lördag 23 april 2011

Jag har hittat den!

Jag vet att nu kommer det att jublas i stugorna, klackar kommer att slängas upp i tak och människor kommer att hoppa jämfota över sina knätofsar när jag härmed annonserar att:
Min röda bok är återfunnen!

Jo då.
Var den låg?
Illistigt instucken bland en hög av andra böcker.

Jag vet.
Så synnerligen lurigt av den.
Jag har stirrat på denna boktrave ungefär en miljon gånger men igår, när jag nöjde mig med att kasta ett getöga medan jag tänkte "Den där traven borde jag flytta på..." så sken den med all sin röda prakt emot mig.

"Där är du ju!" strålade jag.
"Ja, här är jag!" strålade boken tillbaka.
"Fan, vad jag har letat efter dig... Det var ju något jag skulle slå upp, vet du."
"Varsågod," log den röda hjälpsamt mot mig.

Jag sträckte ut handen men hejdade mig halvvägs "Hmm, jag kommer inte ihåg vad det var nu... Du får nog ligga kvar tills jag minns...."
"Hmpf! Tack för ingenting." fräste den röda ilsket, "Det finns andra som skulle vara överlyckliga bara över tanken att få bläddra i mig!"

Så låg den och småfräste ilsket i traven. Frans G Bengtsson och McBain som huserar där också försökte lugna ner den, Frans med humor, men det som verkligen tog skruv var när McBain hotade att komma över med hela 87e distriktet skumraskbovar som den lugnade ner sig.

Ja, du fattar va, det var en riktig turbulens i boktraven...

Om jag ska vara allvarlig så tänkte jag så här: Jag kommer, varje dag (om jag vill, menar jag) att ge er ett smakprov på den rödas skatter.
Betänk att det började samlas när jag var 15, så det finns lite att ta av.
Ett tag tänkte jag att ni skulle få bestämma vilken sida, det kanske är en bättre idé?

Jag lovar, det finns allt från första förälskelsen-poem till livströtta verk av en mängd människor...

Ett smakprov, kanske?
Jag slår upp en sida på måfå och ser den här:

Och vännerna, de få som hållit färgen,
har de ej årens rätt till tack och pris?
Jag fryser ända in i själamärgen
när jag ser vänskap bli en klump av is.

Man har ej gott om tid som förr.
Man känner att tystnaden får tala bäst den kan.
På gamla vägar råkar gamla vänner
åtminstone i tankarna varann.

Bo Bergman.
En mästare.

4 kommentarer:

Mångmamma sa...

Underbart beskrivet.
Om du skulle råka få syn på min lilla pappask med gamla spetsband i, hojta till då, den har varit försvunnen sedan i somras...

Bitten sa...

Verkligen en mästare.
Glad påsk på dig!

Shirouz sa...

Hej Mångmamma,
tack! :)
Jajemen, det ska jag göra ;)

Shirouz sa...

Hej Bitten,
Glad påsk till dig med!