onsdag 13 april 2011

Synden straffar sig själv...

Jag upptäcker ständigt nya saker om mig själv.
Nyss satt jag och garvade högt åt en konversation på en väns fb-sida.
Det började så lugnt och fint, hon skrev något gulligt om att hon skulle vara som en katt i dag, eftersom tonen mellan mig och mina vänner bäst kan beskrivas som rå men hjärtlig så var jag snabbt där och skrev något om att det var ju romantiskt´och rådde henne att vara som folk, ta en öl, rapa och klia sig på magen.

Sedan gjorde en annan vän till henne entré och frågade så  stillsamt om hon skulle skita på lådan, bli steriliserad och öronmärkt också, eller tar du bara godbitarna undrade han fridsamt.

Det var när jag läste det som jag upptäckte något nytt om mig själv.
Jag skrattade nämligen så där, du vet som en del gör, så att det låter "khikhikhikhi", nästan som en tandläkarborr på fel växel men ännu mer irriterande.
Jag slog nästan handen för munnen när jag hörde mig själv.
Nu vet jag inte om jag någonsin vågar skratta mer igen.
Tänk om det är mitt nya skratt som gjort intåg?

Och för den som säger "Ja, där ser du, du skriver något dumt när din vän är romantisk, synden straffar sig själv" så säger jag ingenting nämnvärt. Jag oroar mig för mitt skratt...

Inga kommentarer: