tisdag 21 december 2010

Vilket jävla år. Vilket fantastiskt år.

Någon sökte på "hur länge ska en sjömansbiffsgryta koka?" och hamnade här.
Svaret är givetvis "Åt helvete för länge, släng den!"

Ibland hamnar folk här av de märkligaste anledningar, kan jag se.
Nu är diskretion en hederssak för mig, så jag säger inte mer om det.
Ni har säkert fantasi nog samt egna fantasifulla sökningar på era sidor, det är jag övertygad om.

För övrigt, dagens ord: Fantasm : fantasibild; hallucination; dröm(bild); gyckelspel.
Det är nog en hel del som har en fantasm om hur julen ska vara.

Jag däremot, vet precis hur julen inte ska var.
Det ska inte vara tunga på julbordet.
Annars går det mesta för sig, om du frågar mig.

Jag ser också att det börjar närma sig bokslut för det här året.
Och vilket år.
Vilket jävla år.
Vilket underbart år.

Sammantaget så kan man väl säga som så, att har man turen (ironi, någon?) att umgås med myndigheter så behöver man inte bekymra sig så mycket om fritidsproblem.
Man är fullt sysselsatt med papper, möten och telefonsamtal.
Är man riktigt ambitiös så drömmer man om det också.
Det gjorde jag ett tag.

Samtidigt under året var jag vid himlen på jorden, Österlen.
Den här gången, mitt i värsta turistplågan.
(och ja, jag kan höra dig "Har du varit på Österlen, det har du inte berättat?" varvid jag svarar "Jomenvisst, förstår du. Jag skulle skriva om det, men så kom annat i vägen. Du vet hur det är.)

I alla fall.
Österlen i juli.
Kan det vara något?
Tänkte jag, så osocial som jag är.
Kan Österlen vara lika vackert och lika magiskt med folk som kryllar som myror överallt?
Kanske begår jag ett stort misstag genom att åka ner, kanske blir det som en förälskelse som hastigt går över, du vet, när man träffat någon och de verkar fullständigt underbara ända tills man kommer hem till dem och upptäcker att de klipper tånaglarna rakt genom sockorna, enbart lyssnar på Absolute Music, aldrig öppnat en bok (telefonkatalogen räknas inte) anser att höjden av social lycka är att sitta i soffan och se på alla såpor som finns, samt att de har ett vildsvin som husdjur och är lika spirituella som en gran mitt i mörkaste skogen.
Kanske blir det så? tänkte jag.
Kanske jag börjar längta till Mallorca (nej, jag vet inte varför jag skulle längta till Mallorca, jag har aldrig längtat dit i hela mitt liv, men man vet ju aldrig) och önskar att jag aldrig sett Österlen mitt i kaoset.

Men i alla fall.
Jag åkte.

Nu ska det sägas direkt att Österlen vinner inte direkt på turistsvärmar överallt. Detta sagt ur rent personlig synpunkt eftersom jag är av åsikten att saker och ting inte blir roligare för att man köar till dem.
Eller för att man måste trängas med barmagade herrar och damer (isch!) i butiker.
Eller för att alla blir som lämlar och tittar sig omkring och säger "Vart ska vi? Vart ska vi?"
Eller för att en del ser sammanbitna ut som grävskopor där de skyfflar sig fram.

Men.
Skönheten hos Österlen går inte att förstöra hur man än gör.
Det är oförstörbart.
Sandhammaren på kvällen, kvällsdopp i havet och en horisont som aldrig tar slut.
Eller Ales Stenar på kvällen, när folk åkt hem.
Det är så vackert att det gör ont.
Så.
Förälskelsen eller passionen, rättare sagt för Österlen är intakt.
Kanske mer grundmurad nu, när jag sett att det helt enkelt inte går att inte tycka om det även om det springer japaner framför fötterna och fotograferar allt och inget.
Det är precis som en verklig förälskelse, du vet, när du ser att föremålet för din ömma låga kommer strosande i mjukisbyxor med klädsamt häng, t-shirt som troligen någon gång haft en färg, och du tänker "Så fin han är!"

För övrigt var det en jävla massa gnäll på folk att priserna var höga.
Självklart.
Krämarna ska leva på inkomsterna under hösten och vintern, förstår du, (ville jag säga men sa inte, eftersom jag är så väluppfostrad. Ibland.) och om vi nu är här och sliter på gångarna, badar i havet och lögar oss som väldrillade vikingar så får vi också betala.

Och jag blev lite småkär i Glimmingehus.
Där kan man snacka om att kunna bygga hus.
Jag är inte helt säker på att jag vill bo där, men det är något oemotståndligt med ett rejält stenhus med inbyggda trappor som ska göra det svårt för fiender att ta sig upp.
Och kanonluckor och grejer.
Det tilltalar min fantasi.
Vore jag lite mer företagsam kanske jag byggde en egen borg här på slätten, en liten med en vallgrav där änderna kunde plaska omkring.
Jag ska fundera på det...

