tisdag 4 januari 2011

Spänningen är olidlig....

Spännande dag igår, minsann.
Intog soffläge, läste ut Rankin, kastade mig över Keyes och blev otålig när ingenting kickade i gång ordentligt i boken. Åt choklad och undvek nogsamt alla styggelser med frukt och bär insprängt i chokladen.
Pratade i telefon och imponerade på mina vänner med mitt nya sågklings-skratt, numera låter jag som en sjöskumsrökande sjökapten när jag skrattar.
Lekte med Styre tills han tog tag i mitt ena ben med alla kloförsedda tassar han har (det kändes som 43 stycken, men det kan det ju inte ha varit?) och lät mig veta att nu var han trött på mig.
Kliade Asta på magen tills jag fick träningsvärk i armen.

Tittade på tvn.
Såg Absolute Fabolous och mullrade godmodigt från soffan.
Insåg sedan att det inte fanns något mer att se.
Blev djupt irriterad och läste i genom kvällsblaskorna från söndagen och kunde konstatera att världen hade skött sig själv utan hjälp från mig.

Hann också äta mat som smakade kartong och pappersåtervinning.
Funderade på att göra en potatisgratäng eftersom det är så synd om mig.
Förkastade det och började fundera på varför jag inte har en betjänt.
Då kunde han ha gjort gratängen åt mig.
Tjurade en stund över bristen på betjänt.

Ryckte upp mig och gjorde grönt te, för det är ju så nyttigt, det vet ju alla.
Teet smakade papp och kartong.
Flytande papp och kartong.
Tjurade över det en stund också.
Mina smaklökar är djupt saknade.

Blängde lite till på tvn och funderade på att sätta på en dvd.
Misstänkte dock att det innebar att lätta från soffläget och saknade återigen betjänten som inte finns.
Stannade kvar i soffan och blev våldsamt påhoppad av glad Styre som bestämt att ett kattöverfall på kvällen nog skulle muntra upp matte.
Det gjorde det.
Busade ordentligt med Styre tills han återigen placerade alla sina 154 tassar med klor i smalbenet på mig när han fått nog.
Sade strängt till honom att det finns andra sätt att bestämma sig för att leken är slut.
Han tittade på mig som om jag var dum.
Och det är klart.
Vilket är mest frestande: Att sätta klorna i matte eller att bara gå iväg?

Funderade på hur punkterade smalben kan bli utan att det står som en fontän längs med benen.
Tydligen ganska punkterade.

Gick sedan och lade mig.
Görtrött.
Tills jag lade huvudet på kudden.
Då blev jag klarvaken igen.
Det är ju märkligt hur det fungerar.
Jag kunde knappt släpa mig till sängen, men den lilla motionen var tydligen precis vad som behövdes för att få hjärnan att tänka "Jaha! Dags att sätta i gång och tänka!"

Tänkte och tänkte och snurrade som en cyklon i sängen tills jag somnade av ren yrsel, tror jag.
Denna dagen lär bli minst lika spännande har jag en känsla av.

2 kommentarer:

Cicki sa...

Marian Keyes? I så fall ytterligare en gemensam favorit. Missade du Kommisarie Lewis? Elvis hälsar till Styre att han upptäckt rökt prickig korv. Naturligtvis måste man döda den innan man äter den.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jajemen! Men i den här boken är hon inte bra. Hittills i alla fall, vilket du säkert sett i min blogg idag. Jag vete fan vad som tagit åt henne, jag gillar hennes andra böcker, men den här får jag verkligen behärska mig hårt för att inte slänga i väggen.
He he, jag ska hälsa Styre det, han kommer säkert att vilja upptäcka rökt prickig korv han med, jag får nog köpa hem det åt dem :)