torsdag 24 februari 2011

Hur man inte kör från Helsingör.

Jag känner mig lite full i skratt idag.
Vid ett tidigare blogginlägg skrev jag "När jag varit vuxen" om något, jag minns inte riktigt vad, men det slår mig att det stämmer.
Vissa stunder så känner jag mig verkligen vuxen.
Det finns ingenting jag inte vet och jag känner mig vuxen, ansvarstagande och respektingivande.

Vissa dagar är totalt tvärtom.
Åldern då, den pendlar någonstans mellan 12 och 15, skulle jag tro.
Jag hamnar i situationer som får mig att bara vilja fnissa hejdlöst och jag vet, för jag kan ju givetvis inte hejda mig, att ingen annan kommer att begripa vad det är som är så roligt.
Förutsatt givetvis att man inte har med sig någon vän som också befinner sig på det stadiet just då.

Jag ska inte rangordna minnen, för det är för svårt, men jag minns när jag och Kia åkte kors och tvärs genom Köpenhamn och desperat försökte hitta en väg ut.
Vi startade från Helsingör, och där hade vi inga problem, men sedan... När vi väl kom in i Köpenhamn...
Vi dök upp än här, än där och var vi än kom ifrån så hamnade vi vid Rådhuspladsen, vi stack in än här, än där, vi svängde, vi åkte mot enkelriktat, vi tvärvände och hur vi än gjorde, så nog stod vår käre gamle vän Rådhuspladsen tryggt och väntade på oss, där vi kom farande som om vi vore den bilburna versionen av Den flygande holländaren.
Vi frustade av skratt, vi skrattade så att tårarna rann och det blev bara värre och värre ju oftare vi såg Rådhuspladsen...
Åldern i bilen låg säkerligen på 7 år vid det laget.
Jag jämförde oss med Bluesbrothers när de åker runt i varuhuset och det var nog inte långt i från.

Till slut tog vi oss ut.
En lång raksträcka låg framför oss och Kia stampade gasen i botten, vi torkade tårarna och pustade ut.
Ända tills vi kom till skylten som sade "Malmö."
Vi var nämligen inte alls på väg till Malmö, utan neråt landet i Danmark.
Då exploderade vi, jag vet inte, om vi minns rätt, men jag tror att vi garvade så att vi var tvungna att stanna bilen...

Och nej.
Ingen karta hade vi.
Vad ska man med karta till? Det är ju så väl skyltat överallt. Det vet man ju. Eller hur?

Jag vet inte hur många timmar vi höll på och trådde och trädde när vi sedan svängde tillbaka, passerade Rådhuspladsen några gånger, men jag vet att det var mörkt när vi kom till Korsör.
Då hade vi startat någon gång vid lunch, i Köpenhamn.

Härom veckan läste jag om Korsör.
Det stod att Korsör ligger 1½ timmes bilväg från Köpenhamn.
Det är inte sant.
Inte om man kör som vi gör.

6 kommentarer:

Chorizo sa...

Ibland känner också jag mig som en fjortis. Så åldermässigt är vi ibland samma. Fast jag har inte haft några större problem att köra i Köpenhamn eller någon annan stad. Tur iaf att ni kom fram till Korsör. Semesterresa?

Cicki sa...

Jag fattar precis vad du menar. Jag och en kompis letade i två timmar efter en viss adress på Kungsholmen. Det var enkelriktat överallt. Vi såg halva gatan vi skulle till och så skulle vi över en stor gata för att komma till rätt gatunummer. Men det var ju enkelriktat överallt. Det tog oss två timmar. Tills slut parkerade jag och sa att nu går vi sista biten. Då kommer jag på att jag kanske ska läsa på lappen vilket nummer vi skulle till. Då visar det sig att vi parkerat precis utanför. Vi hade åkt förbi det numret hundraelva gånger tidigare. När vi sedan skulle berätta det här för våra kompisar skrattade vi så de hörde inte vad vi sa. Så jag fattar precis vad du pratar om......:-)

Mångmamma sa...

Har ett litet liknande minne av Karlaplansrondellen i Stockholm.
Inte fullt så långvarigt men med tillfälligt avstängda gator pg av ombyggnad, cirkulerades det några varv innan det hittades rätt.

Shirouz sa...

Hej Chorizo,
jag tror att jag har dåligt inflytande på alla som jag är ute och kör med, själv har jag nämligen ett helt obefintligt lokalsinne och det verkar smitta :D
Ja, det var en fin liten semestertripp vi gjorde, till slut hamnade vi nere i Ribe, men det är helt annan historia...

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jag garvar här när jag läser ditt svar, jag kan se er framför mig, susande fram och sedan att ha åkt förbi det rätta stället.... Det påminner om när jag var på skolressa i Köpenhamn, vi gick (givetvis) vilse, hamnade vid ett torg där vi stod och ojade oss över att vi aldrig skulle hitta till hotellet.
Till slut vände vi oss om; tvärsöver torget låg hotellet....

Shirouz sa...

Hej Mångmamma,
det är skoj, att se att fler har liknande minnen, en sak är säkert, man glömmer inte bort dem :)