mig! Lycka till med din syster!! Hoppas du kommer att kunna säga "Systra mi" i framtiden om henne... ;-)

Shirouz sa...

Hej Mångmamma,
ja, det är en märklig känsla det här, det är det...
Ja,det kunde ha slutat där, hon hade en otrolig tur, nu har hon ryggmärgsbedövning och morfin men jag förstår henne när hon säger att hon är livrädd för smärtorna som kommer att komma när hon går ner i dos och sedan när revbenen ska läka.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
inte jag heller, det är ett som är säkert.
Och tack, det lär bli spännande, men bra spännande i stället, tänker jag. :)

Shirouz sa...

Hej Laila,
ja, precis! Hur är det att ha syskon? Jag har ingen som helst aning, och som du skriver, jag kan inte föreställa mig hur det är. Jag har inget att jämföra med och ingen som helst aning...
Jag känner igen det där med, när du skriver om din pappa,min mor dog när jag var 11, så de minnen jag har är inte så många, det är ofrånkomligt att man funderar på hur det är att ha två föräldrar.


Och tack, ja, det hoppas jag med :)

AprilSus sa...

Oj oj oj! Vilken tur i oturen att din vän har livet i behåll. Hoppas verkligen hon kryar på sig utan allt förmycket lidande.

Jag brukar säga att händelselösa dagar är bra dagar, för när det händer något ordentligt, så är det ytterst sällan något bra. Jo, lite pessimistisk har jag nog blivit med åren? När jag tycker livet går i rätt riktning, så är det ALLTID något som rycker mattan under fötterna på mig. *suck*

Spännande med din syster! Jag hoppas att du hittar de likheter du söker och en ny vän, men det är nog lika bra att inte ha för stora förhoppningar.

Jag träffade min okända lillasyster för många år sedan och det ledde till ingenting. Måste t o m tänka efter vad hon heter och just nu kommer jag inte ens på det. Vi har samma pappa, men ingen av oss har växt upp med honom. Jag har tydligen även en yngre bror, men min biologiska pappa förnekar honom. Hans fru visade mig ett tidningsutklipp på min bror en gång och han var ruskigt lik våran pappa, så jag tror inte riktigt på min far och inte heller på att blod är tjockare än vatten. En relation till en människa utan några blodsband kan vara minst lika betydelsefull.

Hoppas du delar med dig lite här på bloggen om ditt möte med din syster? Hållar tummarna för att det blir ett bra möte.

Kramis!

Shirouz sa...

Hej April Sus,
ja, jag hoppas det med, det kommer ju att göra ont, har jag förstått, men jag hoppas att det finns tabletter som kan hjälpa henne i genom det.

Precis, jag har några släktingar som jag inte har ett dugg gemensamt med, så jag håller med om att blodsband betyder faktiskt i en del fall ingenting alls.
Jag hoppas givetvis på det bästa, men jag tar inte ut något i förskott.
Och jo då, det är klart att jag kommer att göra det. Kram!

Cicki sa...

Så spännande det ska bli att få följa dig på din systersresa. Jag har inte kommit mig för att svara på ditt mail än. Men det kommer, vilket år som helst. Gerda Antti fortsätter att fascinera.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, det lär bli spännande... Ingen fara med mailet, du vet, här tar vi det lugnt :)
Jag får nog göra ett allvarligt försök att läsa om Gerda, hör jag...

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, det lär bli spännande... Ingen fara med mailet, du vet, här tar vi det lugnt :)
Jag får nog göra ett allvarligt försök att läsa om Gerda, hör jag...