måndag 25 april 2011

Vad tycker du?

Först: Som vanligt är jag efter i tiden; Glad påsk allihop!

Sedan: Jag ligger efter två dagar i min tvångs-påprackande av poesi och citat, så kan vi bara inte ha det, eller hur?

Det här är vad jag fick fram när jag slog upp boken på måfå:

Jag önskar alla andra
det bästa som jag vet.
Jag kan ju inte be för dem
i all min gudlöshet.
Men skulle jag försöka
då tror jag att det kom:
"Låt inte någon finnas till
som ingen tycker om!

Anna Greta Wide, heter kvinnan som skrivit det och det finns väl inte mycket mer att tillägga än en nickning på det.
Längre ner, på samma sida står det:
Ni förstår:
Min fästman gick inte ifrån mig
utan stannade kvar
och tog hand om barnet.
Det är det som är mitt problem.
Siv Widerberg har skrivit det.

Sedan slog jag ihop boken och slog upp den igen och kom till:
Sanningen är den att man kan tycka om många samtidigt, lika mycket,
fast på andra sätt.
Christina Za Chrisson.

Och:
Jag fryser om dina händer.
När du ler, blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
Så rik är jag vorden och äger
en värld sen jag blivit din
- så fattig att jag inte äger
en droppe blod som är min.

Gissa två gånger vem som skrivit det...
Jodå.
Det är han den där Bo Bergman igen.

Men jag kan inte låta bli att tänka att visst är det vackert men inget jag rekommenderar.
"Vad då?" säger du, kanske.
Jo, jag tänker så här, om man behöver en annan människa för att bli hel, så tror jag att man är ute på fel väg.
Jag tror att man ska vara ganska klar över vem man är och om inte stolt över det, så tillfreds med sig själv.
En annan människa kan vara en bonus i livet, men får inte vara den som gör att man själv får ett värde.
Eller att man överlämnar sig själv helt i någon annans händer och låter sin lycka bero på någon annan.
Jag tror att kärleken är bäst när man är glad i sig själv och i andra, men samtidigt vet, att man är hel och äger sig själv, någonting sådant.

Egentligen så skulle jag kunna eller vilja, rättare sagt vidareutveckla det här ännu mer, för är det något som är invecklat så är det mänskliga relationer.
Men jag nöjer mig med att fråga:
Vad tycker du?

11 kommentarer:

Pennelina sa...

Ligger mycket i det. Numera verkar vi dock tycka allt mindre om oss själva och sträva allt mer efter att bli någon annan/något annat... hur nu det går till!

Jag har mycket att jobba på än, men jag lägger mig inte under kniven eller ändrar min personlighet för att nå dit :-D

Det finns mycket vackert som redan är skrivet och som väntar på att komma på pränt...

Påskkramar till dig <3<3<3

Shirouz sa...

Hej Pennelina,
ja, tyvärr är det ju så. En del människor går på myten att de inte duger som de är och jag tycker att det är så synd. Ibland tänker jag att om hälften av all tid som läggs ner på plastik och på att köpa statusföremål lades ner på att lära känna sig själva och tycka om sig själva, trots och för allt man är, så skulle de kanske må lite bättre.
Jag håller med, jag har massor att jobba med också, men det är ju vägen som gör mödan värd, som någon sa, eller hur? :)
Påskkramar till dig också :)

Lippe sa...

Den första, av Wide, är den vackraste jag vet!! Den har jag skickat till bröllopspar och vid lyckönskningar till sådana som jubilerat!
Tycker om kärleksbudskapet, att det inte får finnas NÅGON som ingen tycker om!
Annars så håller jag naturligtvis med dej att man inte blir hel av någon annan utan att man ska helst kunna vara det i sig själv. Men den där känslan när man blir helt upp över öronen förälskad, att man inte kan var utan, att man bara längtar till nästa gång är ju inte att förakta ;) Men det är ju inte för att man vill bli hel, det är ju för att man vill ha!
Glad Påsk :)

Kalle Byx sa...

Jag tycker också att mänskliga relationer är invecklade. Särskilt mina. Gott slut på påsken eller vad det kan heta!

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja, den är så fin, och det borde vara så, det tycker jag med :)
Och ja, jag håller helt med dig, den känslan går absolut inte av för hackor och som sagt, det är för att man vill ha och har inget att göra med helhet, eller vad man ska kalla det.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, ibland är det utvecklande och ibland invecklande, men sällan helt rakt och som en autostrada. Gott slut på påsken till dig med!

LordParzifal sa...

Du som stöttat mig länge, på tal om svenska skrivare här är en glad nyhet

till Tranströmers 80-års dag skickade jag min engelska version av den stora gåtan 2004 jag gjorde i fjol till Bonniers eftersom TT har hemligt mail liksom många andra

en del av svaret

"Kära Patrik!

Tomas ber mig hälsa och tacka för din fina gåva. Det är ett stort arbete du gjort som Tomas är tacksam för.

Varmt tack och Allt Gott!

Tomas och Monica Tranströmer"

The Great Riddle finns här http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1081592

vad gäller det andra så måste man väl först ha en balans för att kunna glädja andra, oftast blir det ändå att när man är full av inspiration sker rätt lite o när man är trött sker en hel del eller så känns det bara så

men jag har alltid varit ensamvarg
men är snäll mot de snälla
de andra orkar jag inte med
på de får ensamvargen ibland skälla

där har du ju ett spontant citat

=)

Be well,
LPWJ

Gubben sa...

Va faan? Ska vi ha ihjäl alla som inte någon tycker om???

Å andra sidan. Jag har alltid haft lite svårt för vissa poeter.

Men du, glad påsk själv. Här har det varit bara elände... så jag tänker bli glad lite senare!

Shirouz sa...

Hej Lord Parzifal,
WOW! Inte för att jag är förvånad, för du har gåvan att kunna skriva, men så roligt att få respons av dem!
Jag tror så också, en viss balans måste man nog ha för att kunna glädja och glädjas, jag vet inte hur det är, när man är nöjd och glad så verkar allt gå som på räls, sen när det går neråt, då kan man vara säker på att små-djävlar verkar stå på lur i varje hörn, det är märkligt det där...

Jag gillar Ensamvargs-citatet, mycket...

Tack för länken, och ha det gott :)

Shirouz sa...

Hej Gubben,
du har rätt, så kan vi ju inte ha det, jag måste säga att jag garvade gott här när jag läste de första meningarna för jag kunde se hur pyrt en del poeter skulle kunna ligga till ;)

Och usch, det låter inte bra, jag hoppas verkligen att eländet försvinner och att senare raskar på och kommer snabbt.

lilah sa...

Jag måste säga att jag gillade också ensamvargs-citatet väldigt mycket. Kunde liksom känna igen mig där...

Angående det som Bergman skriver om... Jag tror att även om man är hel och tillfreds med sig själv, så kan man ändå drabbas av den där stora kärleken, den där som är så stor att man faktiskt skulle göra ALLT för den människan.
Och även om det låter lite illa med den där ångesten, så kanske det ändå inte är så! För kanske hade han väntat många år på att få känna just så?! För en del människor tror jag att glädjen/lyckan och ångesten är två sidor av samma mynt och de kan inte ha det ena utan det andra.

Sedan KAN man faktiskt tänka sig att det handlar om kärleken till ett barn! ("...en värld sen jag blivit din ..pappa.."?)

Men annars håller jag ju med dig om att det inte alls är hälsosamt att gå upp i en annan människa så mycket att det tar över hela ens liv! Och allt det andra du säger. Men jag tror också att det kan finnas flera nyanser av grått. Eller hur man nu ska säga.. :-))