lördag 26 februari 2011

Jag vet inte. Och inte du heller.

Just det.
Det var ju inte bara det.
Jag tänkte på en annan sak härom dagen.

Det jag har svårast med, när det gäller religioner eller olika trosbekännare är de som är så vanvettigt tvärsäkra på allt.
Jag menar, det säger sig självt, de som tror, de gör just det.
Tror, alltså.

För ingen vet ju, eller hur?
Och det kan göra mig så förbannad när folk säger vad de tror och spikar in det som om det vore sanningar, bara för att de vill att det ska vara sant.


Samma sak, ibland med historia.
Vi tror bra mycket där med.
Men vi vet inte.

Jag har ju mitt favoritställe på jorden, där bland annat Ales stenar ligger.
Det har varit ett himla liv om vad det egentligen är.
Guider har råkat i bråk och jag vet inte allt...
Och jag tänker, vem bryr sig? Är det viktiga i det hela att få rätt, och hur i hela friden ska ni veta att ni har rätt.
Ales stenar bryr sig inte.
Det ligger där, i all sin majestät och ger fullkomligt fan i vad vi tror.
Det finns där.
Det är nog.

Jag tänker att det skulle vara så förbannat trist att vilja ha allting förklarat och benhårt tro att något alltid är och kommer att förbli rätt.
Att det bara finns en väg.
Och att det ska gälla för inte bara en själv, utan för alla andra också.

Tillvaron synes mig bli ganska grå då.
Eller rättare sagt svart och vit.
Jag tycker om att mycket i livet är ett mysterium.
Jag vill inte ha allt förklarat för mig och jag vill absolut inte gå med på att någon som tror ska kunna hävda att de vet.
För.
Det vet jag att de inte vet.

6 kommentarer:

YvvePyvve sa...

Hej!

Ja det som tror på något tror ju mycket. Oavsett om det är sant eller bäst. Det är vad de tror just nu och de försöker förmedla det till oss. I den folkrörelse där jag arbetar talar vi ofta om provisoriska åsikter. Just nu i denna stund tycker jag detta om en sak. Baserat på den kunskap och de erfarenheter jag har. Men om en stund kanske jag har ändrat mig för att någon lagt fram ett argument som jag inte hört eller tänkt på förut. Det många irriterar sig på är ofta inte någon annans åsikter. Det är hur de försöker övertyga andra om att deras åsikt är den mest sanna. Varken guiden eller hans opponenter var väl med när Ales stenar restes. Eller?? Ja det beror ju på vad man tror på. Var deras tidigare Jag där så har de ju liksom monopol på att tycka att deras åsikt är mer rätt :-)

Ha en fin dag!

/YvvePyvve

Chorizo sa...

Allt har en förklaring och en orsak. Och med det menar jag ALLT. Men vi människor vet inte allt och det är vårt dilemma. Det kan ibland vara svårt att acceptera och då tror vi än det ena, än det andra.

Att säga att "Det vet jag att de inte vet" är också en slags tro därför att vi har inte absolut kunskap. Tro och vetande är ett filosofiskt ämne vi människor grubblat på i alla tider och troligen kommer vi att göra det i all framtid.

Tro i religiösa sammanhang översätter jag i första hand med "lita på", inte att tvinga på någon annan ens uppfattning.

Ale Stenar är annars en underbar plats. Jag förstår att det är ditt favoritställe.

Kalle Byx sa...

Jag varken vet eller tror. Eller tror att jag vet.

Shirouz sa...

Hej YvvePyvve,
provisoriska åsikter, det uttrycket tycker jag om!
Och ja, precis, det är inte åsikten i sig, utan att någon försöker få andra att tro att just samma sak.

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
ja, kanske det är så att allt har sin förklaring, men vi vet inte alla förklaringar än, så det gör ju livet lite spännande, tänker jag.
Det är nog så, som människa vill en del ha förklaringar på nästan allt, medan en del inte tycker att det spelar så stor roll.

Du har rätt, när jag säger att "Jag vet att de inte vet" så är det en slags tro, det tänkte jag faktiskt inte på, när jag skrev det...

Jag gillar det där "lita på" i religiösa hänseenden, så ser jag gärna på det, jag också.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
bra sagt.
Önskar att jag kommit på det själv. :)