torsdag 10 februari 2011

Vad finns det att veta om dig som jag inte skulle kunna tro?

Det är märkligt, tankarna går precis som de vill.
Tänkte på Cornelis i natt, visst, man skulle ha kunnat sova och vaknat pigg, men icke...
Sången som satt som limmad i bakhuvudet var "Sjuttonde balladen", kanske för att jag hörde den med Sven-Bertil på tvn härom dagen.
Kanske för att jag tänkt mycket på att passa in.
Kanske för att jag såg tv-programmet om dansbanan i Täfteå, du vet, jag har sagt det förut, men att se olika livsstilar är som att gå på upptäcksfärd för mig...

När jag såg Ullared så rös jag av fascination, jag kan inte begripa varför man tältar och står i kö för att handla, men jag blir som trollbunden.
Samma sak med dansbanan i Täfteå. Jag begriper ingenting, men det är helt underbart.
Jag ser kvinnan som säger att hon en midsommarafton åkte iväg för att dansa och efter den danskvällen förstod att hon faktiskt duger som hon är.
Det har jag inga problem med att begripa, utan jag nickar för mig själv och tänker på hur många det är, som inte tror att de duger, just som de är.
Och jag tänker att jag tror att vi alla har tillfälliga "dippar" när vi själva inte tycker att vi duger till någonting alls.
Och jag tänker på dem som tror att det är en sanning, att de inte gör det.

Sedan, den här kvinnan, som äntligen tyckte att hon dög, hon fascinerade mig ytterligare, när hon kom med sin mumifierade katt.
Det fick mig att flämta. Av avsmak. (och ja, det kan man inte tro, om man varit hemma hos mig, där många tavlor har egyptiskt motiv och dessutom vet med vilken fascination jag ledde en liten motvillig trupp genom British Museums egyptiska avdelning.)
Jag hade  inte förväntat mig att hon skulle ha mumifierat sin katt.
Och jag hade definitivt inte förväntat mig att hon skulle säga att hon funderar på att sätta lampor i ögonen, för att det skulle nog vara fint till hösten.
Då flämtade jag igen. 
Jag begriper det inte, men jag förstår att jag inte begriper och att det är hennes sak.
Men visst är det fascinerande?
Varje människa är en egen liten värld och jag skulle aldrig ha kunnat drömma ihop en människa med en mumifierad katt.

Och världen blir så där spännande igen, som jag älskar, vad finns det inte att veta om personen framför mig i kön, eller bakom mig på gångbanan...
Eller, ännu närmare, vad finns det inte att veta om dig?
Som jag inte vet? Eller skulle kunna tro?

6 kommentarer:

Mångmamma sa...

Ja du, tål att tänkas på.
Kanske att den totalförvirrade, vindpinade existens som en gång var jag, har landat likt örnen och med skarpa ögon tar in allt mänskligt beteende, analyserar och (oftast) förkastar.
En inte alltför smickrande egenskap bland mina i övrigt relativt generösa sidor!

Chorizo sa...

Jag såg också det mesta av dansbanan i Täfteå, dock inte hon med katten. Jag blev lite förundrad. På något sätt blev jag nostalgisk även om dansband inte är min stil. Som du skriver så är varje människa en egen liten värld. Egentligen är varje människa värd en egen bok om man bara förstod att lyfta fram det väsentliga och unika hos varje människa.

YvvePyvve sa...

God morgon!

Ja kära du! Tänk om alla dina 21 följare skulle delge dig något du inte anade om dem :-)

Jag börjar: Tre personer som jag skulle vilja träffa är Kronprinsessan Viktoria, Tomten och Jesus.

Nu lämnar jag över utmaningen till nästa som skriver en kommentar till dig :-D

/YvvePYvve

Shirouz sa...

Hej Mångmamma,
det där fick mig att tänka till, för det draget känner jag igen hos mig själv, jag tänker som så, att det är ett ganska bra beteende, att kritiskt granska mänskligt beteende,på något sätt har jag fått för mig att man skiljer agnarna från vetet.
Å andra sidan, ibland är jag nog snar att döma (och här kommer mina vänner att klampa upp på en stol och rita kors i taket, när de ser mig erkänna det... ;)

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
jag blev det med, smått nostalgisk till något jag inte har en relation till, märkligt...
Ja, jag tänker ofta på det, att om man visste hälften vad som pågår i folks liv och vad de varit med om, det skulle fylla många böcker, många gånger om.

Shirouz sa...

God morgon Yvve Pyvve,
åh, vilken jättebra idé, synd att jag inte kan tvinga folk att skriva, annars skulle jag med största säkerhet göra det :D
Det var en härlig blandning av folk du fick med där, det får mig att börja fundera på vilka tre jag skulle vilja träffa. Och så hoppas jag givetvis på att fler tar upp stafettpinnen :)