måndag 4 april 2011

Du kära gamla snickarbod, här kommer jag igen, nu är det bråttom...

Nynnar "Du kära gamla snickarbod, här kommer jag igen, nu är det bråttom kan du tro, nu är det klippt igen!"
Vadan detta frågar vän av ordning, (en vacker dag ska jag ha en läsare som är en vän av ordning, det har jag gett mig tusan på. Tills dess får jag vara min egen vän av ordning...) och jag säger att "Jo, vet du, det är ingen ordning på någonting längre och allting är en enda röra och någonstans känner jag mig som om jag befann mig ett tag i stormens öga och sedan kastade jag mig in i stormen och virvlade iväg. Efter det så har jag inte haft mycket att säga till om utan har hållt i hatten och gjort mitt bästa för att surfa på vindarna.
Så gott det går.

Däremot, vilket man kan tro, så har jag inte gjort några dumheter, men Emils snickarbod är ju också ett ställe dit man skenar för att få lugn och ro. Och lugn och ro skulle jag gärna vilja ha nu. Jag är dock inte beredd att betala för det genom att ligga på ett spa och vifta på mina rosenfötter.

Och nu, kära vän, så kommer jag att censurera mig själv lite, så känn dig inte moloken om du inte begriper mycket nu.

Mycket har hänt, jag har helt plötsligt fått nya människor i mitt liv, som egentligen inte är nya utan gamla som genom ödets nycket försvunnit men nu dykt upp igen. Också det genom ödets nycket.
Jag har fått en helt ny människa i mitt liv och försöker att se var jag passar in och var den passar in.
Jag rotar i historien och går bakåt och lägger pussel med de bitar jag har och de bitar jag får.
Mitt i så ska jag vara mig själv också.

Under tiden så snurrar livet, det vardagliga livet, menar jag, i sin vanliga takt och det händer samtidigt saker i mina vänners liv.
Det bästa är att varje kväll eller natt när jag går och lägger mig så är jag trött.
Jag sover som en grävling.
Nästa morgon så lägger jag en bit pussel igen.
Och jag tänker ibland, att det här, det är vansinnigt spännande och vansinnigt uttröttande på samma gång.
Så, emellanåt, så gör jag som Emil, jag springer rakt in i snickarboa, drämmer igen dörren bakom mig och täljer om inte en trägubbe så små stickor som ser ut som små troll.
Ibland gläntar jag på dörren, som nu, och hör av mig till er.
Ni vet vad jag brukar säga; Det är hur som helst inte tråkigt en sekund.
Jag hoppas att du inte har det heller.

8 kommentarer:

Chorizo sa...

Nu blev jag förståss nyfiken. Du håller inne med något som jag väntar fortsättning på. Få se vad du avslöjar och i vilken form?

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
ja, det gör jag, jag funderar själv på om och vad jag ska avslöja, vi får se :)

lilah sa...

Guuuud så spännande!!!

Baronessan sa...

Vem kan ha tråkigt med dig? Även om det blir a men inte b ibland :)

Kalle Byx sa...

Spännande. Och sova som en grävling! Lär mig, snälla. Hur gör man?

Shirouz sa...

Hej lilah,
ja, jag filar på och funderar hur jag ska berätta som bäst...

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
tack, det var snällt sagt :) Just nu blir det bara a, känns det som, men jag klurar som sagt :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
jo, man ser till att man får så mycket tankar och funderingar under dagen, så mycket så att man inte orkar fundera vidare för att det känns som om hjärnan skulle gå på kortslutning då, (för i det läget att tankarna flyger omkring när man lagt sig ändå, det har nog alla varit med om) samtidigt som man försöker att leva ett vanligt liv, kort sagt, man skapar ett litet kaos. Inte för stort, men lagom kaos om något sådant finns.