torsdag 6 januari 2011

Bakfullt överallt!

Funderar på att börja med tennbroderi.
Utsikterna är lysande om man betänker att jag har tummen mitt i handen, otroligt kort tålamod och lätt blir uttråkad.
Men jag låter inte det hejda mig.
Lite kan man väl alltid pröva, tänker jag.

För övrigt så har jag drabbats av bakfeber.
Det är inte på något sätt som baksmälla, utan mer som någon slags eufori.
Det började så försiktigt med några sockerkakor och lite muffins.
Jag borde ha passat mig.

Första varningstecknet var nog när jag tänkte "Men så gott det här är, jag vill inte ha köpebröd mer!"
Andra varningstecknet torde ha varit när jag insåg att muffinsen höll på att ta slut och genast fann mig själv högt på en stol inventerande mjöl- och sockerlagret.
Tredje tecknet var väl när jag stod och begrundade alla vaniljsocker som finns.
Med intresse.
Det fjärde torde varit när alla mina bakböcker kom ut ur ett dammigt skåp och lästes och bläddrades i med sällan skådad frenesi.

Nu är jag fast.
Jag bakar så att det står som ett vitt moln i köket, morrar ilsket så fort en katt försöker hoppa ner i degbunken och skrockar belåtet när färdiga plåtar tas ut ur ugnen.
Smäller ihop händerna så att mjölet yr och känner mig rik.
Riktigt, riktigt bakrik.
Säger med väldigt stöddig stämma när vänner frågar "Ska vi köpa något till kaffet?"
"Nej, nej. Jag har hembakat. Hemma!"
"Men åh, så dryg du låter!" sa Kia nästan motvilligt imponerat härom dagen.
"Jomenvisst!" sa jag och ställde mig med armarna i sidorna och såg lika självgod ut som Karlsson på Taket. "Klart jag är det! Det är ju halva nöjet!"

Och så kan man säga att man har bakfullt överallt när man nyss bakat.
Bara en sån sak!

Idag tänkte jag mig att kanske begå hallonknappskakors-dåd.
Det enda som oroar mig lite smått är att jag erbjudit mig att installera moderkort i en dator.
Ibland vet jag inte vad som tar åt mig.
Som tur är så har jag villigt erkänt att jag inte har en susning om hur det går till, men brukshandvisning fanns.
Då ska det väl lösa sig.
Annars får jag springa ylande ut till skafferiet och ta en lugnande blick på mjölpaketen.

6 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Hallonknappskakor låter jobbigt. Kan du inte baka moderkortskakor i stället.

Baronessan sa...

Äsch då. Montera moderkort - baka - same shit but different :) Kanske blir du lika frälst och kommer att rusa runt i bekanskapskretsen för att få byta moderkort i alla datorer som går att hitta :)

Cicki sa...

Nu var det det här med avståndet igen. Vi har ju kunnat byta bak annars. Du bakar kaffebröd och jag bakar matbröd. Och så kastbyter vi med varandra. Jäkla bra idé. Synd att den inte funkar.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
strålande idé, vad jag skrattade när jag läste det här, det är ju helt rätt i det här tidevarvet :D

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jag önskar att jag hade lyckats med det, men skivan med installationsmojänger eller vad det heter gick inte att få i gång så det enda utbyte som gjordes var mina svordomar som osade i lägenheten. Jag vet inte riktigt om jag vågar mig på igen att försöka, kanske när jag hämtat mig efter den där trilskande datorn. Huvaligen...

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jaa, det vore en strålande idé, fasen också bara att det inte funkar, vet du, jag vet ju att du bakar matbröd, det är inte utan att jag känner mig sugen på att testa det också, men jag har aldrig gjort det, om man inte räknar några hålkakor jag gjorde någon gång förra seklet. Surdeg är ju inte dumt!