fredag 25 februari 2011

Ingen eftertanke alls. Ibland knappt någon tanke...

Egentligen är det lite roligt det där....
Man sitter framför datorn och har absolut ingenting att säga, så börjar man skriva och det kan bli precis vad som helst. Som i inlägget nedan.
Bäst skriver jag när jag inte tänker på att någon annan läser det.
Jag vet inte hur det är med dig, men ibland känner jag att jag får skrivstopp när jag tänker på att någon annan läser.
Så det bästa är att ånga på, fort som fan ska det gå, ingen tid för eftertanke och redigering, bara fånga orden i huvudet, ner med dem, snabbt klick för att publicera och sedan är det klart!
Så skriver jag alltid, du vet, jag är ju inte mycket för eftertanke, Janne Goldmans ord i "Historien om grabben " där han säger något liknande som att "Det kallas eftertanke och det ger vi inte mycket för" är som en ledstjärna för mig i bloggen.

Visst kan jag tänka efter efter, om vi säger så, men då får det bli ett nytt inlägg. Det som står ska stå. Tills jag kommer på andra tankar och ändrar mig. Det är lite som Groucho när han sade att "Dessa är mina principer. Om du inte gillar dem så har jag fler."

För det är ju så, med både tankar och åsikter och principer. Man får revidera dem ibland.
Inte för att jag har fel. Det vet vi ju alla att jag aldrig har. Men man kan komma på andra saker som är lite mer rätt. (Ja, jag vet. Jag borde ha blivit politiker när det gäller att slingra sig ibland...)

Hm.
Låt se nu.
Vad var det jag hade tänkt att säga? Egentligen skulle jag påpeka att min röda poesibok fortfarande är försvunnen.
(Jag vet. Det är en nyhet här, men på fb har jag gnölat och gnällt och fick en stackars människa att kasta sig huvudstupa in i arbetet att leta efter ett citat som jag hade i huvudet;
"alldeles bestämt sagt av Gullberg eller Söderberg!" sade jag tvärsäkert.)
Givetvis var det inte någon av dem utan Goethe.
Inte konstigt att vi inte hittade något.
Men...

Det är inte utan att jag börjar undra om det gått troll i poesiboken.
Jag har vänt ut och in på skåp.
Blängt i alla bokhyllor.
Flera gånger till och med, för jag vet ju; att det första man blir blind på är ögonen.
Letat i pappersåtervinningskassen.
För man vet ju aldrig om man råkat lägga den där av någon outgrundlig anledning.
Dragit ut alla lådor.
Flera gånger för man vet ju inte, den kanske har åkt under några tjocka strumpor, ligger under de där tröjorna jag aldrig har men inte kan med att slänga för "det är bra att ha ifall jag ska på äventyr vid Polcirkeln, ifall helvetet fryser över eller ifall jag känner en vansinnig längtan efter att låtsas ha tagelskjorta, vilket jag lätt kan känna mig som jag bär bara jag tar på mig den outgrundligt gröngråa tröjan som sticks så mycket att det är märkligt att den inte kallas för kaktus i stället...)

Jag har tittat i köksskåpen.
Flera gånger.
För man vet aldrig, jag kan ha stått och lagat något, kommit på att "Det där ska jag leta upp i den röda boken", hämtat boken, läst och sedan puttat in den bakom vetemjöl och ättika.
Jag har kollat i badrumsskåpet.
Flera gånger.
För man vet aldrig jag kan ha haft med boken in, läst, pryttlat iväg den bakom alla jäkla ansiktskrämer som lovar att ta bort rynkor så att man blir slät som ett A4 i ansiktet (fråga mig inte varför jag köper dem, jag vet att de inte funkar men nog står dem där ändå. Jag är ett förvirrat får ibland...)

Jag har letat i lakansgarderoben.
För man vet aldrig.
Jag kan ha varit på väg att hämta ett lakan, med boken i näven och sedan tryckt in boken bakom påslakanshögen.

Jag har letat i den vanliga garderoben.
Den vanliga garderoben kan man gå in i.
Det är mycket möjligt att du slår ihop händerna flickaktigt och jublar "En sådan vill jag också ha! Oh, en walk-in-closet!"
Då spänner jag ögonen i dig och säger "Nej. Det vill du inte. Tro mig. En sådan garderob får dig att på något underligt vis tro att garderoben är ett svart hål. Du hivar in allt möjligt, från kläder till skor till tavlor till broderier till böcker och stänger dörren och blir lika förvånad varje gång du öppnar och det blivit en trängre och trängre gång in. En sådan garderob är början till fördärvet.  För du hittar ingenting i den, även om du vet att du lagt in något i den. Och att ha belysning i den är absolut ingen god idé. Helst ska det vara becksvart så att du slipper se eländet."

I den garderoben har jag letat.
Flera gånger.
Men.
Ingen poesibok.

Nu vet jag inte var jag ska leta...
Har du någon idé?

9 kommentarer:

Madde sa...

aaahahahahahahaha!!
En sån vill jag också ha, en walk-in-closet!
Just för att kasta in allt sånt jag inte vill ha inkastat blend mjölet och dammsugarpåsarna!

Hoppas du hittar din bok, ingen aning om vart mer du kan leta.

Chorizo sa...

Sök i kylskåpet eller möjligen i frysen. Själv blev jag av med min plånbok. Efter rätt många svettiga timmar, fann jag den ovanpå smörpaketet i kylskåpet.

Cicki sa...

Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med idéer om vart boken är. Däremot hittade jag en nål i en höstack, eller rättare sagt en poetiskt del av en mening i alla denna text. Hell freezes over, helvetet fryser över, med de kära Eagles.....:-)

Kalle Byx sa...

Jag tror att du har lånat ut boken till en kär vän. Och du har helt rätt. Man skriver bäst när man inte tänker på läsare och sånt. Det konstiga är att man vill ha dem ändå.

Shirouz sa...

Hej Madde,
vet du, där sa du det enda skälet till att ha en walk-in-closet, just för att slippa saker bakom mjölet och dammsugarpåsarna :D
Samma här, jag begriper inte vart den tagit vägen, det enda som återstår nu är att bryta upp lite golv och väggar och det ska jag väl försöka att låta bli :)

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
åh, vad jag skrattade när jag läste var du hittade plånboken, vad skönt det är att fler lyckas förlägga saker precis var som helst :)
Har letat i kylen och frysen nu, men nej...

Shirouz sa...

Hej Cicki,
se där ja, någon som hittade något i alla fall :)
Jakten går som sagt vidare här...

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
nej, absolut inte, jag har inga vänner som är intresserade av poesi, Kia möjligen men hon har inte lånat den..
Och; där sa du ett sant ord, för det vill man ju ha, folk som läser, menar jag. Det tänkte jag inte på... Men tusan så trist om man skulle skriva och skriva och aldrig få någon reaktion, för det är ju också kommentarerna som gör att man ibland kommer in helt på andra ämnen och tankar.

Mångmamma sa...

Jag har en precis likadan garderob.
Och nej, INGEN vill ha en sådan!
Tyvärr har jag inga idéer om var poesiboken är men om du hittar min lilla låda ask med vackra spetsband, som försvann i somras, kan jag ju hojta till om din bok skulle dyka upp!