måndag 3 januari 2011

Trilsk som fan.

Hej på er,
jag hade faktiskt ett nyårslöfte förra året, att börja skriva mer regelbundet, jag läste nämligen någonstans, någon som hade en idé om att man ska skriva regelbundet, vare sig man vill eller inte, det kan ha varit Stephen King och mr King lyder man, om inte annat bara för att slippa att få hans mardrömsgestalter efter sig i drömmarna.

Eller så var det någon annan...

Så.
Idag när jag tänkte starta mer regelbundet igen så känner jag mig trilsk.
Jag gillar det ordet.
Trilsk.
Det är så att man kan se hur någon ligger och sparkar på golvet och vrålar att "Jag VILL!" eller
"Jag vill INTE!"
Gärna i någon stor-affär där folk får köra undan med kundvagnarna för att inte köra över en.
Allt medan de låtsas att de inte ser ens utbrott, där man ligger och sliter sönder purjolökar med händerna och slänger vitlökar efter förbipasserande.
Och inte lugnar ner sig förrän någon kommer och säger "Så, så farligt är det kanske, som du känner det nu, men här är lite extramörk choklad, ta en bit så får vi se..."

Så gör man det, och märk väl, man tuggar inte, utan låter chokladen smälta i munnen, reser sig upp, frigör sig från resterna av purjon, borstar av kläderna och går ut, som om ingenting hade hänt.

Men just nu är jag fortfarande i trilsk-läget.
Förkylningen jag har, kan ha något med det att göra.
Du vet ju, jag blir helt oregerlig, tjurig och arg som fan när jag är sjuk.
Det finns ingen rättvisa, tycker jag.
Säkerligen borde någon annan kunna ligga och ha den förkylning jag har.
Någon som behöver ta det lugnt.

Eller också kan det vara den massiva tv-överdosen jag fick i helgen.
Hur fan kan det vara så eländiga tv-program?
Hur!?
Vem ser dem?
Vem!?
Mer än jag? Som har ett försvagat immunförsvar där jag ligger i soffan och hostar och fräser och nyser som en galning?

Ett program står klarare än de andra, folk som ska utföra handlingar på en minut.
Hjälp!
Det blir inte, kan inte, kommer aldrig, finns inte en chans i helvetet, att det blir spännande att se någon springa omkring med dammtussar i näsborrarna.
Eller bomull, kanske det var.
Dammtussar var nog för innovativt.
Det blir inte mer spännande för att det är musik och blinkande ljus och någon som räknar ner när tävlingen ska starta.
Eller blåsa en kortlek av flaskor.

Ja. Jag vet.
Vän av ordning (om någon sådan till äventyrs skulle hitta hit, vilket jag innerligt inte hoppas, för här skiner kaos-stjärnan med starkt sken och så ska det förbli.) kanske säger "Men byt kanal då, för fan!"
Jag gjorde ju det! hävdar jag ilsket snörvlande.

Och det var inte bättre där. Eller någon annanstans.

Så där låg jag.
Skummande av vrede och feber.
Sträckte mig efter chokladaskarna och fick tag på choklad med plommon!
Va!?
Så lömskt.
Att stoppa in plommon i choklad?
Det är som att stoppa in en raggsocka i en helstekt oxfilé!

Någon borde sluta upp med att stoppa in plommon, körsbär eller russin i rom i chokladen!
Där ligger man, så fridfullt, tärd av förkylningens hemska plågor och ska trösta sig och vad får man!?
Plommon i choklad!?
Va?
Vill jag ha frukt och bär äter jag det naturellt.
Du vet, russin i rom och körsbär har jag lärt mig, med ålderns rätt, att undvika.
Men det här med plommonet var en synnerligen lömsk attack på mina smaklökar!

Usch.

Det enda som gör mig lite glad, just nu, är att jag umgås med herr Rankin.
Jag saknar rustibussen Rebus, men hans nya böcker är mumma för själen också.

Hmm..
Det var nog allt för tillfället.
Jag är dock hemma idag och kan tänkas dyka upp igen, säkerligen finns det mer som kan trilskas och irritera mig.

12 kommentarer:

Baronessan sa...

Härligt att höra... höll jag på att skriva och gjorde det också. Härligt alltså, att inte bara jag ligger och är emlig framför TV:n. Även jag såg plågsamt några minuter av minuten. Jag är inte säker på att ordet plågsamt räcker. Jag har i stort sett slitit ut knapparna på TV-kontrollen av iver att hitta något att titta på. Herregud, jag var ju med när det bara fanns en kanal. Men det är väl så att det nu för tiden är mer kvantitet än kvalitet. Så.... trilska på och krya på :)

Kalle Byx sa...

Håller med fulltständigt. Hur i hela världen kan någon komma på att stoppa plommon i choklad. Eller russin och körsbär. Trilska på!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
nej, du är absolut inte ensam och du har rätt, plågsamt räcker inte till i vissa fall.
Jag var med när vi bara hade två kanaler och tror att du har rätt, det är mer kvantitet än kvalitet, men jag kan bara inte fatta att det finns en publik för det... Men, det är väl så, alla ska ha sin smak, och det är ju tur och allt det där, men, jag undrar så vem som tycker att det är kul att se när folk har dammbollar i näsorna....
Och tack, jag ska krya på mig och du med :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
visst är det obegripligt? Och ja, jag vet att jag skrev till Baronessan nyss, att alla har sin smak och det ska så vara, men vem, jag säger "VEM?" gillar körsbär och plommon och russin i choklad!?
Jag begriper det inte. Inte ens om jag blir en miljon år. Så jag trilskar på :)

Madelene sa...

Kan inte sluta skratta hahahahaha!!
"..raggsocka i en helstekt oxfilé!"

Fan vad du e bra ha ha ha

Gubben sa...

Herrejävlar! Här vågar man inte vara kvar längre än nödvändigt :P

Cicki sa...

Hur kunde man ta bort choklad med marsipan och fransk nougat ur Alladinasken och behålla körsbär i choklad. Det kommer jag aldrig att fatta.

Är det "I de dödas namn" du har. Den lyckades jag (eller sambon) frigöra alldeles gratis från bokförlaget. Just nu läser jag "Tre sekunder" av Roslund och Hellström. De är nog mina favvisar just nu. Så otroligt bra. Wow.

Shirouz sa...

Hej Madelene,
gott att höra, att få folk att garva är inte det sämsta :D

Shirouz sa...

Hej Gubben,
ja, här är det full fart mellan hostningarna och nysningarna :D

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja,det är tamme fan helt obegripligt!
Jag visste faktiskt inte det, för i år köpte jag en Paradis i stället för Aladdin, fast Paradis gjorde mig inte så mycket gladare, kan jag säga.
Nej, den jag läste heter "Misstro", jag tror att "I de dödas namn" är en Rebus-deckare om jag inte minns fel, Rebus är sanslöst bra.
Hmm, jag har inte läst något av dem, jag får skriva upp dem som tips och ge mig på de böckerna :)

Cicki sa...

Ja, det är en Rebus. Roslund och Hellström är nog det närmaste sanningen du kan komma i en deckarfiction. De är otäcka samtidigt som de är så bra så man vill inte släppa dem innan man läst klart. Slutet är aldrig självklart som det kan vara i många andra böcker.

Shirouz sa...

Hm, låter intressant, det påminner om någon som jag inte minns just nu, kan det vara Sjöwall/Wahlöö jag tänker på? Jag ska definitivt låna något av dem, nästa gång.
Jag tänkte väl att det var en Rebus, jag läste dem i följd, för man följer honom, Rebus lite i böckerna och hans liv också, samtidigt med handlingen av ond bråd död. Jag gillar de här skotska deckarna, det är en slags dyster stämning som ändå inte är totalt dystra som tilltalar mig mycket.