måndag 22 november 2010

Jag vill nog helst vara egen.

Jag satt här och tänkte på vad jag helst av allt vill bli när jag blir stor.
"Excentrisk!" tänkte jag.
Och så slog jag upp det...
1) som ligger utanför l. avlägsnar sig från medelpunkten o. d.; särsk. mat. om cirklar: som icke hava samma medelpunkt (motsatt KONCEN- TRISK), om ellips o. d.: avdikande från den cirkelrunda formen; tekn. om maskindel o. d.: som är placerad l. har sin axel l. stödjepunkt o. d. utanför centrum; om tryck: som ej värkar i en kropps axelriktning; äv.: som icke är centralt belägen o. d. En excentrisk cirkel.
2) bildl. om person l. ngns läggning l. uppträdande o. d.: som på ett uppseendeväckande sätt- avviker från det vanliga o. regelbundna, underlig, egen, 'konstig', överspänd.

A
tt avlägsna sig från medelpunkten, är inte dumt, tänkte jag. Enda problemet är ju att jag inte är en cirkel. Visserligen har en del av min kropp definitivt börjat gå mot det cirkelrunda hållet, men inte helt och hållet.
2an då?
Som på ett uppseendeväckande sätt avviker från det vanliga och regelbundna?
Nja.
K
an man inte bara få avvika från det vanliga och regelbundna på ett icke-uppseendeväckande sätt?
Det är ju inte som att jag vill ha uppmärksamhet... Hmm...
R
esten då?
Underlig, egen, 'konstig', överspänd.

Mjaa...
Underlig. Jo. Lite underlig. Men inte så underlig så att det står ut.
Egen?
Definitivt!
Egen är en bra sak att ha! Egen är eget. Bättre blir det inte.
"Konstig"
Hmm.. Det låter ju lite så där. Konstig och konstig. Mja...
Överspänd?
Det låter lite för aktivt för att vara jag. Jag är mer underspänd skulle jag säga.
Laid back och allt vad det heter.
Lite Nalle Puh med tassen i honungsburken och allt det där.

Min version av excentrisk är nog helst att vara egen.
Som min vilde fars släkting Tekla...
Hon hade ett namn om sig i byn för att ha hoppat över gärdsgårdar som den en kalv när hon var ung.
"Hon bara hivade upp klänningen en bit och flög över gärdsgårdarna!" sa folk. "Du skullle ha sett henne..."
Jag minns att jag såg ett foto av henne och hennes tvillingsyster. Tekla kunde man lätt urskilja, med armarna kavat i sidorna och vegamössan på svaj.
När jag mötte henne var hon gammal, i fysisk ålder, men lika ung som jag som var tio...
Jag minns hennes tältklänningar med blommor på och vegamössan som hon fortfarande bar, nertryckt över stålgrå lockar.
Hon hade en genomträngande gråblå blick och någonstans minns jag att jag trodde att hon såg allt.
Hon hörde allt också fast hon låtsades inte om det. När hon ville kunde hon visa upp en remarkabel brist på att höra oss andra. Men sänkte vi rösten så hörde hon utmärkt.
Jag minns att hon brukade sitta i sin gungstol, bekvämt tillbakalutad, lätt trummande på armstöden och helst plötsligt ryta i "Va!?"
När vi andra sedan landade i soffor och fåtöljer igen så log hon som en buspojke.

Sån vill jag bli. Höra när jag vill och inte höra ett dugg när det passar mig.

Hmm.... När jag tänker på det, kanske är jag på väg att bli egen ändå...
Min ringklocka har inte fungerat på väldigt länge.
Ett tag tänkte jag byta batterier i den, speciellt första tiden när vänner sa "Hör du, din ringklocka fungerar inte!" när de väl blev insläppta efter att ha bankat på dörren ett tag.
Men sedan vande vi oss allihopa, så nu knackar alla utan att ens (tror jag) testa ringklockan.
Och!
Sedan kom jag på en sak.
Att inte byta batteri är ju det ultimata sättet att hålla folk borta som man ändå inte vill träffa.
Jag menar, om man är försäljare eller trospredikare (tros-predikare som i tro, inte trosor, men å andra sidan, i den här världen förvånar mig inget längre, så det kanske finns både trospredikare av bägge slagen. Vem vet?) så vill det nog till att man är väldigt sugen på att lägenhetsinnehavaren ska öppna dörren för att man ska ge sig till att knacka...
Jag menar, det är lite mer påträngande att knacka på en dörr än att ringa på en klocka, eller är det jag som är ytterst finkänslig av mig?
Jag vet inte.
Men jag vet att jag inte haft några julförsäljare (ja, inte sådana som försöker sälja jul, men du vet, saker till jul, tidningar och sådant....) eller folk som velat berätta för mig att jag har en stående inbjudan till en bbq i den undre världen om jag inte passar mig.
Lugnt och skönt har det varit.
Så jag tror inte att jag byter batteri.

Eller också gör jag det.
Så att jag kan slå upp dörren när mina vänner kommer och säga i ljuv ton "Varför använder du inte ringklockan?"
Hmm... Jag får fundera på det....

7 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Jag ligger nog helst en bit utanför medelpunkten men det beror ju på hur social man är. Egen är också bra. Vem vill inte vara egen. Man vill väl inte vara någon annans. Batterierna i ringklockan tycker jag att du ska skita i. Trosförsäljare är inte lätta att tas med.

Cicki sa...

Vad jag förstår så måste du först av allt skaffa en Vegamössa.

För övrigt är jag arg idag, arg och sur. Jag väljer att grotta ner mig i några dagar. Tittar kanske upp då och då. Bara så du vet.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
samma här, en bit utanför medelpunkten är min favoritplats.
Helst snett bakom mot en vägg så att man kan betrakta människor, för det kan vara väldigt intressant. Kanske vore ett yrke för mig, människoskådare :)
Nej, jag föredrar att vara egen också, att vara andras är ett jobb i sig ibland.
Och jo, jag tror att jag skiter i batterierna. Det är så lugnt och skönt nu så det vore synd att störa ordningen.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jo, det borde jag ha en.
Och, jag tänker på dig. Bara så att du vet.

Shirouz sa...

Och! Hoppas att det ordnar sig!
Glöm inte, det går uppåt någon gång. Kan ta ett jävla tag men det kommer. Jag har varit nere i grottorna själv och rumsterat några veckor. Att det är november gör det inte bättre. Eller att det är December sedan. Men det blir en vår.

Daniel sa...

De andra skriver så bra & ger så bra tips!! Vet inte vad jag mer ska tillägga än att det ALLTID (!!!) kommer solsken efter regn!

Shirouz sa...

Hej Daniel,
jo, så är det ju, förr eller senare, som tur är :)