måndag 21 februari 2011

Vad gjorde vi innan? Minns du??

Datorn bröt ihop i tisdags,  med stor grandezza (dagens ord, underbart, eller hur?) så bestämde den sig för att den inte ville vara med längre.
Gick inte ens att starta i felsäkert läge utan tuggade bara om sin förfrågan om jag trots allt ville testa en hundraåttonde gång att starta om den.
Katterna flydde hals över huvud under sängen när de hörde mina svavelosande eder och jag tror att djävulen själv hukade sig långt nere i helvetet.
Jag försökte med allt.
Med omstarter, reset, gå in i bios ett tag och känna mig milt förvirrad, jag svor (som sagt) och jag hotade, jag lirkade och jag ylade "Men, allt som är inuti dig då! Alla texter, adresser och jag vet inte allt, STARTA!"

Sedan stängde jag av datorn.
Kvällen kom.
Ingen dator för Ulvstrumpa.
Det var synd om mig.
Blängde på tvn och morrade inombords.

Onsdagen kom.
Ingen dator för Ulvstrumpa på morgonen.
När jag satt vid frukostbordet slog mig tanken "Vad fan gjorde jag innan datorn?"
Jag grubblade och grubblade.
Inte kom jag på något.
Grubblade mig fram genom dagen, morrade åt datorn när jag gick förbi den, slog på den och den frågade käckt om jag skulle vilja starta i felsäkert läge?
Jodå, det ville jag allt.
Datorn tuggade lite och sade sedan spydigt "Ha! Men det går jag inte med på!"
Nejvars. Det sa den inte.
Men den uppförde sig inte ett dugg bättre än på tisdagen.

Onsdagskvällen kom.
Ett visst mått av saknad kändes när jag inte kunde gå in och uppdatera mig på mina bloggvänners öden och äventyr.
Kastade mig över en bok som handlar om en man som söker upp sina gamla barndomskamrater.
Det behöver väl inte ens nämnas att han använder datorn frikostigt i boken?
Det var nästan lika roligt som att använda en dator själv.
Men bara nästan.

På natten låg jag och grubblade över det här med barndomskamrater.
Kanske skulle man söka upp några, tänkte jag. Jag söker lite på nätet imorgon, hm, nä, det gör jag ju inte alls det. Fan."

På torsdagen satt jag vid frukostbordet och funderade återigen på livet innan datorn.
Kom fortfarande inte på hur mina mornar och kvällar sett ut.
Något måste jag ju ha haft för mig...
Slog på datorn och den frågade käckt om jag ville starta i felsäkert läge.
Hoppfull som jag är så svarade jag ja.
Datorn fnissade lite och tuggade återigen om samma fråga, jag stängde återigen av den och morrade ilsket.

Fredagen pratade jag ut med en vän. Sade som det var.
Att livet syndes mig en smula trist (jo, jag vet, det var lite Ferlin-varning över mig den dagen, jag kände mig som honom när han inte var på sitt gladaste humör) och att jag inte visste vad jag skulle göra med min tid och jag undrade vad mina bloggvännner hade för sig och jag kunde inte harva någonting på mina spel och jag kunde inte lyssna på någon musik eller gå i genom min hd och jag tyckte allt att livet var hårt, tungt och kallt och jag ville inte se mer skitprogram på min tv eftersom jag kände hur fördummad jag blev och att jag tyckte att det var nog allt lite synd om mig, för se, datorn var ju min hobby och nu hade jag helt plötsligt ingen hobby! Alls!
Läsandet syntes mig trist och trilskt och jag ville nog gärna att jag finge se på en ny dator för tänk så mycket omvärlden missar nu, när jag inte är ute i bloggvärlden och delger mina bloggbekanta mina öden och äventyr och nog var det allt bra synd om mig, som nu inte hade någon hobby? Alls!
Och inte kan jag hålla på att socialisera mig allt för mycket med mina vänner, det tar på krafterna att vara social och jag är ju allt en ensamvarg i själ och hjärta och nu hade jag överdoserat på vänner och vänskap och då brukade jag tycka att det var så skönt att dra mig tillbaka framför datorn och ägna mig lite åt att inte göra någonting speciellt och det var ju som sagt, min hobby och nu hade jag ingen hobby alls och hade ett enormt behov av att dra mig tillbaka framför datorn och tänk, nu kunde jag inte göra det alls.

Ja, ni fattar, va?
Det var mycket, mycket synd om mig.
Mycket.
Riktigt ordentligt synd.
Fruktansvärt synd.

Vännen lade pannan i djupa veck och frågade om jag kanske skulle bli gladare om vi åkte till en datoraffär och tittade på en dator.
Jag sa att jag trodde att jag kanske eventuellt skulle bli lite gladare bara jag kom över teknikstressen och kanske kunde kapa åt mig en liten lagom dator så att jag kunde dra mig tillbaka och ha lite tid för min hobby. Som jag nu inte hade. Alls.

Tappert stuvade vi in oss i bilen och åkte till datoraffären där jag stolt satte mig i skuld för att kunna ha en hobby igen.
Åkte hem, allt kopplades in och här är jag nu igen.
Jag har en hobby.
Igen.
Så skönt.

Men du. Vad fan gjorde vi? Innan datorn?
Med all vår tid?
Minns du?

10 kommentarer:

Mångmamma sa...

Tja, jag sov nog lite mer.
Lästa kanske - men bara kanske - mer.
Sydde fler galna kreationer.
Öhh,...vet inte!?
Pratade i telefon, tror jag att jag gjorde!?

Skönt att du är tillbaka i din hobby igen, det har varit lite för tyst, lite för länge!

Bitten sa...

Ja, vad gjorde vi när inte kunde googla?
Jag har med mig datorn på semestern till och med. Hugaligen, så det har blivit.

Chorizo sa...

Jag började faktiskt fundera när det inte kom någon enda bokstav från Ulvstrumpan. Men nu vet jag. Fint att då åter är tillbaka i din hobby!

Ny dator är väl inte helt fel bara back up från gamla datorn var i skick. Hur var det med det?

Innan datoråldern läste jag mycket mera. Vad jag läste är det däremot inte så lätt att komma ihåg.Det måste ha varit själva läsandet som var intressant. Visst, själva böckerna och författarna minns jag till viss del men innehållet.

Shirouz sa...

Hej Mångmamma,
visst är det svårt att komma ihåg vad man egentligen gjorde? Och ändå är det inte så länge sedan, jag har bara haft dator sedan 96, men ta mig tusingen, det känns som den alltid varit med...
Och ja, det är skönt att vara tillbaka igen :)

Shirouz sa...

Hej Bitten,
ja, vad sjutton gjorde vi då? Undrar om vi helt enkelt slog oss till ro, för jag kan inte minnas att jag använde mina uppslagsböcker överdrivet mycket...
Jag tycker ju att det är tur att du har med dig datorn till USA, så att jag får läsa och se alla fina bilder :)

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
jo, det blev väldigt långt mellan varven där, det värsta var nog när man inte kan göra som man vill, gå in och slösurfa lite, skriva eller läsa, en sak är att stänga av datorn när man vet att det går att använda den precis när man vill, då går det ju hur bra som helst att vara utan dator. Men så fort man inte har ett val, så blir det värre. Precis som med nästan allt i livet, tänker jag.
Hu, jag hoppades att ingen skulle fråga om just det, backup, menar jag. För det finns inga... (Och ja, jag vet, man ska ta backup...)
Nu, däremot, ska jag ta backuper som aldrig förr, på allt, hela tiden, för nu, nu har jag lärt mig. Tror jag... :)

Chorizo sa...

Om inte hårddisken pajat helt borde det nog gå att hämta en del från gamla datorn, t.ex. bilder. Man sätter in hd i en annan dator och letar upp det man vill föra över. Förhoppningsvis skall det fungera. Kanske någon kan hjälpa dig med det?

Cicki sa...

Jag gjorde nog som Mångmamma, sov lite mer. Eller fast det stämmer ju inte. Jag sov mindre på den tiden. Jag stressade jämnt. Numera är datorn avkoppling för mig. Men ibland undrar jag vad jag skulle göra mer av idag om jag inte hade datorn. Kanske hinna städa lite mer. Fast det låter så tråkigt. Datortillvand är jag i alla fall definitivt numera.....:-)

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
jo, jag har lämnat över datorn så att förhoppningsvis går det att rädda lite. :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
usch ja, jag har aldrig haft det så städat som under förra veckan, dammsugaren höll på att bli chockskadad där jag drog fram genom lägenheten... :D