söndag 27 februari 2011

Inga tiggarbrev, tack.

Jag har varit turist i tillvaron idag.
Travbanan var vårt mål och säga vad man vill, men där lever man ut sina känslor.
Det tog inte tio minuter förrän ett flertal hade vrålat av ilska, slängt av sig mössorna, stampat på dem och ylat upp mot himlen allt medan de skakade sina händer.
Det var lite Ferdinand-känsla, du vet, när han kommer till tjurfäktningsarenan och luktar på blommorna...

Jag trivdes genast, jag gillar ställen där folk går loss och när min häst travade fram till plats så var det inte långt i från att jag ville skena ut och lägga en blomsterkrans runt halsen på hästen och bära in honom i stallet för hö och vatten.

Men jag behärskade mig. Man får inte låta känslorna ta överhanden, även om man vunnit så mycket som 2 kronor.
Man får i stället listigt kolla programbladet igen, mumlande sina frågor till travexperten som var med mig, sedan åla sig ut i hallen, stoppa in halva överkroppen till damen bakom luckan och mystiskt visa vilken häst som ska få äran i nästa lopp.

Vi var ett oslagbart par för övrigt, Kia och jag.
Hon vet en hel del om hästar och jag har min intuition.
Jag valde hästar efter coolhet i namn, färg på kärran (också kallat sulky), färg på öronmössan och andra viktiga saker man bör ta med i beräkningen.

Totalt tror jag att vi vann nästan 25 kronor ihop.
Men lugn.
Vinsten  (som för mig uppgick ungefär till kanske en femma) har på inget vis gjort mig märkvärdig.
Jag är samma anspråkslösa människa som förut.
Jag lovar.

2 kommentarer:

Cicki sa...

En enda gång i hela mitt långa liv har jag varit på travet. Det var för att det var Ica-kväll. Min arbetsgivare skulle vara någon sorts manlig kranskulla i något lopp. Så jag var där med mina jobbarkompisar. Vi slog våra kloka huvuden ihop och tippade på ungefär samma känsla och intuition som du gjorde idag. Lasse, säljaren från Whiskas, var travexpert och ville ge oss tjejer goda råd. De lydde vi aldrig, vilket var tur för de hästarna Lasse rekommenderat vann aldrig. Själv vann jag ca 300:- den kvällen. De åt jag upp i travrestaurangen. Så man kan väl säga att det gick ihop.....:-)

Jag har varken förr eller senare drabbats av speldjävulen.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
precis, man ska gå efter eget huvud, så är det bara.
Jag strävar efter att få ihop till en middag på travbanan, jag med, än är det, som sagt, långt dit.
Jag hoppas att jag inte hinner drabbas av speldjävulen innan jag uppnått målet. ;)