onsdag 5 januari 2011

Men kom igen nu då!!!

Jag läser.
Den nya av Marian Keyes och har du följt med tidigare så vet du att jag redan var irriterad i början av att ingenting kickade i gång i boken.
Nu har jag inte kommit i genom hela tegelstenen men irritationen har på inget vis minskat.

Visst vet jag att man inte ska recensera en bok innan man läst ut den, men du känner väl mig, vid det här laget, "ska inte" är lika frestande för mig som att vinka med en röd flagga framför en tjur.
Så.

För det första.
Ska det antas vara spännande att det är en hemlig gestalt som flyter fram och tillbaka mellan personerna i boken?
Ska jag antas grubbla över vad det är? En demon? En ängel? En vilsekommen orienterare som kan omvandla sig till flytande materia när den vill och dessutom är osynlig?
Ska jag antas godmodigt skrocka åt "rock-chickets" moder som säger att dottern måste klippa håret när hon blivit 40?
Ska jag antas tycka att hon är lite småvild som vägrar?
Ska jag antas tycka att paret som gör goda gärningar och är fastlimmade vid varandra är lite trevliga och lite gulliga i sin symbios?
Ska jag antas bry mig om vem kvinnan i paret står och spanar på utanför ett företag?
Och den stenrika mannen får mig att gäspa käkarna ur led, han är lika intressant som betong som blandas.

Nästan varenda förbannade kapitel har spänningshöjare som jag antar ska få mig att undra "Men hur ska det gå? Vem är det? Varför? Hur?"
Jag, jag morrar i stället och suckar "Men kom för fan, till saken. Om det finns någon sak."
Och jag längtar efter en skriven regel att om man ska blanda in övernaturliga saker så måste man heta Stephen i förnamn och King i efternamn.
Han vet hur en slipsten ska dras och han får vem som helst att kippa efter andan och i sina mest gynnsamma lägen kan han få folk att sova med lampan tänd i flera nätter, (jodå, efter Jurtjyrkogården gjorde jag just det....)
Och!
Han (vilket en del snobbpellar som inte ens har läst hans alster vet om) kan mejsla fram karaktärer som får dig att bry dig om hur det går.

De här karaktärerna jag läser om just nu, i Keyes bok får mig att önska att de någonstans mitt i boken ska säga "Nej, hör du, det här var ingen bra idé, vi hoppar ur boken nu och så får du skriva om något annat, ulliga kaniner kanske, eller så."
Antingen det, eller att boken rycker upp sig.

Och ja.
Jag tänker harva mig fram lite till.
Jag gillar Keyes normalt sett, och vem vet, kanske är det här ett utslag av en sällan skådad avart av humor som jag inte är människa att förstå.
Kanske kommer boken att göra en tvärvändning och få mig att vända blad allt medan jag håller andan.
Vi får se.
Jag återkommer.

2 kommentarer:

Cicki sa...

Vilken av de är det, så man vet vilken man ska undvika. Jag har bara sovit några timmar inatt för "Tre sekunder", Roslund och Hellströms senaste, är så spännande så man håller på att döööööö. Du måste läsa dem. Synd vi inte bor närmare varandra så du hade kunnat låna dem av mig.

Wv=drapad. Det låter som ett riktigt ord man skulle kunna använda. Någon är drapad, alltså pantad eller nåt. Har du något bättre förslag till hur man använder ordet, förutom att man ordverifierar med det.....:-)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
Oväntat besök på Star Street, heter den. Jag tror att jag kom på vad det var för fel igår, det känns som något som någon gjort som inte bryr sig direkt. Skämten är krystade och det är en jävligt pladdrig bok, det enda som fångat mig är när hon beskriver Lydia och hennes mor, där känns det som om hon faktiskt bryr sig. Jag är inte färdig med boken än, vi får se hur det utvecklar sig.

Jaa, det är synd! Inte bara för boklånandet, men vi skulle ha roligt ihop, det känner jag på mig :)
Jag ska kolla efter den boken, jag såg en recension av den i en kvällsblaska och det verkar spännande.

He he, det låter som ett utmärkt ord, drapad, man hör nästan hur slut den personen är, utmärkt ord!