10 kommentarer:

Laila sa...

..."klipper tånaglarna rakt genom sockorna...osv" HAHAHAHA - vilken härlig beskrivning, mitt i prick, på en riktig oaptitlig människa!

Jaa, Österlen har jag tänkt åka till flera gånger, men faktiskt har jag ALDRIG varit där! Nu efter din beskrivning inser jag att jag måste verkligen... Se Österlen innan jag dör! :-)

Och det där med gammal grundmurad kärlek: Jag vet! Jag får en kärleksklump i magen t om vid åsynen av ett fult hygge numera. Det är inte alls fult! Det är en taggig siluett och en mörkgrå skyline och,,, jaaa, jag vet inte! Men jag älskar skogen!

Shirouz sa...

Hej Laila,
he he, jaa, på något sätt så kändes det som en bra beskrivning :)
Åh! Du har kvar att upptäcka Österlen!!!
Jag blir nästan lite avundsjuk, för är det rätt, så att det klickar mellan en och Österlen så är det en lång kärlek som tar vid.
Första gången jag besökte Österlen var det som att komma hem. Det är svårt att förklara, men den känslan av att "här hör jag hemma" på ett ställe man aldrig varit förut är fantastisk.
Österlen är vackert, havet och horisonten och det speciella ljuset som finns där. Ales stenar ska vi inte prata om... Det är magiskt. Helst ska det besökas när det är folktomt, med lite mat nerifrån fiske-affären och en kall öl. Sedan kan man sitta där länge och filosofera och dingla med fötterna och vänder man på huvudet lagom kvickt för att titta på Ales stenar så kan man ibland nästan svära på att man ser älvor leka tafatt mellan stenarna.
Sandhammaren är underbart.

Och skog är inte dumt, det heller! Jag håller med dig, absolut :)

Baronessan sa...

Låter härligt med Österlen. Var också på väg åt det hållet men blev stoppad av punktering, dålig planering och hetta och blev kvar i Småland. Men Österlen ligger väl kvar :)

Kalle Byx sa...

Och jag som alltid har tyckt att Österlen är överreklamerat. Gillar däremot din beskrivning av samma plats. Mycket!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jo, det ligger kvar, var så säker, fast när jag skriver det, så kommer jag att tänka på erosionen nere vid Löderup, så det är inte riktigt sant, men i det stora hela.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
det är lite dubbelt det där, det beror på vad man letar efter där nere, tror jag. Österlen på våren, eller sensommaren, nästan vid höst-tid är helt oslagbart. Då har man havet, äppelträden och Ale stenar för sig själv och det är vackert så det nyper i hjärtat.

YvvePyvve sa...

Hej Ulvstrumpa!

Gillar dina texter! Är ofta inne och läser och får mig alltid ett välbehövligt skratt.

Vill önska dig en God Jul och ett Gott Nytt År!

/YvvePyvve

Shirouz sa...

Hej YvvePyvve,
och välkommen och tack så mycket! :)
Jag önskar dig det samma, ha det gott!

Ursula sa...

Hej, kära Ulvstrumpa! :-) Long time osv...

Österlen är underbart, tror knappt att Provence skulle kunna göra mig mer betagen...
En av mina favoritplatser på Österlen är Haväng - för många år sedan skönt besjunget av Jacques Werup och Rolf Sersam, numera dock kraftigt kontaminerat av risken för narcissisten Ranelids plötsliga uppdykande... Knappast i tysthet, snarare hojtande "Kääärleken, kääärrrleken, käääärrrleken! Ojojoj! Kvinnan är det första könet, jajaja!"

Om man inte vill riskera att möta nämnde Ranelig kanske risken är mindre på stranden längs Ravlunda skjutfält (om det inte är skjutövning...) eller idylliska Maglehem, som t o m har en egen psykoterapeut!

F ö håller jag med Akademisekretareraren Peter Englund om att "Allt som hindrar Björn Ranelid från att skriva är bra." Apropå att Eurovisionsschlagern och Let´s dance tog all tid från Ranelids skrivande...

Sköt om dig, och återse Österlen i spirande vårtid, eller under vilsam höst.

Shirouz sa...

Hej Ursula,
vad skönt att se dig, jag undrade hur det var med dig :)
Åh, jaa, Haväng är underbart, men precis som du säger, man får försöka undvika Ranelid :D
Magnelid,hm, det har jag missat varje gång jag varit nere på Österlen, dit ska jag nästa gång, baske mig!

Jag håller också med Peter Englund, åh, jag kan inte med Ranelid och ju mindre han skriver desto bättre, tv programmen han råkar vara med i kan man ju guskelöv undvika :D

Tack, visst ska jag det och du med, vet inte när det blir med ett återseende av Österlen, men när som helst är det alltid underbart har jag en känsla av.
Ha det gott :)