torsdag 24 mars 2011

...om jag ser ut som en valp utslängd i ösregn, så kanske....

Efter att ha idiotförklarat resten av mänskligheten igår kände jag mig ganska nöjd med mig själv.
Så nöjd att jag slog nytt rekord i den icke-officiella olympiska grenen Sovning utan drömmande.
Jag sov så att jag borde ha vunnit både guld, silver och brons plus tröstplatser.

Någon gång på eftermiddagen kvicknade jag till nog för att äta lite wellpapp och blandat grus, så smakade det i alla fall och kvällen fördrevs med gemytligt prat med vänner där jag lovade att om jag fortfarande lever i mitten av April så går vi på Sator.
Plus att jag skulle boka en resa över till Danmark med Skagen och Lökken och lite annat smått och gott inbakat.
Lite ont gör det ju att jag inte kommer i närheten av Stora Bält-bron som jag är fasligt förälskad i.
Men!
Jag har ju min fantastiska övertalningsförmåga och hänger jag med huvudet och ser ut som en valp utslängd i ösregn och muttrar svårmodigt om pyloner och vackert blått hav och Korsör som jag borde få återse igen med danska pengar på fickan och inte pank och superslö efter timmar efter timmar av kringåkande runt i Köpenhamn så ska jag nog få vännerna på bättre tankar.

För att inte tala om varje människas grundläggande rätt att fara in i Helsingör, gå på Axelshus och sjunga till pianomannen. Säger jag det så har jag hemresan som jag vill i en liten ask.
Jag kan dessutom tänka mig att svårmodigt tala om smörrebröd, iskalla Hof, små trevliga danskar som man kan vara gemytlig med och kustvägens skönhet och Christianias vegetariska restauranger som jag aldrig fått umgås med och borde inte nu vara den rätta tiden att gå dit innan det ligger brackiga huskomplex för folk i öfvre medelklassen?
Ungefär så.

Plus att jag gärna vill sitta vid elefantporten och se lite svårmodig ut.
Det är inte för mycket begärt.
När jag inte får sitta vid Guinness-porten och se svårmodig ut, menar jag.
Eller på Highbury och se svårmodig ut.
Emirates är säkert bra på många olika sätt och Arsenal ger mig ständiga nya svårmodiga anfall men det är ändå Highbury som är historien.
Kanske ska jag föreslå att vi åker hem över London från Danmark till Sverige?
Konstigare saker har hänt, som när Kia och jag tog vägen över Ydre för att komma till Österlen...

Jag får fundera på det...

4 kommentarer:

Chorizo sa...

Detta verkar vara en resa i min smak. Stora Bält-bron har jag inte sett men Helsingör vet jag är ett trevligt ställe. Omvägen via London gillar jag. Jag hade gärna hängt med på en tripp till Danmark.

Gubben sa...

Ännu vet ingen vad några blöta hängande valpöron blandat med lite svårmod kan åstadkomma! Därför ser jag med spänning fram mot reseberättelsens fortsättning. :)

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
åh, Stora Bält-bron är den vackraste bro jag någonsin sett, helt annorlunda mot Köpenhamns-bron där de lyckats sätta räckena mitt i synen på alla som åker där såvida man inte åker lastbil.
Ja, jag tycker väl själv att det är en liten fin omväg, över London :)

Shirouz sa...

Hej Gubben,
precis, jag är lika spänd, jag, hittills så har allt gått min väg :D