måndag 7 februari 2011

Lämna aldrig walk over i livet!

Märkligt vad klok man blir av att sova.
Härom morgonen drömde jag att jag var tillsammans med en riktig jävla gnällspik.
Det klagades på allt. Precis allt.
"Det är så jobbigt för mig!" sa han.
"En del gör det jobbigt för sig själva." svarade jag i drömmen, sedan vaknade jag.

Och tänkte för mig själv, att så är det faktiskt ibland. Jag läste en kolumn av en författare vars namn just nu undflyr mig, hon var inne på samma spår.
En del klagar och klagar och klagar och klagar så att det inte är klokt vad synd det är om dem, som fötts till den här världen och bara vill ha lugn och ro, men inte får det.
Alla andra är idioter och vi ska inte tala om hur upprörda de blir av andras livsstil, klädstil, åsikter och hur orättvist det är att just de inte har råd med det senaste, inte för att de vill ha det, egentligen, men om de ändå skulle vilja unna sig lite, så kan de inte, för att någon orättfärdig person, myndighet, väder eller någon högre makt har ställt till det för dem.
Det är aldrig deras fel.

Många säger också "Man ska inte klaga!" Och så gör de precis det.

Föreslår man någon förändring ser de på en med högt uppdragna ögonbryn och fräser något ilsket om "Du förstår inte! Du begriper absolut ingenting!

Sedan har vi de andra, de som drabbas av olyckor, sjukdomar och helveten som vi andra bara kan försöka att förstå. De går vidare, de jobbar på, de är ganska nöjda ändå.
Som min äldste vän (och ja, vännen, nu dyker du faktiskt upp här....) hon råkar ut för den ena sjukdomen efter den andra.
Hon rusar upp på barrikaderna och slåss som en viking, hon är än här, än där. Och visst, jag säger till henne "Men för fan, ta det lugnt... Skärp dig. Ta hand om dig själv!" och hon muttrar och fräser och gör precis som hon vill ändå.
Nyckeln i henne kanske ligger i att hon ger aldrig upp.
Hon kan vara nere på knockout och man kan tro att hon ska lämna walkover.
Men innan sista 10an kommer så står hon upp igen och kastar sig in i livet igen.
Jag kanske inte säger det ofta, men jag både beundrar och oroar mig som fan för dig emellanåt.
Nåväl.
Du vet att jag oroar mig. Men jag kanske också ska säga ibland att jag beundrar dig.
Nu vet du det.
Bli aldrig någon av dem som bara klagar och lägger sig ner!

4 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Lägga sig ner är väl o.k. Bara man inte klagar.

Cicki sa...

Vet du att jag är helt övertygad att din kämpande vän kommer att överleva alla gnällspikar. Du vet vad jag tycker om positivt tänkande. Det är det som är roten till det goda. Man skapar sitt eget liv! Så enkelt är det.

Jag har en sådan där gnällspik i mitt liv. Tyvärr kan jag inte göra mig av med henne utan att förstöra en hel vänskapsgrupp. Sist så hoppade hon på mig och ansåg att jag behandlade henne på ett helt annat sätt (sämre) än jag var mot de andra. Jag var stolt över mig själv när jag kort och koncist kunde säga att det var hennes problem att hon upplevde det så, eftersom det inte är sant. De andra höll med mig om att de inte märkt någon skillnad. När hon inte fick mig att gå till motangrepp så la hon ner och blev så timid!!!!

Ja, jag har klickat på "typiskt-knappen".....:-)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, lägga sig ner och sparka sig trött måste man få göra ibland, och i och för sig klaga också, bara man kommer igen igen.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
vet du, det tror jag också att hon kommer att göra :)
Usch, vad jobbigt det låter med den där bekanten, men så bra, att du placerade problemet där det hör hemma, hos henne och inte hos dig!