tisdag 11 januari 2011

Ja. Jag är grinig. Och en snobb!

Jag känner mig lite grinig idag.
Vädret spelar in, var ute och gled fram som resten av halva Sveriges befolkning, med blicken nitad i marken och klädsamt "nig-och-kuta-runt-böjda-knän".
Och jag hatar det.
Jag menar det.
Jag tycker inte bara "illa om det" eller "avskyr" det.
Jag hatar när det är halt och snö.
Jag vill flytta till ett lagom varmt ställe men inte för varmt för det hatar jag också.
Lite lagom regnigt, med en pub på krypavstånd och stora snälla träd utanför fönstret.
Dimmiga mornar och kvällar och lite lagom halvblask-temperaturer.
Det skulle jag inte hata.

Men, vi skulle inte prata om det.
Vi ska prata om restauranger.
I den här stan finns tre.
Två är urdåliga och den tredje skulle väl vara okay om den bara lärde sig att varmhålla maten.
Jag är nämligen lite kinkig när det kommer till det.
När det står "Varmrätt" så vill jag ha en varm rätt.
Inte en ljummen rätt.
Inte en rätt som skriker "Hör du, jag var i stekpannan och vände bara!"
Jag hatar det också.

De två som inte är bra alls är egentligen lite roliga.
En är en kina-restaurang där allt smakar lika dant.
Du kan beställa in friterade räkor, biff i stark sås eller kyckling.
Och allt smakar ingenting.
Den starka såsen möjligen ter sig stark för en myra.
Nu är jag inte en myra utan beställer jag stark mat så vill jag känna mig som en eldsprutande drake när jag ätit klart.
Nu gör jag ju det ändå, i och för sig, bara för att jag blir så frustrerad att äta något som bäst kan beskrivas som en blandning mellan "Ska vi ha kryddor i?" och "Nä, vi bara visar kryddburken för ingredienserna."

Den andra är ett flöt-ställe. De serverar biffar och potatisklyftor och salsa och lite tex-mex-mat.
Efter vad jag förstår så är det mesta halvfabrikat som går bra att värma och salsan kommer i behändiga burkar.
Jag var där en gång och beställde något tex-mex-aktigt och sade "Öh, kan du hoppa champinjonerna, tror du?"
"Ehh..." sa servitören. "Tål du inte champinjoner?"
"Jag tycker inte om champinjoner." sa jag.
"Jaha. Men... De ligger ju ihop med de andra grönsakerna i påsen." sa han.
Jag såg antagligen ganska bister ut när jag svarade "Aha. Åh fan. Det finns inte färska grönsaker alltså. Okay. Släng på allt då..."

Och ja.
Jag vet.
Jag är en jävla snobb ibland.
Framför allt när det kommer till mat.
Men saken är den, att om jag går ut och äter så förväntar jag mig lite mer än frysta grönsaker i påse.
Det kan jag liksom göra lika bra hemma.

En annan vän försökte fråga vad det var för smak i de här små Smirnoff-flaskorna, som är mixade du vet, till något häxtyg som man kan dricka.
(Ja, du vet ju. Jag är en ölmänniska. Jag förstår mig inte på något annat.)
"Eh." sa bartendern.
"Ja, vad är det för smak?" sa vännen.
"Smirnoff!" strålade bartendern.

En vacker dag funderar jag på att göra en restaurang-guide...
Jag sa det till en vän men hon sa att då skulle jag troligen inte kunna gå ut någonstans om jag inte ville bli jagad av alla kockar jag avrättat med pennan.
Hon kan ha rätt.

4 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Gillar ditt hat och din snobbism. Inte de hala gatorna.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
tackar! Nä, de hala gatorna är ett förbaskat otyg. Nu kommer det snö på det här också, så det genast blir ännu mer spännande att ta sig fram...

Cicki sa...

Alltså, om jag för en gångs skull kostar på mig och går ut och äter då vill jag ha mat med kvalitet. Så jag instämmer i din klagan. Här i stan finns hur många restauranger som helst. Det kryllar av dem. Hur det är med lönsamheten vet jag inte. Konkurrensen är stark om man så säger. Det finns några riktiga guldkrogar där man kan få kanongod man för en skaplig penning. En av dem har till och med varit listad i Michelin, eller vad det nu heter. Det är visserligen några år sedan och en ny ägare. Du får komma hit och testa.....:-)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, precis! Jag vill äta gott och skämma bort mig när jag går ut. Fasen du, jag ska fundera på att kvista över någon gång, för här (som du märker) så är inte krogarna mycket att hänga i gran. :)