söndag 17 april 2011

vari det travas mycket både fram och tillbaka...

Jag tänkte börja med att tala om att jag var stängd för underhållsarbete.
(du vet, huvudvärksbotning och matt i pälsen-syndromet)
Men så kunde jag inte publicera era kommentarer från igår så då blev jag motiverad...
Alltså; de kommentarerna som gjorts och inte syns någonstans nu, jag vet att ni skrivit och de kommer upp, så fort lilla blogger skärper till sig.

Och: Jag vill hälsa mina nya bloggvänner välkomna, jag är rackarns glad över att ha er här: Inger Marianne, AprilSus, Winnerhorse, Ankan och Lippe.

Igår kväll, som startade ganska dåligt, var plötsligt Witchen och jag marscherande genom stan. Plötsligt låter väl ganska underligt, men plötsligt var vad det var. Vi var på urdåligt humör och jag sa till Witchen "Vilken jävla kväll det blev, vi går hem." "Njae, jag ringer till en vän" sa Witchen, "och hör om vi kan komma upp och snacka lite."

Sagt och gjort, hennes vän var nere på Akvariumet (kallats så för att det har stora glasrutor och alla människor därinne sitter och tittar ut som om de gärna vill bli utsläppta men inte vet hur. Dock blåser de inte ut luftbubblor, men det är det enda som saknas. Nej, jag vet inte varför folk går dit. Folk gör så underliga saker, eller hur?)
"Han sa att de skulle bege sig till klubben för förfest innan de går till en annan klubb som har fest." sa hon.
"Jaha." sa jag och tänkte att så roligt som den här kvällen hade börjat så skulle det säkerligen inte bli roligare sedan heller.

Men. Skam den som ger sig och mandom mod i morske män (och kvinnor) och allt det där.
Vi samlade ihop oss till en liten trupp som tågade iväg till klubben.
Satte oss vid ett bord och hade plötsligt trevligt.
Hur trevligt som helst.
Ännu trevligare när vi fick tag på Fimpen som skulle komma ner efter avslutat jobb. Det är hur länge som helst sedan vi slog våra ölflaskor ihop och lät oss lustiga vara och så vidare.

Hur som helst, det var en timme innan Fimpen skulle anlända med tåg så Witchen och jag travade som små pigga ponnnyföl (okay då, det är väl ingen som köper, vi gick ganska försiktigt genom den nermörka skogen allt medan jag talade om varulvar och fullmånar för jag tycker att kan man göra en promenad lite mer spännande så ska man göra det.)

Travade in på den andra klubben, svängde en bägare, diggade till trubaduren som stod i ett hörn, hälsade på främlingar och sade du till varandra.
När vi kom ut så brände Witchen iväg åt höger, rakt in i skogen och kolmörkret, slog ut med armarna och sa "Nu ska vi se!"

Witchen är lite andlig av sig så jag stod kvar och tänkte att nu ser hon säkert några småpysslingar eller så tar hon in naturen eller vad det nu heter.
Så jag väntade men när hon vände på huvudet och sneglade på mig, ungefär som "Varför kommer du inte?" så sa jag, i den varma ton som kännetecknar vänskapen mellan mig och mina vänner "Vad fan håller du på med?"

"Vi ska ju hämta Fimpen!" sa hon.
"Jaha. Men då kan vi ju börja med att gå åt rätt håll," sa jag och sedan brast det för mig, får då, i onykterhetens klara skimmer så tyckte jag att det var så vansinnigt roligt med Witchen som bränner rakt ut i kolmörkret och säger "Nu ska vi se!"

Okay då. Jag tycker fortfarande det är lika roligt i nyktert tillstånd.
Återfärden anträddes med mycket skämt om röntgensyn och mycket annat som Witchen anmärkte var totalt onödigt.
När vi kom till klubb nummer 1 så dukade vi upp öl och cigg åt Fimpen som kom travande och tog igen förlorad tid.
Efter ett tag föreslog Fimpen att vi i stället skulle gå in i pannrummet, eftersom det varmare där.
Tre kvinnor reste sig unisont alltså, travade in i pannrummet, (som var nästan lika kallt som utomhus.) och skarpögda som vi alla tre var så upptäckte vi att det inte fanns några stolar.
Just då tyckte vi alla att det var mycket märkligt. Ett pannrum utan stolar?
"Vi kan bära in stolarna!" sa Fimpen.

"De väger ju ett ton" sa jag, "det är ju gjutjärn."
"Sant." sa Fimpen, "men vi kan stå här, det är ju lite varmare."

Så då gjorde vi det. Tre kvinnor stod med varsina öl och tittade sig omkring.
Det blir inte samma stämning när man står tre stycken i ett pannrum och funderar på hur skönt det är att sitta ner.
Tämligen omgående lufsade vi tillbaka till utemöblerna eftersom "så kallt är det ju inte..."

Efter ett tag så travade vi som tre ystra ponnyhästar (jo, den här gången tror jag att vi gjorde det och jag tror inte att jag nämnde varulvar en enda gång) till klubb nr 2.
Och så jävla roligt vi hade.
Vi dansade.
Vi sjöng.
Vi drack öl och talade med främlingar på främlingars språk och med vänner på vänners språk.

Fimpen gjorde ett enormt intryck på oss när hon klättrade uppför trapporna till toaletten, trapporna var nämligen designade som modell klättervägg och stupade brant uppför.
Eller nerför om man var på väg åt det hållet.
Jag rös vid blotta tanken på att försöka ta mig upp.
Ner kommer man alltid, det vet jag ju.

Någon gång på nattkröken så kom en buss och hämtade oss.
Vi travade in i den som små pigga ponnyföl, gnäggade oss hem och tog farväl.
Imorse så travade jag inte speciellt mycket.
Jag gnäggar dock gott varje gång jag tänker på gårdagskvällen.

Att en kväll som börjar så urdåligt blir så lyckad.
Det är en gåva.

6 kommentarer:

lilah sa...

Underbart!! Fast jag vet inte om jag skulle vilja uppleva dagen efter... :-)

Lippe sa...

En kväll helt klart värd matt päls!

Gubben sa...

Nu är alla eventuella tvivel undanröjda. Inbjudan till hedersmedlemskap i hembrygdsföreningen är härmed överlämnad :D

Shirouz sa...

Hej Lilah,
det var inte så farligt igår, lite matthet och lite hantverkare som slog, det kunde ha varit värre :)

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja, absolut!

Shirouz sa...

Hej Gubben,
oj, man tackar! Jag accepterar givetvis, hembrygdsföreningen har ju ett mytomspunnet rykte :D