måndag 7 februari 2011

Jag kanske vill ha en vän av ordning....

Nu kanske "vän av ordning" (ja, jag vet, jag tjatar ofta om att någon sådan skulle läsa min blogg, vem vet, jag kanske i hemlighet önskar att jag hade någon sådan... Det skulle kännas ovanligt och lite smått fantastiskt. Jag själv är bara oordnad och mina vänner likaså. Kanske skulle vännen av ordning få mig att få lite struktur i livet, lite ordning på mina papper, pennor och böcker. Men vänta nu. Äldsta vännen är definitivt (och ja, titta du är med här, en gång till...)
en vän av ordning och den enda nu levande människa jag vet som kammar sina mattfransar. Men hon har också den goda kvaliteten att vara vän av oordning också.)

Hm. Nå. "Vän av ordning" kanske skulle säga "Du skulle ju dammsuga!" 
Eftersom jag så stolt har annonserat det på både facebook och hos andra medmänniskor.
Jag tänkte att det skulle sätta lite press på mig, men kan meddela att jag verkar vara fullt funktionabel att sätta dammsugarpressen åt sidan och ägna mig åt att roa mig själv.

Ibland roar jag mig med att tänka på hur det skulle vara om jag kunde följa ett tidsschema och faktiskt uträtta saker i god tid.
Jag förstår någonstans att det är fullständigt onödigt att stressa som en galning för att hinna bli klar, när jag vet, att tiden innan har spenderats med att jag legat på soffan, viftat med fötterna och smaskat chokladpraliner.
Allt det här förstår jag rent logiskt.
Men känslomässigt är jag som Piraten. Jag skjuter upp saker och ting.
Det finns alltid ett "sedan" för mig.
Det är viktigare att prata med vänner, läsa just den där boken, stirrglo på det där receptet medan jag känner hur gott det kommer att bli, och tanken att det står "Tar en halv vecka att göra klart!" innebär att jag ska börja en halv vecka innan med matlagningen noterar jag i förbifarten innan jag sätter mig ner och frågar katterna hur deras dag har varit.


Och nu, du vet ju... När jag ska ingå i matkasse-försöket så känner jag en viss bävan.
Det innebär att någon har gjort ett schema med hur och när jag ska laga mat.
Nu kan jag inte stoppa huvudet i sanden som strutsen (inte) gör.
Varje dag ska jag stå vid spisen, hacka, mala, fritera (gud, jag hoppas inte det...), steka, småputtra, koka och det kommer säkerligen att bli intressant.
Jo, jag hör dig. Jag äter ju mat varje dag normalt sett ändå.
Så, ja. Det ska nog gå bra.
Med min förmåga så lär varje lunch bli klar lagom till middagen.
Det är inte så illa, det heller....

7 kommentarer:

Mångmamma sa...

*ler*
och som svar på din fråga; Arseniktimme är den där eftermiddagstiden - valfritt antal minuter och timmar - när samtliga små och större barn bryter ihop, slåss och gastar för full hals.
Antingen av hunger, trötthet eller bådadera!
Trots fika och middag på bestämde tider, brukar det hinnas med ett litet inferno hos familjen Mångmamma.
Varje dag!

Kalle Byx sa...

Tur för oss som läser din blogg att du inte skjuter upp att skriva.

Madde sa...

=D

Pennelina sa...

Jag är ingen som gillar att vara "vän av ordning" för andra, men däremot kan jag vara en alldeles hopplöst jobbig och kärleksfull vän, som ser till mina vänners bästa ;-)

Kramar från mig <3<3<3

Shirouz sa...

Hej Mångmamma,
aha! Då begriper jag, sicket passande uttryck :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
tack så mycket :) Men idag har jag gjort just det. Jag är halvt förbi och har gråtit i en halvtimme sedan jag kom i närkontakt med en lök här förut. En så stark lök har jag inte träffat på tidigare, inte gjorde det saken bättre heller att jag lyckades gnida mig i ögonen med...

Shirouz sa...

Hej Pennelina,
och det, det är ju absolut inte det sämsta att vara en sådan vän :)
Ha det gott och kram!