tisdag 1 mars 2011

Det är vår förbannade skyldighet.

Jag läste något så bra, hos http://hemsktmycketbarn.blogspot.com/...
Speciellt mot slutet, när hon skriver att om att det är barn inblandat vägrar hon att stillatigande se på.

Och. Ja. Jag väntar här på dig medan du läser hennes inlägg, så fortsätter vi därifrån...
Klar?
Bra.


En sak, som jag är så förbannat övertygad om; det borde finnas barnkörkort.
En annan sak, som jag är lika övertygad om; är att det är vår förbannade skyldighet att ta hand om barnen och se till att de har det så bra som det bara går.
En tredje sak; det är vår sak att se till att barnen växer upp och tror på sig själva, det är vår plikt och ansvar att tro på dem, få dem att växa och frodas och veta att här i världen är de bäst på att vara just den de är.
En fjärde sak, det är vår plikt att komma ihåg att vi varit barn själva, och hur det kändes. De som säger "Du har det bra du, som är barn.." eller säger samma sak till tonåringar, de människorna får mig alltid att undra var de höll hus i sin barndom, om de kanske bodde i en skyddad sockerask vadderad med sammet...

Å andra sidan, så är jag medveten om att vi alla har olika erfarenheter.
Jag hade tur, jag var viljestark och hade en far som lyssnade och respekterade mina åsikter.
Plus, han lyssnade på mina vänner också och hade tid för dem.
Men jag hade vänner som blev utkörda på fredagskvällen "för att föräldrarna ville ta sig sin fredagsgrogg i lugn och ro."
Jag hade vänner som fick höra att de var dumma i huvudet, av sina föräldrar.
Jag hade två vänner som knappt fick röra sig i hemmet, för modern var pedant.
Jag hade ett par andra vänner, ett brödrapar, som körde cross, när de körde i kull med den, och den ena grabben hade slagit upp sitt knä och hade blåmärken så grät han.
Inte för att det gjorde ont, utan för att han var rädd för att komma hem, för att han visste att han skulle få stryk för att det blev repor på crossen.

Det tog en vecka innan brödraparet kom tillbaka till gemenskapen och leken.
"Nu kan jag i alla fall sitta" log den ena med ett snett leende.
Och vi andra, vi rös.
Vi önskade nog alla, lite till mans, att vi varit stora så att vi kunde tagit deras far i örat.
Men nu var vi inte det.
Vi var barn, så det enda vi kunde göra, det var att avsky hans far.
Och det, det gjorde vi.

Hmm...
Nej, vet du...
Det är inte lätt att vara barn. Eller tonåring...
Men det blir lättare med vettiga vuxna omkring oss.
Så det är, som sagt, vår förbannade skyldighet att se till att vi är det.
Eller hur?

10 kommentarer:

Mångmamma sa...

Toppenbra fortsättning på ett angeläget ämne.
Ett ämne jag återkommer till, titt som tätt.
Om det finns något jag verkligen brinner för, så är det att alltid stå på barnens sida!
Alla barn - allas ansvar!
Tack.

Shirouz sa...

Hej Mångmamma,
tack själv! Det var ett kanonbra inlägg du har skrivit!

Cicki sa...

Barnkörkort har jag vurmat för i många år. Det krävs utbildning för rätten att få bli förälder.

Man kanske inte gör allt rätt men så länge man gör så gott man kan så kommer man långt. Sunt förnuft och att framför allt minnas hur det själv var att vara barn/tonåring är viktiga ingredienser.

Det har blivit några intressanta trådar mellan dig och Mångmamma....:-)

Baronessan sa...

Absolut vår förbannade skyldighet!

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, jag håller med.
Man får göra så gott man kan, och självklart kan ingen göra allt rätt, men att man har intentionerna att göra så gott man kan, det räcker långt, tror jag.
Jag blir så förbannad när jag ser eller hör om barn som far illa, p g a vuxnas oförnuft. Det finns ingen ursäkt för det.

Ja, det har blivit det, jag får ju tacka dig, för du drog i gång det hela med ditt inlägg om skolan från början :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, visst är det så!

Ursula sa...

Håller med dig i vartenda ord, Sköna Shirouz!
Jag tycker faktiskt inte att det är en mänsklig rättighet att ha barn, om man är en dålig och kärlekslös förälder - däremot är det en mänsklig rättighet för barn att få växa upp med kärleksfulla och omtänksamma föräldrar, som ser till barnets bästa!
Tack för din trevliga kommentar hos mig, för övrigt!

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jag håller med dig i vartenda ord där, och tack själv, det var så roligt att se att du uppdaterat igen :)

Laila sa...

Bra rutet, jag håller med om körkortet. Det är alldeles för lite kontroll på föräldrar.
Och ja, vad olika en erfarenheter kan vara ändå! När du räknade upp det du mindes om olika barndomsvänner, så letade jag automatiskt i min hjärna efter liknande vetskaper. I förstone kom jag inte på en enda en som jag visste om hade det dåligt på något sätt. När jag grunnat en stund till, så kom jag på en, som enligt hörsägen fick stryk hemma av alkoholiserad fader, men alltså inget som jag vet säkert. Om jag tänker efter ännu mer, så kanske ngt mer kommer fram, men jag tvivlar. Man hörde ju visserligen en del skvaller, men när det inte var mer än just skvaller mellan barn, så vet man ju aldrig hur mycket sanning det låg i det.
Men trots att just min barndom faktiskt var oförskämt bra, så har jag inte mindre medlidande och förståelse för alla dem som utsätts för allt möjligt och omöjligt inom den egna familjen. Det är fruktansvärt!

Shirouz sa...

Hej Laila,
ja, det är så olika det här med erfarenheter, när jag tänker tillbaka på när jag var barn så var det tyvärr en hel del ungar som inte hade det så bra, samtidigt som det givetvis fanns de som hade det väl. Men det är dem det var synd om som jag minns bäst, det blir väl så, antar jag.
Visst är det så, att även om man haft det bra så har man medlidande och förståelse med dem som inte har det.