måndag 27 juni 2011

Jag står på lur i källaren.

Det ögonblick jag kommer ihåg bäst från midsommarafton är när jag sitter och skedar runt med smält vaniljglass i en rund papptallrik, jag går in för det med liv och lust, och skrapar och äter och skrapar och äter, lyfter upp tallriken för att hjälpa till och äter och njuter och äter och inser att det är fullständigt tyst runt bordet.

Lyfter blicken motvilligt från glassen och ser att alla sitter och ser roat på mig och min jakt på den smälta glassen. "Vad gör ni?" säger jag bistert och Witchen börjar skratta och de andra faller in och säger "Vi bara satt och tittade på dig, det var precis som om du var i ett helt eget rum för dig själv."

Jag skrapar runt lite mer och säger "Ja. Jag hade faktiskt totalt glömt bort er."

Det är fullständigt sant som Witchen säger, är det något som fångar mitt intresse totalt så går jag in i ett eget rum, stänger igen dörren och försvinner totalt från omvärlden.

Jag blir alltid lika förvånad när jag kommer tillbaka till verkligheten och upptäcker att det inte bara är jag i rummet eller i naturen eller var jag råkar befinna mig, innan jag minns var jag egentligen är.

En granne har oändligt roligt åt min försvinnande-förmåga och brukar fnissa glatt när jag kommer i trappan, försjunken i mitt tydligen så intressanta själsliv och hon väntar spänt på den sekunden när jag kommer tillbaka och hoppar till och säger "Oj! Jag trodde inte att det var någon här!"
"Det gör du ju aldrig." fnissar hon.

Sist stod hon på lur i källaren och skuttade muntert fram och vrålade "Bu!" för att sedan slå handen för munnen och säga "Oj! Jag vet inte vad som tog åt mig, men det är så roligt att se när du hoppar till jämt!"
Själv skakade jag bara på huvudet och försökte se barsk ut.
Jag misslyckades nog kapitalt.

Men nu är det jag som står på lur i källaren...

Inga kommentarer: