söndag 1 maj 2011

Man skulle ägna sig åt konsten...

Just nu går jag och väntar
Ingen är så bra på att vara otålig som jag.
Det ska sägas med en gång.
Ingen blir heller lika frustrerad som jag när jag inte har kontroll.
Det är därför man inte ska ha att göra med människor över huvud taget, säger jag strängt till mig själv.
Nu är ju ett sådant liv, även om det skulle vara behagligt för ett tag, inte ett val som man gör, ändå.

Nej, säger jag till mig själv, man skulle ägna sig åt konsten, sedan att jag knappt kan rita en streckgubbe hör inte hit, man skulle ägna sig åt musiken, även om jag när jag spelar gitarr gör om verken så att ingen upphovsman, hur mycket fantasi än de har, skulle känna igen sina opus,
man skulle ägna sig åt att skriva, och ingen, säger ingen skulle få läsa, även om det förstås då skulle bli vad som förr benämndes som dagbok,
man skulle ägna sig åt naturen, gå ut och skrika på en björk i tjugo minuter per dag, följa grävlingars spår till grytet och sedan springa allt vad man orkar därifrån när pappa grävling tittar ut och lystet ser på ens fötter,
man skulle ägna sig åt tystnad och stillhet, man skulle bo flera hundra mil i en urskog och bada i en skogstjärn, hugga ner något träd då och då, äta bär och svamp, tänk vilken figur jag skulle få, tänker jag, men sedan tänker jag att jag skulle vara den enda som såg den så jag kan lika gärna bli mullig som en åkersork, å andra sidan, hur mullig blir man på skogsdiet?

Man skulle inte ha telefon eller dator eller tv, utan kvällarna i skogskojan skulle fördrivas med stora tankar och småprat med uven i tallen, sedan skulle man dansa en sväng med älvorna och eventuellt springa som en gasell när man stöter på kungen av skogen, också benämnd som älg, man skulle ägna sin tid åt att fläta ihop kläder av gräs och löv och man skulle aldrig kamma sig igen.

Så skulle man ha det, tänker jag, ingen att vänta på, mer än årstiderna och dygnets växlingar.
Tänk så lugnt och skönt och tråkigt jag skulle ha det, tänker jag.
Kanske kunde jag ha skogs-salong på torsdagar i alla fall? Ha lite människor som strövar i skogen över på en lingonvattenmugg? Bara för att kunna andas ut och tänka att det var bra skönt att de gick när de gick.

Kanske skulle jag kunna ha två sådana kvällar i veckan? Jag kunde bli skogs-guruinna och tala om allt jag upptäckt i skogen, "tre km åt nordöst ligger Mamsell Grävlings gryt, två km åt sydväst bor Ante Myra med sina 314 barn och sina fruar Mira 1, 3, 5 (2 och 4 förolyckades när en oförsiktig joggare tog ett snavsteg rakt in i myrstacken) och 1 km åt väster bor Mickel Huggorm (ja, jag vet, märkligt namn, men hans mor var olyckligt kär i en räv en gång) och 3 km åt öster bor Per Kråka med Kalle Kaja (jo, även i fåglarnas värld, min vän) och de är mycket lyckliga.

Hmm, tänker jag för mig själv... Det vore något. Skogsguruinna...

8 kommentarer:

AprilSus sa...

Ja, så där kan även jag tänka ibland också när jag bara vill vara ifred, men det går snabbt över. Lite folk, bekvämligheter och morderniteter vill jag nog allt ha i mitt liv ändå!? :)

Kalle Byx sa...

Skrika på en björk låter bra.

Shirouz sa...

Hej AprilSus,
jo, det gör ju det, som tur är.
Jag tror, eller rättare sagt vet, att det är bristen på kontroll som retar mig just nu, jag är tyvärr ett riktigt kontrollfreak. Men jag jobbar på det. :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
jaa, ibland är tanken på det onekligen väldigt tilltalande.

Baronessan sa...

Absolut rätt! Själv är jag en skogsmård. Du vet en så som håller sig i skogen men som nu och då kommer fram och kollar till läget. Fick jag inte vara bara med mig själv ibland skulle jag bli fullständigt galen.
Sen skulle jag aldrig skrika på en björk för jag fullkomligt älskar björkar. Däremot kan jag nog gasta ur mig en hel del på en granruska :)

lilah sa...

JAAA! Precis sådär tänker jag ibland. Men sedan när jag tänker mig in i situationen sådär riktigt intensivt, så känner jag att jag skulle nog också vilja ha någon liten liten kontakt med någon ibland. En dator vore inte fel. Men då blir det ju problem med el. Nej förmodligen skulle jag ha en dag i veckan när jag traskade iväg på någon femtimmarspromenad för att träffa någon som jag känner, och göra denne någon lomhörd i huvudet av allt inneboende prat, och sedan traska tillbaka igen.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
det är nog lite skogsmård i mig med, jag skulle bli galen om jag inte finge vara ensam mellan varven :)

Shirouz sa...

Hej Lilah,
ja, en liten kontakt vill man nog allt ha ändå med yttervärlden, jag gillar det där med femtimmarspromenad och tjata hål i öronen på nån och traska hem igen :D