söndag 27 mars 2011

I så fall är jag rik....

Det är så här, att ljuset i Österlen är magiskt. Det vet alla vi som varit där. Ingenstans på jorden finns så blå timmar och ingenstans kan man vara så ensam som nere vid Sandhammaren tidigt på våren eller hösten när ingen ens tänker tanken på att löga sig i havet.
Stranden är milsvid och du kan gå hur långt som helst utan att stöta på en levande människa och har du tur så ser du rovfåglarna cirkla över dig..

Det låter kanske märkligt att söka sig dit ner för att uppleva den ensamheten men har man väl gjort det en gång så återkommer man gång på gång.
Ingen annanstans kan du sitta nere vid havet och höra hur det mumlar och brusar om precis ingenting och allting och när du väl reser dig så har det inte gått tio minuter utan timmar har runnit iväg utan att du vet hur.
Och ingen annanstans känns det som om att de timmarna var de mest värdefulla i ditt liv trots att du inte gjort något särskilt, tänkt något särskilt utan bara varit.

Ingen annanstans så stöter du heller på så härliga människor, som mannen som fick tillsägelse när han flyttade till byn att "Vad du gör, stick inte ut här!" vilket genast fick honom att starta en jazz-festival....
Vi stod under hans tak och tittade på hans hus, ett hus som hade bräder hängande precis överallt, där trädgården såg ut som om mullvadar hade party varje kväll och jag frågade "När tror du att du blir klar?"
Han tittade ut i regnet, tog ett bloss och sa "Förhoppningsvis aldrig. Du vet vad jag menar, va?"
Och jag nickade och sa "Ja. Jag vet precis hur du menar."

Ingen annanstans finns de, de där originalen som jag står och pratar med och känner mig som att jag känt dem i århundraden.
När vi lämnade mannen med mullvadsträdgården hade vi lovat att komma på hans nästa festival, regnet öste ner fortfarande och han vinkade åt oss, men han sa inte "Hej då." utan "På återseende..."

Och det är så det är, det är aldrig farväl till Österlen, utan ständigt "På återseende."

Nu i år sviker jag kanske Österlen, för att ta reda på om ljuset vid Skagen kan vara ens hälften så vackert och om haven som möts där talar till mig.
Jag finner det ganska otroligt att det kan ens komma i närheten av Österlen, men vi får se. Kanske får jag två "På återseende-ställen" i mitt liv.
I så fall är jag rik.
En del har inte ens ett sådant ställe.

6 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Låter som förälskelse. Och jag tror att du är rik.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, det är en riktig förälskelse och vet du, jag tror att jag är det, jag med...

Moster Ma sa...

Längtar till Skagen så här års...
Österlen och jag klickade inte så bra ihop. Kan dock tänka mig att "honom" en ny chans!

Shirouz sa...

Hej Moster Ma,
det ska bli kul att se Skagen, jag har aldrig varit där... Och ja, ge Österlen en ny chans, helst på våren eller hösten utan alla turister, då är det magiskt. :)

L sa...

Så fint du skriver om havet och stranden - kan bara instämma!

Shirouz sa...

Hej L,
tack, ja, det är något magiskt med strand och hav. Så är det bara...