fredag 25 februari 2011

Det så trist, det så trist, siger de...

Sången jag har i huvudet idag är "Nanna" av Gasolin', men bara textraden "det så trist, det så trist siger de."

Fråga mig inte varför just den raden går på repeat, så trist är det inte, om man bortser från snön, läget i Libyen, folk som inte trivs på sina arbeten, de som inte har några arbeten att gå till, att det är mindre än 4 månader till midsommar, då det vänder igen och blir mörkare, att jag har en tid hos tandläkaren snart, att vi har skapat ett samhälle med generationsklyftor som är så vida att vi knappt ens kan hoppa stavhopp över dem, att det varje dag finns barn som går till skolan med en klump i magen, att det finns folk som på allvar läser de braskande rubrikerna om "Få en perfekt kropp på en halv dag" och sedan går hem och  försöker få precis det, att det finns folk som är övertygade om att det enda sättet att känna att man duger är genom andras godkännande, för att inte tala om alla de som inte får höra att de inte bara duger, utan är bäst, för att inte tala om alla som inte har någon att prata med eller ser en människa på en hel dag, för att inte tala om de som lever enbart för jobbet och ser med skräck fram mot pensionen för då måste de bilda sig ett liv,

 För att inte tala om alla de som lever i ensamhet och sedan gärna byter ut ensamheten mot tvåsamhet, för att sedan finna att man är aldrig så ensam som när man är i sällskap med helt fel person men ändå beslutar sig för att härda ut, för blir de ju helt själva och den andre personen är ju dock ändå lite mer sällskap än svärmorstungan som står slokande, (vilket får personen att tänka att "Herregud, svärmorstungor ska ju vara omöjliga att missköta, klarar jag inte ens av det!?") och de vet vad de har men inte vad de kan tänkas få, så det är bättre att tiga och lida än att resa sig upp, gå ut, bränna alla broar (bildligt givetvis, för annars lär man få problem med alla som har önskemål om att gå just över de broar man bränt).

(Suckar du bekymrat och lägger pannan i djupa veck och säger "Det så trist, det så trist, siger de" du också nu?)

Då ska jag också be att få tillägga; att djuren hittar knappt någon mat nu när det är så kallt ute, och vi vet inte hur det ska gå för Egypten, att fristaden Christiania ska jämnas med marken för att ge plats åt svindyra bostäder för folk från den övre medelklassen (och säga vad man vill, men idén om en fristad var fin, även om det inte blev direkt som det var tänkt) att i USA röstar de ner förslaget om sjukförsäkring åt alla så att försäkringsbolagen kan sko sig på de som är sjuka, men har nog med pengar för att kunna ha en försäkring, samtidigt som det finns folk där som inte får den vård de behöver, samtidigt som jag, har fått brevlåda utanför huset, vilket gör att jag konstant glömmer att ta in posten, vilket i och för sig kvittar, för det är ju bara räkningar ändå, (som allt folk säger) vilket i sin tur får mig att undra om jag börjar bli lätt senil eftersom jag tillbringar bra mycket tid med att leta efter mina glasögon (4 par vid det här laget som märkligt nog har ben och springer och gömmer sig) samtidigt som jag tänker att nu när jag har glasögon för att läsa enbart så går det bara utför och snart får jag ha sådana som är så tjocka så att mina ögon blir stora och runda som fiskögon, vilket vi alla måste hålla med om kommer att bli synnerligen trist för mig.

(Är du med fortfarande? Visst är det trist?)

Samtidigt som vi får fundera över också att i dagens läge, när vissa lägger ner förmögenheter på toppmoderna kök så står de sedan tomma för ingen har tid att laga mat längre, medan vi funderar på hur det gick så fel, för industrialismen skulle ju göra att folk fick mer tid, vilket leder oss vidare till datorn!
För datorn skulle ju befrämja det papperslösa samhället och alla skulle få ännu mer tid, men i stället så fick folk ännu mindre...
Och pappren blev fler. Visst är det trist?

Inte nog med det, sedan bygger vi ett samhälle där folk hänger över datorn dag och natt och glömmer mänskliga kontakter , så att resten av familjen som häckar i soffan lika gärna kunde vara slokande svärmorsliljor, allt medan vi kopplar upp oss, går och lägger oss och har en molande känsla av att någonstans mitt i allt det här så är det något vi missar, men vad kan det vara?
Inte för att vi har tid att grubbla för mycket över det, i stället så köper vi en ny svindyr dress av ett fashionabelt märke, gjort i något U-land (vilket står för utvecklingsland numera som vi alla vet)  av någon som jobbar för svältlön.
Och tänker vi för mycket på det så blir det ju allt lite trist.


Hm.
Tänk.
Vad man kan komma på som är trist, om man tänker lite.
Inte undra på att den sången gick på repeat.
Men nu är jag av med den och känner mig lättare till sinnet när jag lagt allt som är trist här i bloggen.

2 kommentarer:

Cicki sa...

Vilken tur att jag har en helt annan låt i mitt huvud, nämligen den här: Nu ska vi ut på rövarstråt, nu ska vi ut och röva....osv. Sjung gärna med så kanske det inte blir så trist....:-)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
förbaskat, nu fick jag Rövarkungens ö i huvudet i stället, och den kan jag definitivt ännu mindre text på, så det blir bara "Vi fortsätter spela rock n' roll" på repeat här... :)